Livet som häxa

Superduperhyperbra! Jag vill definitivt ha en fortsättning på detta! Lova att aldrig lägga ner denna ff, för den är BRA!

Nej då, i varje fall inte förrens den är färdig.

Bra! Det var så jag menade

Kapitel 3. Resan till Hogwarts

När dem kommit hem och ätit middag sade mamma åt Anaid att hon skulle börja packa redan nu, eftersom tiden skulle gå fort medans hon väntade på att få åka. Anaid gjorde som hon blivit till sagd men hon höll absolut inte med när det gällde tiden.
För Anaid kändes det som om tiden retades med henne och gick långsammare bara för att hon väntade.
Så äntligen kom dagen då avresan till Hogwarts skulle äga rum.
Anaid spände sig i hela kroppen. Hur skulle det gå? Vad skulle hända? Tänk om hon inte fick några vänner? Sedan slog det henne att brevet kanske hade kommit fel. Tänk om det inte var meningen till henne utan till någon annan! Tänk om hon inte alls var någon häxa och dem skulle slänga ut henne när hon kom fram! Eller ännu värre, förhäxa henne!
Anaid svalde hårt och tvingade sig själv att inte tänka på det mer.
Men när dem väl kommit till Kings Cross på morgonen upptäckte hon något som var ännu värre än att bli utslängd. Perrongen hon skulle resa från fanns inte! Hon kom fram till sperrväggen mellan nummer 9 och 10. Men hon skulle ju gå på från 9 och 3/4! Nu började hon att bli orolig.
"Mamma! Var är perrongen!" Frågade hon sin mamma näst intill desperat.
Mamma sukade.
"Det är nu vi får säga hejdå, glöm inte att skika minst ett brev i månaden" Anaid förstod ingenting.
"Men mamma! För det första är tåget inte här, för det andra är inte perrongen här och för det tredje ska vi väl inte säga hejdå förrens jag går på tåget!"
"Hjärtat, för att komma till perrongen måste du springa igenom spärrväggen, på andra sidan den ska tåget finnas"
Anaid förstod fortfarande inte.
"Men mamma, ska inte du med!"
"Nej, mugglare kan inte komma igenom väggen" När Anaid fick höra det blev hon besviken.Varför måste mamma stanna här? Om hon gjorde det kunde hon ju inte vinka av henne i fönstret!
Anaid såg på sin mamma.
"Nej gumman det går inte! Jag måste stanna här!" Sade mamma som tydligen förstod vad Anaid tänkte.
Anaid suckade.
"Okej, hejdå" Hon kramade sin mamma och tog sedan ett djupt andetag och började springa mot spärrväggen.
"Lycka till!" Hörde hon sin mammas röst några meter bakom sig innan ett sug tog tag i henne när hon sprang in i väggen. Anaid trodde att hon skulle krascha men det gjorde hon inte.
Nu stod hon och kände doften av ett lockomotivtåg och såg det också framför sig!

fortsätt! den är skitbra!!!

Jättebraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaawsome!!!!!!! En liten anmärkning bara; du skrev Så äntligen kom dagen då avresan till Hogwarts skulle öga rum. Var det meningen att skriva öga? Antagligen var det ett slarvfel, men jag är 7kt petig när det gäller sånt här, du behöver inte bry dig om detta om du inte vill. Säg till om du inte vill att jag anmärker på sånt ngn mer gång, så slutar jag

oj hoppsan! Det ska stå äga rum, jag fixar det.