PRS mellan Yerawizardthea och Hapo

Jag springer på och springer in i någon igen. Samma tjej. Vad är oddsen liksom? Jag ropar ett "Ursäkta" över axeln och lovar mig själv att nästa gång jag ser tjejen så pratar jag med henne. Svenska är mitt favoritämne och läraren är en av mina mentorer som tror att jag är nåt drogfall bara för att hon vet vem mamma är. Jag kommer fram till klassrummet precis då hon öppnar dörren. Sedan så ser jag på läraren och ler lite kaxigt, hon hatar mig men hon kan inte sänka mina betyg för det. Jag är sjukt duktig i svenska och hon vet det, det stör henne säkert bara mer.

Tjejen med det coola håret. Igen. Hon ropar ursäkta, och jag börjar skratta. Har aldrig sett henne tidigare, och så springer vi in i varandra två gånger i rad. Är det ödet?
Vår spanskalärare hälsar oss välkomna och börjar babbla på om olika verb. Jag lyssnar med ett halvt öra. Felicia, Mattias och Jonte börjar diskutera om sydamerikans eller spansk spanska är bättre. Vår spanskalärare Eva lyssnar intresserat och ler hela tiden. Jag orkar inte ge mig in i diskussionen, utan börjar istället klottra i min anteckningsbok. Jag ritar en tjej, och helt plötsligt upptäcker jag att hon har fått likadant hår som den där tjejen jag sprungit in i två gånger idag.

Jag bitchar lite med svenskaläraren. Vi brukar kalla henne Slynia då hon heter Sylvia. Ingen gillar henne, men det är bara att acceptera. Det är svenska vi snackar om, roligaste ämnet ju! Slynia babblar på om någon skitbok som vi ska läsa. Boken som jag läste i typ fyran men som hon tydligen tycker är högstadiematerial... Äntligen slutar hon babbla och släpper oss på lunch. Jag bestämmer med Tobbe och gänget att vi ska gå till pizzerian istället för pyttipannan som smakar mögel. Vi går mot skåpen och jag tar min jacka, en seconhandjacka som ser hipster ut. Hela jag ser nog ganska hipster ut, jag har ju inte så mycket mer att välja på än secondhand...

En timme senare kan jag sluta ha dåligt samvete över att jag aldrig lyckas komma ihåg hur man böjer verbet saber och istället tänka på mat. Jag, Mattias och Felicia väntar på Viktor och Nike vid våra skåp. Jonte gick för att äta med sin flickvän.
"Det är äcklig jävla pyttipanna idag.", konstaterar Felicia uppgivet.
"Jag har inte råd att köpa pizza.", säger jag. "Inte Viktor heller, vi la alla pengar på konserten du vet."
"Men om jag bjuder då.", envisas Felicia
"Är du säker?"
Hon skiner upp. "Visst!"
När Nike och Viktor kommer berättar vi för dem om våra planer, och efter att Viktor försäkrat sig om att han inte behöver spendera ett öre så hänger de på.

Jag är precis påväg ut genom en sidoentré då någon blockar vägen, för tredje gången idag så går jag in i någon och nu är det en kille. "Shit sorry!" säger jag. "Men vad i helvete, jävla idiot. Kan du inte se dig för?" får jag höra av en vad jag antar är sjua. Vilken jävla idiot. Han ska ju ha respekt för niorna. Jag slutar hänga med ryggen och sträcker på mig så att jag med mina 170 cm tornar över honom. "Vad fan sa du?". Han tittar bort och mumlar ett förstrött "Jävla hora". DÅ får jag nog och trycker upp honom mot väggen "Vad i helvete sa du till mig? Du sk afan ha respekt för mig annars skickar jag honom på dig" säger jag och pekar bak på Tobias som är ganska biffig. Jag släpper ungen och går mot pizzerian. Vilken jävla humörsvängning alltså...

Jag skjutsar Felicia på min cykel, och i nerförsbacken sträcker hon upp armarna i luften och tjuter av förtjusning "JAG ÄR FRIIIII!"
Nike, Viktor och Mattias försöker efter bästa förmåga att hålla samma fart som vi, men ger upp och börjar gå.
Jag bromsar in och väntar på dem efter nedförsbacken. Felicia hoppar av, och jag går med cykeln resten av vägen.
"Vilken pizza tar ni nu då?" Direkt efter att jag sagt det ångrar jag mig, en livlig debatt om vilken pizza som är bäst drar genast igång, och jag kan inte hålla mig, utan diskuterar lika vilt som de andra hela vägen till pizzerian.

När jag Tobbe, Fia, Didde, Isak och Jonas kommer fram till pizzerian så ser jag tjejen igen. Jag bestämmer mig för att beställa innan jag hälsar, jag tar en calzone. Enkelt och säkert. Ibland så måste man ju köra på sådant. Direkt då jag har beställt så går jag fram till tjejen och säger "Ey du. Var det inte dig jag sprang in i flera gånger idag?" egentligen behöver jag inte fråga för jag känne rigen henne på den coola hårfärgen.

När vi har satt oss vid vårat bord, och vi äntligen enats om vilka tre pizzor att dela på vi ska beställa så kommer hon fram till mig. Tjejen med det coola håret.
"Ey du. Var det inte dig jag sprang in i flera gånger idag?"
"Ja, det är du med det coola håret!", utbrister jag, och jag kan se i ögonvrån hur Nike ser misstänksamt på mig.
Tjejen framför mig skrattar.
"Du kanske har ett namn också?", frågar jag.

Jag skrattar åt hennes kommentar om att jag hade coolt hår. Hon då, liksom..
"En legend har många namn. Thea, Theo, Theresa och ibland bara T. Dudå mystiska person, har du något namn eller föredrar du att förbli mystiskt?" säger jag och blinkar till henne med ett stort leende.

"Theo, jävligt coolt ju. Jag heter Ada, men vissa kallar mig Bree också, det är mitt mellannamn. Vilka är du här med?", undrar jag. "Om ni inte är för många så får ni säkert plats här."
Jag känner på mig att jag kommer gilla den här tjejen. Coolt hår, coolt namn, rolig.