Attack on Titan Rollspel~ ^^

Let's get this roll going then!
Jag tänkte att jag kan börja rollet, if that's okay for you guys :3 Random dag, men efter graduation och sånt ok ja ni fattar xD

Levi

Jag satt i mitt rum vid skrivbordet och läste igenom några papper Erwin (Irvin, Irwin, Commander Handsome xD) hade sagt åt mig att läsa. Solen hade precis gått upp, och klockan var antagligen runt 7-tiden.
Jag klickade med tungan (you know Heichou's tch-sound? xD) och reste mig sedan upp. Antagligen skulle frukosten serveras runt nu så det var ju bäst att gå dit. Och som Humanitys Strongest Soldier var det ju kanske inte direkt passande att komma sent.
Jag gick ut ur mitt rum och fortsatte sedan ut. Efter en liten stund var jag framme vid matsalen.

Petra

Som vanligt är jag först i matsalen och äter fundersamt min frukost.
Tankar som nästa gång är det kanske din tur att dö eller du kunde ha gjort bättre för att rädda soldaten brukar kretsa runt i mitt huvud när jag är ensam.
Som tur är börjar salen fyllas med människor, levande människor.
Ett leende kommer över mina läppar och jag gör mig rak i ryggen medan fler halv-sovande personer mumlar och skrattar.
Det här är mitt hem, det är här jag hör till.
Det vet jag.

Sasha

Jag tar en tugga av den stora potatisen samtidigt som jag går till matsalen. Det är en fin dag, himlen är molnfri och solen lyser. När jag väl är framme ställer jag mig i en lång kö som leder till där man tar maten. Efter en stund är jag först i den.
"Åh", säger jag, lite besviket, efter att ha inspekterat dagens frukost. Ingen potatis.
"Tur att jag har extra i väskan!", mumlar jag glatt för mig själv, tar en macka och letar efter ett bort att sätta sig vid. Min blick fäster sig vid en tjej i jordgubbsblont hår, som sitter ensam. Jag sätter mig bredvid henne.
"Hej", säger jag och tar en tugga av mackan. "Du är Petra Ral, va?"

Eren

Jag rusar in i matsalen så snabbt jag kan. Om jag inte skyndar mig så äter kanske andra upp maten. Eller, en viss person som jag vet har en stor aptit, något jag har lärt mig den hårda vägen efter att ha försovit mig många gånger.
Efter en liten bits väntande i matkön har jag äntligen fått min mat, nu är ju enda problemet att hitta en plats att sitta. Det är redan väldigt många halvsovande människor i salen, väldigt många halvsovande människor som jag inte känner. Det är just nu som jag önskar att Mikasa och Armin skulle vara här, då skulle jag ha sluppit detta.
Jag ruskar lätt på huvudet åt mina korkade tankar. 'Tänk inte så Eren!' skäller jag på mig själv. 'Du är i the Survey Corps nu, du är en soldat. En självständig soldat.'
Med nyfunnen självsäkerhet rätar jag på ryggen och tittar runt efter en plats att sitta.

Petra

Jag ler artigt mot flickan med den bruna hästsvansen och.. En potatis i handen?
"Ah, ja! Du är S-s-sara? Sandra? SASHA! Så var det, va?", jag skrattar ett kort skratt och lägger huvudet på snedden.
En till nykomling - som verkar väldigt vilsen - står och tittar sig omkring.
"Vänta lite", säger jag medan jag ställer mig upp och går till honom.
"Ny, förmodar jag? Mitt namn är Petra, och där borta sitter min nya kompis Sasha. Och eftersom vi kommer jobba en del ihop tänkte jag att du kanske ville sätta dig? Om du vill alltså"

Ciel

Jag tittar runt lite i matsalen efter en ledig plats, och det är då jag ser den. Eller, dem, då det är några stycken lediga platser. De lediga platserna finns vid ett bord och de enda personerna jag kan se där för tillfället är en flicka med brun hästsvans och en annan med jordgubbsblont hår. Flickan med brunt hår håller i en potatis och jag kan se några potatissmulor i hennes mungipa, antagligen för att hon redan har ätit en potatis sen innan. Potatissmulorna äcklar mig. Flickan med jordgubbsblont hår däremot ser helt annorlunda ut. Hon ser mer ordentlig ut, om man kan beskriva någon så. Dessutom är hon väldigt kort. Om jag skulle gissa så är hon lika lång som mig.
Den mer ordentliga flickan - hon med jordgubbsblont hår - börjar att röra sig bort från bordet och går fram till en kille med brunt hår som ser väldigt vilsen ut. Eller, när jag passerade honom för några sekunder sedan såg han vilsen ut, nu ser han lite självsäkrare ut. Den jordgubbsblonda flickan pratar med honom.
Halvt motvilligt går jag fram till potatistjejen.
"Är den här platsen ledig?" jag hänvisar mot platsen mitt emot den jordgubbsblonda flickan då jag inte vill sitta bredvid eller mitt emot potatistjejen.

Levi

Jag går in i matsalen och ställer mig i den oändliga kön. På golvet finns fullt med fotspår vilket ger mig lusten att sätta mig ned på golvet och skura bort dem med en gång.
Kön är olidlig, då det hela tiden kommer in nya personer med smutsiga skor. Jag kan riktigt känna hur min irritation stiger och jag gör mitt vanliga knäppljud med tungan.
Som tur är har jag en stund senare fått min mat och går längs med borden. Plötsligt får jag syn på ett bekant ansikte, eller, ett bekant bakhuvud. Men det där jordgubbsfärgade håret och den korta kroppen går inte att ta fel på. Flickan några hundra meter fram är ingen mindre än Petra Ral, en av personerna i the special choosen Levi squad, en av mina handplockade soldater alltså.
Jag börjar att gå fram mot henne men upptäcker i nästa sekund att hon står och pratar med den där Yeager-ungen, Eren.
Men Petra står bara en liten bit ifrån ett bord där det finns en tallrik med mat på fastän ingen sitter vid platsen, och Yaeger håller ju i sin mat så. En kille står vid bordet och jag hör hur han frågar om platsen som är mitt emot den jag antar är Petras är ledig.
Jag går förbi honom och ställer ner min mat bredvid Petras plats. Ingen satt ju där, vilket betyder att det är ledigt.

Petra

Även om han ser mindre osäker ut så verkar han ändå tveka så jag tar honom lätt i armen och drar med honom till bordet där fler tydligen har satt sig.
"Ah, Captain! Godmorgon", ler mot honom innan jag sätter mig ner på min plats.
En annan person - en kille med svart hår, ett blått öga och den andra täckt med en ögonlapp - sätter sig mitt emot mig.
Eftersom jag inte vill stöta ut honom räcker jag fram handen för att hälsa.
"Mitt namn är Petra", säger jag artigt och lägger till ett litet leende.
I vanliga fall skulle jag presenterat de andra också, men jag hade ju precis mött S-S-Sasha och pojken med det bruna håret kunde jag inte ens namnet på, medans Levi....Alla visste vem han var.

Edit: Förlåt om jag PP:ade men ingen skrev på ett tag så ville putta lite på rollet cx Och förlåt för eventuella stavfel, är på mobilen ^^

Eren

Jag satte mig ner vid bordet som den jordgubbsblonda tjejen hade dratt mig till. Men så fort jag hade satt mig ner ser jag att han sitter vid bordet. Lance Corporal Levi, Heichou, Shortie. Jag sväljer hårt och all självsäkerhet jag kände innan är som bortblåst.
Jag hör hur den jordgubbsblonda tjejen presenterar sig och jag sväljer ytterligare en gång.
"Jag heter Eren" säger jag och lyckas få ut orden utan att stamma. Faktum är att jag inte ens lät rädd.
Jag tittar på de andra som sitter vid bordet. Det är en tjej med brunt hår i en hästsvans och en kille med mörkblåa ögon. Eller, jag antar att båda är mörkblåa då han har en ögonlapp för sitt högra öga.
Jag tar en tugga av min mat och väntar på att någon annan ska säga något.

(Okej, nu puffar jag på rollet lite, vill inte att det ska dö D': )

Petra
Eren? Eren Jeager? Han som kunde förvandla sig till en av.. Dem?
Han som Heichou praktiskt taget sparkade sönder men bara några dagar senare var helt som ny?
Den Eren Jeager?
"Åh", får jag fram och granskar honom från topp och tå. "Trevligt att träffas, Eren"
Jag sneglar mot Levi och undrar om han kommer prata med Eren över huvud taget.
Nu verkar du säkert konstig, ät din mat Petra
Jag ruskar på huvudet och tar en tugga av mackan istället för att fortsätta bete mig så underligt och liksom hoppa på alla.
Det kallas att vara artig och väluppfostrad skulle pappa säkert säga, men nu är jag en soldat och måste bete mig mer allvarligt, som Heichou.