The master and his maid(Anna-Chan)

Anne nickade sakta. Hon antog att hon var tacksam för det, annars hade hon kanske dött där ute..."Tack för att du tog in mig" mumlade hon och sneglade upp på honom. Han var liten som henne, men samtidigt hade han något starkt om sig, något med makt. Han verkade inte vara som en person man ville bråka med.
"Jag är Anne" berättade hon sedan och log svagt mot honom. Plötsligt stannade vagnen och en lång man med svart hår, rosa aktiga ögon och butlerkostym öppnade dörren. "My lord, vi är hemma". Han såg sedan mot henne. "Min dam, behöver ni hjälp?". Hon skakade sakta på huvudet innan hon tog sig ut ur vagnen. Synen som mötte henne fick henne att stirra. Det var en enorm herrgård, vacker och lyxig.

(Jag antog att de fixat käppen innan så xD)

Ciel fick hjälp av Sebastian ut ur vagnen och började sedan att gå fram till dörren. Han brydde sig inte om att kolla om flickan följde efter.
Efter bara några sekunder kom Sebastoan fram till dörren - antagligen efter att han hade kört bort vagnen - och öppnade dörren till the Phantomhive Manor.
Ciel gick in, men stannade sedan precis innanför dörren då Sebastian stod kvar därute.
"Min dam, varsågod och stig på" sa Sebastian och log mot flickan de hade plockat upp, Anne.

Anne såg sig än om. Allt var verkligen stort och fint. Hon hade aldrig ens varit vid ett så fint hus. Hur många levde där egentligen? Det fick säker plats med hundratals personer inuti. Och runt om var en vacker trädgård.
Hon såg hur Ciel gick in och stod för en sekund kvar och bara såg på honom innan hon gick in efter. Hon log försiktigt mot butlern och såg sig om inuti herrgården. Hon hann inte se mycket innan ett högt kras hördes och snart syntes en piga med stora glasögon."Master! Bard använder sin flamethrower igen!".

Ciel suckade och försökte påminna sig om varför han hade valt just dessa odugliga människor till sin personal.
"Sebastian", sa Ciel, och det lilla ordet var allt som behövdes för att Sebastian skulle snabbt buga sig och försvinna - troligtvis till köket. Ciel vände sig om mot flickan, Anne.
"Var vänlig och vänta här en liten stund, jag är säker på att Sebastian snart kommer tillbaks så att han kan visa dig till ditt rum" sa Ciel. Han stod kvar vid flickan, precis som han hade blivit lärd att göra när man hade gäster. Var en gentleman och visa dig trevlig, även om det inte alltid är så roligt.

Anne såg på pigan, hon skyndade snabbt i vägg och snart lunde man höra mer ljud av något som kraschade. Men förutom det var det tomt. Hade han inga tjänare?
Hon såg på Ciel och nickade, det var snällt av honom att låta henne stanna. "Tack" sa hon igen och log mot honom. Trots att hon var mager och smutsig verkade hennes leende lysa upp.

Ciel tittade på Anne. Hennes leende verkade verkligen lysa upp hela rummet på något sätt.
"Young Master."
Ciel brydde sig inte om att vända sig om då han hörde sin butlers röst, men det betydde inte att han inte hade hoppat till lite när Sebastian kom upp bakom honom.
"Jag har tagit hand om det lilla... Dilemmat. Vill du att jag ska visa vår dam här till sitt rum?" frågade Sebastian och Ciel nickade.
"Gör så."
Sebastian vände sig om mot Anne.
"Min dam, följ med mig så visar jag dig upp till ditt rum."

Anne log än och såg hur butlern kom tillbaka. Vad snabb han hade varit, och tyst. Hon såg sig om mer igen och undrade vart hon skulle gådå butlern bad henne följa med. Hon följde efter och snart befann hon sig i ett rum. Det var enkelr, men fint, men en stor härlig säng och stora fönster. I rummet stod också en balja med rykande varmt vatten och tvål. "Du kan tvätta dig där, det finns kläder i garderoben" sa butlern och hon nickade innan han försvann. Hon var snart i baljan och tvättade sig ren från all smuts och såg nästan ut som en ny människa.

Undertiden Sebastian hade visat Anne till sitt rum hade Ciel gått och satt sig i sitt arbetsrum. Nu satt han vid sitt skrivbord.
Dörren öppnades och Sebastian kom in.
"Young master, vad ska vi göra med henne?" frågade butlern och Ciel mötte hans blick.
"Jag antar att hon kan få ett jobb här. Hon har väl ändå inget annat ställe att återvända till" svarade Ciel lätt och känslokallt, som att han inte brydde sig.
Sebastian nickade lätt och stod sedan kvar i arbetsrummet, helt stilla. Något som irriterade Ciel.
"Vad?" frågade Ciel kallt, vilket fick Sebastian att le.
"Inget alls" försäkrade butlern honom. "Jag bara undrar vad anledningen är till att du låter henne stanna här."
Ciel tittade ner på sitt skrivbord, skämdes förmycket för att möta butlerns blick. Inte för att han hade något att skämmas över, men trotts det gjorde han det.
"Det är inget som angår dig."
Svaret fick hans butler att le större.
"Om du säger så, Young master. Jag går och informerar henne om ditt förslag, så om du ursäktar..." Butlern bugade sig lätt efter att han hade sagt detta och gick sedan iväg, lämnade Ciel ensam i sitt arbetsrum där han försökte komma på en anledning till varför han hade valt att ta in flickan. En anledning som inte var medlidande och igenkännande.

Anne tvättade sig noga, hela håret och hela hennes kropp blev skinande rent. Det fanns en nagelklippare också vid badet som hon kortade sina naglar med och skrapade bort smuts. Hon kände sig verkligen som en helt ny människa. Tillsist klev hon upp och torkade sig med en stor och varm handduk som fanns och borstade håret med en stor borste innan hon tog på sig kläderna som låg i garderoben. Det var en enkel klänning som liknade en maiddress men som var lite enklare och utan förklädet. Hon hittade också ett par strumpor och enkla skor som hon fick på sig.
Kläderna var så mjuka och hon hade inte haft skor på år...Hon gick fram till en klänning och såg på sig själv, hon såg bra ut, förutom att hon var så mager, men hon var hel och ren nu.

Sebastian knackade försiktigt på Annes dörr.
"Min dam, är du klar?" frågade han, då det skulle vara väldigt opassande att gå in om hon inte var påklädd.
Undertiden satt Ciel i sitt arbetsrum och kollade igen några papper. Han kunde inte sätta fingret på varför han hade sagt åt Sebastian att ta in flickan. Han brukade ju aldrig känna medlidande för någon eller något och när han väl gjorde det så ignorerade han det bara, så medlidande kunde det ju inte vara. Försiktigt masserade han sin panna med sin ena hand. Varför hade han sagt åt Sebastian att ta in henne?