Fantasy rollspel! Välkommen

En lättnads suck slipper ur Morgana när hon skymtar en väg längre fram över stigen. Att se en väg var ett gott tecken på att hon orienterat rätt och hon känner på sig att byn snart är nära. Vägen är gropig och hon är tvungen att passera i smutsiga vattenpölar för att ta sig fram och även om benen värker fortsätter hon att gå. Hon har trots allt varit utsatt för värre typer av smärta. Lite ont i benen har ingen dött av!
Men även om hon någorlunda lyckas hålla uppe sin positiva attityd kan hon inte beskriva den känslan hon får när hon ser byn ligga framför sig. Hon vill springa fram till bebyggelsen (och hade hon orkat hade hon gjort det) och sätta sig på första bästa värdshus hon kan hitta.
Hon drar av sig huvan och låter sitt långa silverhår hänga fritt över ryggen. Med de lysande blå ögonen möter hon blickar från människorna som betraktar henne. Hon gillade dem inte, varför var de tvungna att stirra på henne?

Gwindor genomskådar lätt den andra alven och säger: "Du behöver inte ljuga för mig, om du inte sett det än så pratar du faktiskt med en alv". "Så om du inte tänker säga det till mig får väll jag säga det till dig: " Vi har ingen aning om varför vi är här eller vad vi ska göra" "Men innan det blir natt kanske du vill ha någonstans att sova? " Här har du lite kvällsmat", säger han och bryter loss en bit bröd från en limpa" "Välkommen till värdshuset Gwindors krypin", säger Gwindor sedan och ler...



(Kanske villAlex Stanley hoppa in som dvärg?)

Rosemary stirrade på mannen innan hon kollade iväg.
"Så du är gwindor?" Frågade Rose mannen och drog sin mantel tätare runt sig. Hon var inte redo att lita på mannen ännu, med tanke på att hon nyss mötts honom.
"Förresten, har denna byn något namn?" Frågade Rosemary och gick lite och kollade.

Vanya red på sitt svarta fullblods sto, de hade ridit långt hon och Nyx men hon hade en känsla av att de snart var framme. Hon såg den höga muren framför sig och hennes gröna ögon glimmade till. Sakta böjde hon sig fram och mumlade ord på alviska i stoets öra som frustade till i den nu allt mörkare natten.
För en del otränade ögon kunde hon liknas vid en alv. Hon hade deras sätt, deras språk, hästar, utrustning och kläder. Hon talade alviska och deras seder var hennes även om hon inte var alv. Hon var inte som de och skulle aldrig bli det. Hon skulle dö av ålder, hon skulle åldras, hon var helt enkelt en människa.
Då hon närmar sig byn märker hon att hon inte är ensam, förutom de vanliga människorna i denna by fann hon något som inte alls hörde dit, alver. De verkade också ha slagit läger, så hon rider fram till dem, hoppar av stoet och bugar lätt.
"Var hälsad." säger hon artigt mot alverna.

Morgana letar desperat efter en skylt där Värdshus ingår i meningen, men än så länge ser hon inte skymten av något. Hennes skärpta uppmärksamhet leder däremot till att hon upptäcker en alvisk skara på tre personer och av ren nyfikenhet styr hon stegen åt deras håll. Vid närmare iakttagelse blir hon inte säker på att den tredje är en alv, även om hon är klädd och beter sig som en. I vilket fall som helst beslutar hon sig för att gå fram till dem.
"Ursäkta mig", börjar hon, "Vet ni vart man kan hitta ett värdhus att vila i?"

"Jag vet inte namnet på byn", säger Gwindor,
"Men jag skulle gärna höra ditt namn" tillägger han. Då hör han en ny röst:" Var hälsade alver".
"Var hälsad, människa" säger han sedan efter en noggrann granskning med sin alvblick"." Varför bär en vanlig dödlig alvkläder?"
Då kommer ännu en person fram. Hon har silvrigt hår som blänker i kvällssolen: Var kan man hitta ett värdshus? Frågar hon.
"Inte den blekaste aning", svarar Gwindor.
" Jag och min nyfunna alvvän här sover här", säger han och frågar sedan: "Vad för denna mystiska person till en liten by som denna?"...

Är med om det skulle accepteras av herrskapet?

(Det görs det säkert OzzyStar2 det står ju att man får det i första inlägget )

Vanyas blick mörknade för stunden, hon avskydde det faktum att hon inte var alv, att hon inte var som alla andra hur mycket hon än försökte. Alverna må vara fina till sättet, men även de hade förmågan att frysa ut och se ner på andra. Vissa sa och gjorde det öppet, andra bakom hennes rygg och ett fåtal hade accepterat henne.
Med tanke på mannens ord vanlig dödlig var han säkerligen som de flesta andra.
"Tillfaller det inte vanliga dödliga att få bära alvkläder om denne vill?" sa hon något förnärmad men fortsatte sedan.
"Min uppväxt var bland ditt folk, det är hela orsaken." sa hon artigt och bugade lätt mot nykomlingen som hälsning.
"Troligen det huset längst nere på gatan. Det huset som det lyser ifrån, där det hörs skrik och musik." sa hon med rynkad panna.
"Människor." muttrade hon, hon förstod sig inte på dem, sin egen ras. De betedde sig som ohyfsade apor, särskilt då de fått i sig något starkt.

(Klart du kan vara med Ozzystar2, lägg upp din mall här bara! Går det bra att vara människa, dvärg eller magiker då det redan finns två alver och en "nästan alv"?)

"Om du växt upp bland vårt folk, varför då vara så otrevlig mot dina egna?", säger Gwindor frågande till människoalven.
"Och om ni inte har något emot det så vill jag gärna veta era namn innan vi fortsätter vår lilla diskussion", säger han sedan till de alla. Dock med ett lite trevligare tonfall då han vänder sig till kvinnoalven...

Rosemary kollade på den nya varelsen - människoalven.
"Goddag.." Sade hon mjukt. Hon vände sig sedan till den manliga alven. Hennes röst var mjuk sammet när hon presenterade sig själv.
"Mitt namn är Rosemary Winterstar"