PRS J_J|AlexZz

"Visst, Lucy." Svarar Adrian och suckar smått. Han måste till smeden och Lucy vet hur hon måste göra för att vinna, de måste båda två få som de vill i princip. Han sträcker automatiskt ut en hand mot henne för att hjälpa henne upp från marken. "Borde du inte försöka hålla dig borta från sådant? Ibland befarar jag att din far är farligare än de han anställt mig för att skydda dig ifrån." Konstaterar han och kastar en blick in mot huset bara för att se till att herren i huset inte hört honom. Han tycks inte ha gjort det vilket gör Adrian omåttligt lättad.

Lucy tog hans hand och reste sig men släppte den rätt snabbt och borstade av sig och flinade till. "Det han inte vet har han inget ont av, han vet att jga gärna snokar och lever farligt om han gör så" sa hon och flinade lite "kom nu Adrian så kan vi gå till din sme så du får din lilla bebis fixad" sa hon och nickade emot hans ficka för hon hade märkt han hade en del av svärdet där. "För jag vill bara komma här ifrån." Sa hon och flinade lite emot honom och gick tyst oxh sakta emot utgången ifrån hemmet men han skulle lätt hinna ikap henne igen, det var roligt att hålla på med Adrian. "Och far skulle aldrig rört ett hårstrå på mig så han skulle inte ens höjt handen och smällt till mig han törs inte rättar sagt, som han säger alla kvällar du e så lik din mor" sa hon och suckar till, saningen hon var det eftersom hon hörde det dagligen attt hon var lik henne som ung. Lucy hade alltid hatat bli gemförd med sin moder, hon fick ju aldrig se henne varför bry sig nu? Hon kolade snabbt på Adrian. "Din söloiga beskyddare rör på dina ben och kom så går vi till din smed så din bebis får en omplåstring" sa hon och flinade emot honom och hennes bruna ögon glimmade av ivern som fanns i dem

(( Din idé i ugglan jag tappade bort låter awesome. ))

"Nej, såklart inte, men jag skulle bli flådd levande. För på något sätt är det alltid mitt fel om du gör något fel eller råkar illa ut." Svarar Adrian och lägger en hand på sin ficka, hans svärd råkar vara väldigt viktigt för honom men det är knappast hans lilla bebis. Han har inte namngett det precis, och det var inte för att det kändes konstigt att mörda någon eller något med ett svärd man döpt efter någon eller något. Han skulle troligen döpa det till Victorie för han tycker det är fint men att hugga huvudet av någon med Victorie låter alltför makabert för honom. Han börjar dock gå mot smeden för att få sitt svärd i ordning gjort igen.

(okej för det lär ju hända längre in, för jag tror inte hennes pappa gillar att beskyddaren e kär i Lucy och Lucy kär i jsut Adrian, för hon kan typ vara bortlovad just då fast hon vill ju inte så hon anvädner sin elaka metod gå bakom ryggen på sin pappa, bara för hon inte vill mista Adrian. Men sen tänkte jag hon kanske kan kommit till adrian som innan, för jag funderar på att hon ska vara skadad och faller ihop direkt då han öppnar)

Lucy log till emot honom och gick tyst bredvid honom och funderdae på vad hon kunde göra eller rättar sagt dem, hon kollade nu på Adrian snabbt "Hur står du ut med mig?"frågade hon nu och kollade på honm snabbt sen rakt fram igen och hennes lockar rörrde sig lite när hon gick, hon älskade vara ute men hon kanske skulle vara snäll idag emot Adrian, hon valde vara det och inte göra något dumt så han fick något att göra hon fick väl lyda honim idag, han var ju trots allt äldre än henne. Hon gick tyst vid hans sida ovh funderade, skogen ville hon inte till, inte till marknaden. hon tyckte det kunde bli kul att sticka och bada men det var för kallt. Hon kunde inte hålla inne sucken som kom hur mycket on än försökte. Suck av uttråkan.

"Är det här en kuggfråga?" Svarar Adrian som är osäker på vad hon vill få ut av att ens fråga honom något sådant. Hur han står ut med henne? Till en början var han anställd av hennes far så han blev tvungen till det och nu har det gått ett år så han har liksom vant sig vid henne... antagligen. Det borde vara något sådant. Adrian hör hennes suck. "Har du inte kommit på något att göra än?" Frågar han vidare, av rent intresse för han har ingen aning heller, vad brukar de göra? När inte hennes far bestämmer? Det händer inte speciellt ofta i för sig, hennes far lägger sig i, men till och med Adrian måste erkänna att att hennes fars förslag brukar vara väldigt uttråkande. Smedjan är inte speciellt långt bort, Adrian är känd på smedjan ändå, de vet vem han är. Faktum är att de flesta vet vem Adrian är.

Lucy kollade på honom. "ingen kuggfråga e det" sa hon och log till emot honom och kollade sen rakt fram och funderade på hans nästa fråga, hon bett sig i läppen som alltid vid osäkerhet. "Typ inte. det e inte als lätt, jag kommer aldrig på roliga saker" sa hon ärligt och kollade rakt fram än för att dölja sin osäkerhet med bettet i läppen, Adrian kände henne för väl att veta om hon var osäker och skulle säkert märka det nu med, Det värsta med Adrian var det. Han kunde lista ut allt om henne nästan. "För du verkar trött på mig ibland" sa hon som fortästtning på sin första fråga. Hon bett sig än osäkert i läppen av rena rastlösheten nu. Hon tyckte det var roligare att gå till semden med honom än att sitta hemma och höra hennes faders gnäll det e för farligt där ute din mor var nycklen och nu är det din tur.