Det ministeriet inte ser...

Okej

Jag gäspade trött och tittade på väckarklockan som visade halv nio. Med en suck gick jag ur sängen och började klä på mig. Vid kvart i nio satt jag och åt frukost med mina föräldrar." Hur känns det att åka tillbaka till skolan igen?" Frågade min far. "Meh." sa jag kort och ryckte på axlarna. Jag brukade svara med ett enkelt "meh" när jag egentligen inte bryr mig så mycket. "Har du packat din koffert?" Frågade min mor."Ja mamma det gjorde jag igår kväll!" sa jag och flinade. "Jag skjutsar dig till stationen sen. Och du hade fixat skolsaker?" "Ja det gjorde jag och mina vänner igår." sa jag.

Jag hade tatt genvägen till diagongränden och stod nu utanför "Bathildas Böker" och smaskade på en paddkottlet. Jag hade snott den från ett stånd i närheten. Jag kunde inte börja köpa mina saker än, för jag hade bara 4 galleoner (även dem snodda) att handla för.
Jag såg en häxa i femtioårs åldern längre nedför gatan, jag bestemmde mig för att hon skulle bli mitt första offer. Jag smög bakom henne tills hon ställde sig framför en trollkarl bakom ett stånd som sålde fjäder pennor och bläck. Häxan pratade vilt på med trollkarlen om hur dålig kvalitet det var på kittlar nu för tiden, då passade jag på att agera. Snabbt som ögat ryckte jag åt mig häxans portmonnä ur handen på henne och rusade där ifrån snabb som en gepard.
"TUVAR!!!" Hörde jag bakom mig, men jag hade hunnit alldeles för långt för att dem skulle hinna ta mig. Jag svängde in i ett gathörn och öppnade portmonnän för att se vad som fanns i den.
Det var inte så mycket, bara 20 galleoner. Det räckte inte. Jag bestemmde mig för att göra en sista kupp innan jag påbörjade min inköps lista.

Rose:
Nu stod jag i Diagongränden och kollade på inköpslistan som min mormor hade gett mig. Jag började gå mot Läckande kitteln för att handla en honungsöl när jag hörde hur en dam i 50-årsåldern ropa. Jag vände mig om för att höra vad hon skrek när en flicka med långa svarta lockar knuffade sig förbi mig och svängde in i ett gathörn. Jag kände igen flickan som hade sprungit förbi mig men jag kunde inte tänka vidare på det när jag såg hur mycket klockan var. Jag var besviken över att jag inte hade köpt en honungsöl, men jag hade iallafall allt skolmaterial med mig.

Julie:
Jag vaknade av att min mamma kom in i mitt rum och sa,
- Julie, du måste gå upp nu, du kommer att missa tåget.
Jag hoppade upp ur sängen, drog på mig mina kläder och sprang ner för trappan, förbi mamma och in i köket. Jag slängde mig ner på en stol vid bordet och mamma gav mig en smörgås som jag tryckte in i munnen på ca tjugo sekunder.
- Kom nu så åker vi! sa jag och sprang ut i hallen och drog på mig ytterkläderna,
- Ta det lugnt, sa mamma och skrattade, så bråttom har vi inte.

Nät vi kom fram till stationen hoppade jag ur bilen, tog min väska och började att gå mot perrongen. När jag kom fram till spärrväggen mellan perong nio och perong tio stannade jag och andades ut, sen tog jag ett fast tag om bagagevagnen och sprang rakt emot spärren. Jag kände lukten av rök och hörde tågvisslan tjuta, jag hoppade på tåget i sista stund. Det rullade iväg och jag gick för att hitta en ledig kupé att sitta i. Äntligen var jag påväg igen...

Rose:
Jag satt i en ledig kupé på tåget och väntade på att tåget skulle starta. Jag ville alltid vara i god tid så jag hade kommit på tåget en halvtimme innan dess avgång. Jag öppnade min svart-blåa handväska och började rota efter en mellanstor matlåda. Där i fanns lite sushi, en ask med körsbär, en gaffel och en chokladgroda. Jag tog fram min flaska med pumpasaft som jag öppnade. Nu kunde jag nog fördriva tiden bättre!

Jag rusade genom spärren till perrång 9 och 10, väl på andra sidan kunde jag se tåget förrsvinna bakom en kurva. TYPISKT! Jag tog satts och kastade mig utför rälsen. Jag rusade på alla fyra rakt emot tåget. Ja´g visste att jag skulle klara det, men det var ändå jobbigt. Nu var jag så nära att jag bara behövde sträka ut tassen, förlåt, jag menar handn för att kuna få grepp om tåget. Men i stället för det kastade jag mig upp på taket av tåget, där kunde jag lätt gå utan att bli upptäkt.
När jag gått en stund så jag ett hål mellan sissta vagnen och näst sissta vagnen. Jag hoppade ner där och gick för att leta reda på en kupe.

Men det fanns ingen ledig kupe, istället fick jag sätta mig i en kupe där det satt en tjej som såg ut att vara lite yngre än jag, hon drak pumpa jucie och åt min favoriträtt sushi. Jag tyckte att flickan såg väldigt barnslig ut (inte på riktigt altså) hon hade en rosätt i håret och påminde OTROLIGT mycket om en docka. Eftersom jag inte kunde hitta en kupe som var tom, hade jag inget annat val än att sätta mig mitt emot tjejen med rosätt.

Julie:
Jag gick genom tågets korridor, det verkade inte finnas en ända ledig kupé. Tillslut hittade jag en kupé där det satt två tjejer, en av dem satt och åt sushi och den andra så rätt så uttråkad ut (sorry om du inte vill vara uttråkad). Jag satte mig brevid tjejen som åt sushi. Jag såg mig omkring i kupén, jag tittade ut genom fönstret. Det ända jag såg var skog och åter skog. Jag satt en lång stund och bara stirrade ut genom fönstret.
Jag måste ju säga nånting, tänkte jag, annars är jag ju jätteotrevlig.
- Hej, sa jag.


Jag vet att det blev jättekort men jag hade ingen fantasi...

Kan jag joina?

Jag är ledsen Isabelle, men precis sim Ozzystar anmäler du dig lite sent, tyvärr.