~Darry~Nu eller aldrig~

Draco~


I den smutsliga spegeln kunde Draco endast se deras reflektioner, men han var ändå helt säker på vilka det är. Weasley, som är blodförrädare, Draco visste inte riktigt varför han inte gillar honom, men det gick väl i släkten, Potter och den smutsiga smutskallen Granger, en idiot som trodde att hon kunde stöta på Potter. Draco kände ilskan flamma upp inom sig.

"Det har nyss kommit in en smutsskalle om du undrar vad som luktar, mamma!" sade han högt och klart.
“Det finns ingen andledning att använda ett såndant språk!” sa Madam Malkin upprört.
Ron Rödtott och Potter drog fram sina trollstavar. Varför var de tvungen att försvara smutskallen? Draco blängde surt på dem. “Och jag vill inte heller ha några utdragna trollstavar i min butik!” fortsätter Madam Malkin.
“Som om ni skulle våga utföra magi utanför skolan!” sa Malfoy “Vem fick du blåtiran av Granger? Den skulle jag vilja skicka blommor till!”

Då kom Dracos mamma fram, hon hade gått bakom ett klädställ och såg, väldigt arg ut.
“Stoppa undan de där!” väste hon. “Om ni angripen min son kommer det vara det sista ni gör!”

“Jaså verkligen?” sa Potter. Draco kollade som förtrollad mot Potter. Det kändes som en livstid sen han hörde Potters irriterande, men vackra röst. “Ska ni få några dödsätarkompis att ta kål på oss?”
Draco nickade, Potter hade verkligen en övertygande argumentation.
Det var fullständigt kaos i affären. Madam Malkin skrek som en yr höna och DRacos mamma och Potter stod och mumlade.
Men Draco kunde se på sin mamma ansikte att Potter sagt något som gjort henne arg, och han skyndar sig att ge sig in i samtalet igen. I iver att prata med Potter snubblade han på sin alldeles för långa klädnad och landade rakt framför Potter.
"Du vågar inte prata så till min mamma!"


"Bry dig inte om dem Draco, Potter kommer nog återförrenas med kära Sirius innan jag återförrenas med Lucius.” Sa hans mamma och drog honom ut ur affären. Draco låter sig släpas med, fortfarande med klädnaden flängande runt fötterna.
Han ger rödtotten en hårt knuff innan de går ut ur affären.


“Kom nu Draco!” sa hans mamma. “Vi går och köper dina böcker nu!”
“Nej, mamma!” sa DRaco och såg henne djupt in i hennes gröna ögon. “Jag måste gå.”
Hon blir lite blekare, som om hon insett vad Draco syftar på.
“Jaha. Okej, vi ses här sen då.” sade hon tyst.
“Tack.” sa Draco och sprang mot svartvändargränden. Han mindes första gången han var där, det var när han var tolv år, fast den gången hade han varit med sin pappa.
Han råkade gå rakt in i en gammal häxa med en ögonlapp för sitt högra öga och långa fingernaglar.
“Vad tror du att du håller på med?!” ropade Draco onaturligt högt.
“Ursäkta, uräkta.” sa häxan och gav honom ett tandlöst leende.

Det var ett litet under att Draco lyckats gå in i någon eftersom att resten av gränden var helt tom. Han gick in i Borgins & Burkes. Mr Borgin låg och sov på disken, han hade väl inte mycket att göra nu för tiden. DRaco plingade i klockan som låg på disken. Med ett ryck vaknade Borgin.
“Oj! Ehm Hej! Unge mr Malfoy, det var länge sen jag såg er här! Vad vill ni ha då?”
“Jag behöver er hjälp.”
“Jaså, vad är det då?”
“Jo… jag har ett föremål, ett borttrollningsskåp, vet ni hur man lagar det?” sa Draco tyst, han var rädd för att någon skulle höra honom, även om det verkade otroligt.

“DEt kan tänkas…” sade Borgin ovilligt och kilade sig på flinten. “Men jaag måste först se det- Varför tog ni inte med er det hit till butiken.”
“Jag kan inte göra det, det måste stå kvar på sin plats. Jag vill bara att du berättar hur man gör.”
Borgin skruvade nervös på sig.
“Ja, men om jag inte kan se det, måste det bli ett svårt jobb, kanske omöjligt. Jag kan inte garantera något i så fall.”
“Inte?” Sa Draco, han började bli irriterad, dags att ta fram lite övertygande medel. “Kanske det här kan hjälpa er på traven!” väste han och drog upp sin vänstra klädnadsärm och blottade sitt märke.

Superbra

Du skriver så himla bra!

Jättebra :d bevakar