Prs mellan Anna-chan och Alexandra Hagström

Graciöst hoppade jag ner från trädet. Shit, jag verkade skrämma henne. Snabbt log jag mot henne.
"Ryan, och du?"

- Isis Ross, sa jag tyst.
Jag la huvudet på sned och kollade på honom.

"Så, Isis, varför gråter du?" frågade jag henne och tog ett litet steg närmare. Förhoppningsvis skulle hon inte bli mer rädd än vad hon redan var för mig.

- Min bror, sa jag tyst och kollade på honom.

"Din bror?" sa jag med en frågande ton.

-Va har bråkat och han kallade mig en taskig sak, sa jag.

Jag var helt framme vid henne nu och la tröstande en hand på hennes axel.
"Du borde inte vara ledsen. Det är han som är en skitstövel, och det ska ju inte du straffas för. Du borde le och visa honom att du inte bryr dig om vad han säger, för att du är mycket bättre än honom." sa jag och gav henne ett uppmuntrande leende. Jag hade genomlidit samma sak som henne, flera gånger, förutom då att det var min storasyster och inte min storebror.

Jag log mot honom.
- Du har rätt, sa jag.
Jag gäspade och lutade huvudet mot hans axel.
- Jag är så trött, sa jag.

Jag kramade försiktigt om henne och lutade mitt huvud på hennes.
"Du kanske borde sova? Om du vill så hade du kanske kunnat gå hem till mig, jag bor ganska nära? Om du vill, då." sa jag och log mot henne.

Jag nickade.
- Du får visa vägen, sa jag.