Den första Trekampen, en kamp om kärlek och rettvisa

Sorry alla händelselös kapitel men det börjar dra ihop sig det här blir tyvärr inte bättre än det förra hoppas ni uppskattar det!

Fjärde kapitlet:

Nästa morgon när jag kastar en blick på mitt schema som professor Julis gav mig sätter jag den "förbannade" korven i halsen. Jag har alla mina värsta lektioner på samma måndag!
Spådommskonst, astronomi och forntidarunskrivt.

-Lycka till! Hannes dunkade mig i ryggen och korvbiten flög ut och landade på hans tallrik. Han tittade äklat på mig. Men jag struntade i honom.
Jag måste skynda mig för att hinna till spådommskonsten och det var inte roligt att bli utstirrad när jag kom med andan i halsen precis när silverstegen kom ner.

Det var oändlig tråkigt och jag lyssnade inte så noga.
Det enda jag tänkte på var trekampen det skulle bli spännande, riktigt spännande.
Så förflöt dagen jag stod knappt ut!

NäsNästblir spännande hoppas jag!

Jättebra! skriv mer NU!

Jättebra!

Superbra

Å tack för era fina kommentarer blir verkligen glad!
Först vistelse inte om jag skulle våga skriva en FF men jag ångrar det inte!

Femte kapitlet:

Klockan ringer och alla i min sovsal vaknar, först fattar jag ingenting klockan är ju halv 12 på natten! Men de andra börjar genast ta på sig sina kläder och då kommer jag ihåg, astronomin!

Då får jag plötsligt en väldig fart och rycker åt mig väskan. Jag kastar en hastig blick i spegeln men rusar vidare.
Jag kommer sist som vanligt och får en en gång be om ursäkt för att jag kom för sent.

De andra viskar när jag skyndar mig att öppna boken, månar och planeter i universum, på sida 147. Jag tar hastigt upp min kikare och sedan blir vi ombedda att ta en extra titt på mars...

___

Med mitt nästan bedövande tillstånd tar jag mig igenom astronomin, men inte bara det utan jag hinner ända fram till dagen före allhälgonadagen innan jag väcks ur min dvala.

På kvällen när jag är på väg från biblioteket hinner Clara upp mig och stannar mig.

- Så du är ute och går ser jag! Hon betonade du som om jag var någon äcklig och tog fram sin värsta bichblick.
- Jag har inte sett dig på ett tag. Svara jag som om vi var gammal vänner men jag var arg! Vad vill du?

Hon verkar tro att jag är helt dum i huvudet.
- Du var inte precis schyst mot mig på tåget förut!
Hon verkar uppriktigt sårad men märker det knappt.

- Vad vill du? Jag orkar inte med dig! Du tror att det är så synd om dig och du tänker aldrig på någon annan en dig själv! Hur tror du att jag har känt det när du är taskig mot mig hela tiden? Jag har inte ens haft några kompisar pågrund av dig!

Jag sjunker ner på golvet och tar några djupa andetag. Hon tittar förskräckt på mig och backar steg för steg innan hon springer iväg.

Jag är så trött, mina ögonlock blir tyngre och tyngre och jag somnar där jag sitter utan en tanke på vad som kan hända om Filch hittar mig. Inte en enda tanke på att det är två dagar kvar till trekampen och att imorgon kommer de andra skolorna hit...

Meer!!!! Snälla snällla...

Nej, nu tröttnar jag på att vara snäll.



MERMERMERMERMERMERMERMERMERMER!

Förlåt att det inte blivit ett kapitel på ett tag men nu hoppas jag att det blir ett ganska spännande kapitel sex.


SJÄTTE KAPITLET:

När jag vaknade var det fortfarande mörkt, jag ställde mig upp på vingliga ben och med ens upptäckte jag var jag var, i korridoren alldeles intill biblioteket. Onej! Jag hade somnat i korridoren, det som jag absolut inte fick göra! Det var ett under att inte Filch hittat mig.

Då hörde jag ett hasande bakom mig och miss Noris lampkupsliknande ögon tittade runt kröken på korridoren. Då tog jag mitt förnuft till fånga och sprang, i motsatt riktning mot Gryffindores sällskapsrum.

Jag andas snabbt och flåsar när jag tillsut kommer till korridoren med tjockadamen. Då ser jag Filch på andra sidan gången men det är för sent, han har redan sett mig.
- Stopp! Flåsar han, sstopp!

Men jag stannar inte, med en kraftansträngning spurtar jag mot Den tjockadamen...
Han är nästan framme när jag skriker åt Den tjockadamen; nifflare. Hon ser förskräct på oss båda men hon svängde ändå lydigt ut och visade sitt dålda innehåll jag tar sats och hoppar in mot hålet. Filch ropar något jag inte kan höra och sedan stängs tjockadamen bakom mig. Jag har klarat det!

Utifrån hör jag Filch skrika åt henne men hon svarar bara envist att ingen utan lösenord får komma in.
Nifflare då! sa Filch och man kan höra att han lät desperat. Hon har varit ute på natten och förtjänar att bli utslängd!
Men du är inte ens Gryffindårare! bet Den tjockadamen tillbaka och jag började gå upp mot min sovsal.

Jag trillade i säng och mina ögon var precis på väg att slockna när min väckarklocka ringer så att alla vaknar.
När jag slängde en blick på den såg jag att hon var 07.00.
Onej igen! Jag kom precis hem när jag skulle iväg igen, så typiskt mig.

God morgon allihopa! En flicka med ljusråsa hår som sover i samma sovsal som mig sträcker på sig och ler mot alla. När hon tittade på mig värkar det som hon såg de mörka ringarna under mina ögon och var precis påväg att sega något men hejdade sig;
Idag ska vi ju få jäster! jublar hon istället.

Då flög jag upp, det hade jag alldeles glömt! Det ska bli det enda roliga på flera år kändes det som.

Jag skyndade att ta på mig mina kläder och följde med de andra ner till frukosten. Där så stälde sig mr Claw upp och fick tyst på alla som satt och pratade om det jag tänkte på.

Nu om bara några minuter kommer delegationerna från Beuxubatons och Durmstrang. Då vill jag att alla ska stå uppställda framför skolan i respektive elevhem och årskurs… Han tog en liten paus, men sätt i gång då!

Alla sprang och det blev en enda röra. Alla lärare försökte åren upp allt men det blev inte tyst för en alla stog på gården och blickade ner mot stationen.
- När kommer de?
- Vart kommer de ifrån?
- Hur kommer de komma?
- Jag fryser!
- Jag har ingen känsel i tårna!

Alla pratade högre och högre. Jag värkade vara den enda som inte hade någon att vända sig till, så jag tittade ner i marken och höll tyst fast jag ville skrika högt!
Plötsligt gick det ett sus igenom folkmassan och alla tittade uppåt. Jag med, och så såg jag en ljusblå vagn dragen av fyra vita hästar. Den landade mjukt på marken och hästarna böjde på sina huvuden. En pojke i ungefär samma ålder som jag gick ut ur vagnen med skrämt ansiktsuttryck och bugade sig för en bländande vacker dam med ljust långt hår och läppar röda som körsbär. Hon gick raka vägen fram till professor Clow och skakade hans hand.
- Bonnejour monseur Claw! Sa hon och hennes franska var oundviklig. Vi är mycket hedrade av att komma hit även om det är besynnerligt kalt!
- Vi är mycket hedrade av att ni är här madame Sinet. Sa Claw, han pratade med vördnad och jag för berodde honom inte för kvinnan var mycket vacker!

- Miss Louise ska visa er till vår stora sal så ni kan värma er. Fortsatte han, Louise kom hit!
En sjundeårs elev från Rawenclaw kom fram och skakade hand medan de stora portarna öppnades.

Nu skulle bara Dourmstrang komma och sedan skulle den magiska trekampen börja!
En vattenvirvel dök plötsligt upp på vattenytan och en stor flagga följt av det största skepp jag någonsin sett uppenbarade sig.

När det hade förtöjt båten vid strandkanten kom de upp i en samlad procession och rektorerna skakade åter hand.
- Vad roligt det är att ni kommer! Professor Clow verkar känna mannen väl.
- Jo det ska bli ett rent nöje, har madame Sinet kommit? Svarade han.
- Jodå det har hon mr Todd. Hon är där inne med sina elever, nu går vi in allesammans.
Det sista sa han till allihopa och alla började knuffas och trängas.

Jag fick syn på en pojke bredvid Mr Todd, han sa inte så mycket med munnen men ögonen sa desto mer. Jag kan ha inbillat mig men han lyfte plötsligt på huvudet och mötte min blick.
________

Superbra