Hogwarts (Prs)

Crystal

Jag tittade upp på pappa och sedan på pojken igen. Han hade fortfarande inte berättat vad han heter, och det skulle bara göra honom generad om jag frågade. Om möjligt så skulle hans kinder bli ännu mer röda... Jag suckade återigen, vilket jag antagligen gjort 1567 gånger idag för att pappa ska fatta att jag vill gå, men nej då. Han ska ta sin tid och prata med den där Drew. Jag suckade och vände mig mot Mr Olivander som tåligt stod och väntade på sina nästa kunder. Då kom jag på en ide.
"Pappa" sa jag och drog i hans arm. Han slet äntligen blicken från Drew och vände sig mot mig.
"Jag tror att Mr Olivander väntar på att få ta hand om de andra nu." sa jag och pekade mot killen och Drew.
"Åh visst ja, vi ses väl" log han mot Drew och han nickade tillbaka och vinkade åt oss när vi gick ut ur affären och bort mot skräddaren.
De informerade oss om att uniformen var ännu uppgraderad på grund av att det blivit kallare ute än man hade trott.
"Den nya uniformen innebär en för tjejer:
En vit blus, en grå kofta över, elevhemsslips, grå kjol, grå knästrumpor/tights, svarta kängor. Även en svart kappa om vintern och då får man istället för slips en halsduk." log damen i butiken.
"För killar då?" frågade pappa och lät väldigt intresserad.
"För killar gäller en vit skjorta, grå kofta, elevhemsslips, grå byxor, svart kappa om vintern och svarta skor." log hon och han nickade.
"Varför undrade du?" frågade jag pappa medans damen tog mina mått.
"Jamen för Drews son, Edward." log han och jag suckade och himlade med ögonen.

Efter en stund så gav damen mig en kasse med kläder.
"Okej, du har ingen slips här, men det får du av skolan när du sorterats in i ett elevhem" log hon och jag nickade. Det är väl rätt uppenbart?

Crystal

Jag tog kassen i handen och la i trollstavslådan i samma påse. Pappa log mot mig och vi gick ut ur butiken.
"Okej, vi går bort till biblioteket och hämtar mamma" sa pappa och jag nickade och sprang i förväg.

När vi kom fram så stod hon med en trave böcker i famnen.
"Okej, så har du köpt alla?" frågade pappa och mamma nickade.
"Jag kan checka." sa jag och tog fram brevet där det stod om alla böcker.
"The Standard Book of Spells (Grade 1) av Miranda Goshawk
A History of Magic av Bathilda Bagshot
Magical Theory av Adalbert Waffling
A Beginner's Guide to Transfiguration av Emeric Switch
One Thousand Magical Herbs and Fungi av Phyllida Spore
Magical Drafts and Potions av Arsenius Jigger
Fantastic Beasts and Where to Find Them av Newt Scamander
The Dark Forces: A Guide to Self-Protection av Quentin Trimble... Okej det var alla." log jag och mamma la ner de i en papperspåse som stod vid hennes fötter.
"Vad måste vi köpa nu?" frågade pappa och tog lappen ifrån mig.
"Okej, vi har trollstav och du behöver väl ingen uggla?" frågade han och jag skakade på huvudet.
"Man får ju bara ta med ett husdjur och jag vill ha med mig Rain." sa jag och mamma nickade förstående.
"Okej, då ska vi köpa ett teleskop, det finns ju här i närheten har jag för mig..." grumlade pappa.
"Och?" frågade jag och tog tillbaka pappret. "en kittel, en uppsättning småflaskor och en uppsättning mässing vågar."
"Men det där du sa finns ju i samma affär, så om pappa går och köper teleskopet så köper vi det andra?" frågade mamma och jag nickade.
"Okej, vi möts vid tåget klockan tre." log pappa och vinkade hejdå till oss.

~Edward

"En till blivande Hogwartselev?", Frågade den knubbiga damen bakom disken.
"Jajamensan", sa pappa och klappade mig på ryggen. Damen hänvisade mig att ställa mig på en pall längre in i affären där en kvinna satt och sydde vid en mycket gammal symaskin.
"Viola, en förstaårselev på hogwarts", sa damen i disken och kvinnan vid symaskinen, som såg yngre ut än den knubbiga damen, ställde sig vid pallen och sa:
"varsegod att ställa dig här så ska jag ta dina mått". Jag gjorde som jag blev tillsagt och hon började mäta. När hon var klar så konverserade hon med den knubbiga damen för att sedan gå och hämta alla kläderna som jag behövde på mitt förata skolår.
"Önskas något mer?", frågade damen.
"Nej tack", sa pappa och gav damen pengarna över disken.
Mamma, som kom stapplande utanför fönstret med händerna fulla av kassar log mot oss båda och vi gick ut för att möta henne.
"Är vi klara?", frågade hon.
"Japp"
"Bra för jag är utsvulten, nu åker vi hem", sa hon och blinka med ena ögat. Jag älskade när hon gjorde så. Hon såg mycket yngre ut än hon var, och så himla glad. Jag hade inte äns lagt märke till buren som hon höll i högerhanden. Ett stort leende spred sig över hela mitt ansikte och hela jag blev full av glädje.
"Åh tack mamma!", sa jag medans jag log med tänderna, vilket jag inte ofta fick göra. Det var en tornuggla. Jag hade läst om dom i en bok jag fick för några jular sedan. Vi gick tillbaka till den läckande kitteln där vi använde flammpulver för att komma hem igen.

Crystal

När klockan slog tre så hade mamma och jag hittat allt vi behövde, och var på väg mot tåget där vi skulle möta pappa.
"Är du nöjd med allting?" frågade mamma och jag nickade.
"Absolut" log jag och tittade efter pappa på tågstationen.

~En månad senare~

Jag la ner de sista sakerna, tre uppsättningar av vår uniform och mina badrumssaker, det vill säga tandborste och sådant.
"Är du klar snart, Crystal?" ropade pappa. "Om du ska hinna med tåget så måste du komma ner och äta nu!" ropade han.
Jag skyndade mig att stänga väskan och sprang ner för trappan med Rain tätt i hälarna.
"Idag åker vi, bebis" log jag mot honom.
"Jag har stekt ägg" sa mamma från köket. Jag log och tog en tallrik och satte mig vid bordet och åt snabbt.
"Pappa" sa jag med mat i munnen, men fick en varnande blick av mamma. Jag tuggade klart och vände mig sedan mot pappa.
"Kan du gå upp på mitt rum och hämta min koffert? Den står vi sängen" sa jag och han nickade och reste sig för att hämta den.

~

Jag tog min biljett och räckte fram den. Mina väskor låg på tåget, det enda jag hade med mig var Rain, som jag hade ett sele och ett gulligt litet koppel på.
"Hej då gumman, jag älskar dig. Skicka många ugglor nu!" sa mamma gråtfärdigt.
"Ta det försiktigt med alla trollformler, och experimentera inte för mycket." sa pappa och kramade mig hårt.
Jag vinkade hejdå åt de båda och klev på tåget.
Nu fanns ingen återvändo.
Eller jo, om jag nu inte blev hemskickad, men ni förstår vad jag är ute efter.

Edward

Jag hade kastat i mig min frukost imorse. Jag var så nervös så att jag nästan darrade när jag andades. Men jag var så glad så att jag inte kunde sluta le som en idiot. Pappa hade erbjudit sig att hämta min koffert från mitt rum. Men när jag och mamma stod och väntade vid ytterdörren så var det bara kofferten som flög ner för trappan. Pappa kom efter den och log. Jag älskade när han använde magi och jag kunde knappt vänta tills jag själv fick använda magi.

—

Vi skyndade snabbt in igenom väggen till perrong 9 3/4 och gav min vagn till en man i perrongens klassiska arbetskläder. Jag kramade om mamma och pappa. Dom blev båda tårögda och mamma kastade en kyss mot mig. Jag tyckte det var pinsamt men log tillbaka. Jag gick på tåget. Nervositeten var värre nu när han nästan hade kommit försent till tåget. Alla bås var fulla förutom ett där en ensam flicka satt. Det var flickan som han hade mött i diagongränden. Jag blev röd och varm om öronen och kinderna när jag öppnade dörren.
"Kan jag sitta här?", sade jag tyst. Jag rodnade mer om det äns var möjligt.

Crystal

Jag tittade upp och log mot pojken som kom in. Det såg ut som han jag mött i Diagongränden, men var det han? Jag kunde inte riktigt avgöra om det var samma kille eftersom han bara tittade ner i marken. Jag nickade i alla fall och han satte sig på soffan mittemot mig och Rain.
"Så är du spänd inför skolan?" frågade jag och försökte få igång ett samtalsämne.
"Jo" sa han tyst och såg ner i marken.
"Jaha..." suckade jag och tittade ut genom fönstret. Allt som man kunde se var skog och några bilar som åkte bredvid oss. Vi hade nog inte kommit ut ur London än.
Jag lutade mig tillbaka på sätet och Rain la sig i mitt knä. Han hade selet på sig, men kopplet hade jag tagit av och lagt bredvid mig.
"Din katt är väldigt fin" sa plötsligt pojken.
"Åh, tack. Vad har du för djur?" frågade jag och han tittade upp.
"En uggla." sa han och jag nickade.
"Jag har aldrig haft en uggla, är inte de läskiga? De bits ju..." sa jag och han sken upp.
"Nej, de är snälla om man är snäll mot de." sa han och malde på om vilka olika sorters ugglor som fanns och vad de används till.
"Till exempel en fjälluggla är väldigt lojal." sa han och jag nickade.
"Är inte de vita?" frågade jag.
"Jo, fast de har lite stänk av svart" sa han.
Djur är tydligen det han älskar mest av allt... tänkte jag medan jag strök Rain över pälsen.

Edward

"Själv har jag en tornuggla", sade jag. Orden bara rann ut ur min mun. Jag kom på mig själv med att ha pratat i flera minuter. Jag tystnade abrupt.
"Förlåt", sade jag tyst och kollade ner i marken. Sedan kollade jag ut genom fönstret. Landskapet flög förbi. Det slog mig att jag hade varit tyst en ganska lång stund.
"Har du läst igenom skolböckerna?", frågade jag tyst. Själv hade jag skummat igenom det som jag tyckte var mest intressant. Vilket var; förvandlingskonst och försvaring från svartkonst. Hela min släkt hade varit begåvade i förvandlingskonst. Jag kände mycket press på grund av detta. Tänk om inte jag skulle vara lika duktig som dom.

Crystal

Jag stirrade på honom.
"Vadå skulle vi det?" frågade jag och kände hur paniken steg. Tänk om alla anda kunde allt utom jag. Kunde man ha läxor innan man ens börjat i skolan?
"Nej då" sa han och jag lugnade med ens ner mig.
"Åh.. Men som du märker så är svaret nej, jag har inte läst igenom de" sa jag och han nickade. Det blev tyst en stund och jag kunde se att han tänkte på något.
"Ehh... Ja jag ska nog leta upp godisvagnen och köpa någonting att äta" sa jag och reste mig upp. Jag satte på Rains koppel och tog med honom ut ur båset.
"Kom gubben" sa jag till honom och började gå mot en annan vagn.

~

Det hade blivit mörkt ute och jag misstänkte att vi snart var framme. Jag hade redan på mig min uniform så jag behövde inte byta om. Tåget åkte i rusande fart mot skolan.
"Jag tror att vi är framme snart" sa jag till pojken. Han bara nickade och fortsatte att stirra ner i golvet. Jag suckade och tittade ut genom fönstret där man inte såg mer än min spegelbild för att det var så mörkt.
"Du, tror du att vi får åka båt till skolan?" frågade han plötsligt. Det var det första han sagt på en lång stund.
"Jag vet inte... Min pappa har berättat om det, men jag hoppas det i alla fall." sa jag och han nickade instämmande.
"Det skulle vara coolt" sa han och jag log mot honom.

Edward

Tåget gav ifrån sig ett högt gnissel och stannade. Jag och flickan framför mig kollade genast på varandra och log. Jag kom plötsligt på att jag inte hade presenterat mig. Jag sträckte fram handen försiktigt.
"Edward", sade jag och log. Det kändes bra att le. Flickan skakade min hand ordenkligt.
"Crystal"

-

Jag och Crystal gick tillsammans ut från tåget. Jag lät henne gå före ut ur dörrarna. Den kyliga kvällsluften bet tag i mina kinder och händer. Det var kallt om kvällarna redan på den här tiden av året. Alla förstaårselever möttes av en mycket stor och kraftig man. Det var nästan omöjligt att utskilja hans ansikte med tanke på mörkret och att hans ansikte var inbäddat i tjockt hår och skägg.
"Förstaårselever hitåt!" , roppade han.
"Följ med här!", fortsatte han och ledde gruppen av alla nya förstaårselev till sjön nedanför slottet. På vägen förklarade han att han hette Hagrid och att han var professor på skolan. Väl framme vid vattnet så låg det ett antal båtar.
"Yesss", viskade jag till Crystal som log tillbaka. Hagrid förklarade att vi inte skulle doppa fingrarna i vattnet om vi ville behålla dom. Sedan åkte vi. Jag och Crystal satt i en båt med en pojke som hade brunt , nästan svart, hår. Han förklarade vart man kunde hitta alla möjliga olika ingredienser till alla möjliga elexir och bryggder. Jag såg på Crystal som såg ut att hålla sig för skratt. Det fick mig att fnittra. Pojken, som tydligen hette Arthur, fick ett överraskat och ursinnigt ansiktsuttryck. Det fick mig att börja skratta ännu mer.