Hogwarts Return (Prs)

Crystal
När vi köpt alling så gick vi tillbaka till tåget.
"Namina, kom nu!" ropade pappa och gick på. Mamma småsprang med kassar i händerna.
"Vi måste skynda oss hem nu" sa pappa och jag nickade och satte mig lydigt på ett säte.



ORKAR SERIÖST INTE SKRIVA MER KAN VI INTE SKRIVA SÅNA HÄR KAPITEL ISTÄLLET FÖR LÅNGA? JA TYCKER DET ÄR BÄTTRE ATT SKRIVA SMÅ. MEN VI KAN JU SKRIVA LÅNGA IBLAND

~Tayy
Jag drog med fingret över bokens pärm och tittade sedan på fingret i månljuset. Damm, väldigt mycket damm.
jag öppnade boken på mitten och bläddrade en sida, där stod det om konstiga formar och tecken på himlen. Högst upp stod det om mörkrets märke.
Det hade min far pratat med min mor om när jag var yngre. Jag hade haft slut på välling och gick in till de för att fråga om mer, men då stannade jag och lyssnade på deras hemliga samtal.
Okej, jag kan inte säga att jag har världens bästa minne, eftersom att jag nästan inte kommer ihåg någonting. jag slog med handflatan mot pannan och försökte komma ihåg vad det handlade om.
JUSTE han snackade om vad hans fått reda på av det lilla av Harry Potter. Jag läste stycket om mörkrets märke, men det kan inte ha varit det uppe på himlen. Voldemort var ju död för flera år sedan. Jag funderade och satte mig vid skrivbordet. Jag tände skrivbordslampan eftersom att det var väldigt mörkt i huset.
Det stod att mörkrets märke lyses upp på himlen när någon gör en trollformel, trollformeln ville de inte skriva upp. Jag läste mer om det, långt in på natten. Herregud, kan det verkligen vara det som lystes upp på himlen?

Då blir det ju inte lika kul att läsa

Crystal

Jag tittade ut genom fönstret och såg hur himlen mörknade. Min pappa tittade sig oroligt omkring, som om han trodde att någon, eller något, skulle komma fram ur skuggorna.
"Pappa, vad är klockan?" frågade jag för att lätta stämningen.
"Halv fyra" svarade han, nästan mekaniskt. Mamma satt bredvid mig och pillade på några kassar som hon hade i handen.
"Okej, vad håller ni på med?" frågade jag och reste mig upp. De tittade båda två på mig och mamma log medlidsamt.
"Ingenting raring, sätt dig ner igen" sa hon och klappade på sätet.
"Ni beter er som om en jäkla dementor skulle vara på tåget" suckade jag och folk vände sig om mot oss.
"Raring, inte bland mugglare" viskade pappa sammanbitet. Jag himlade med ögonen och satte mig ner igen. Jag lutade huvudet mot rutan och kände det svala glaset mot pannan.

~

Jag packade ned min skoluniform och vek omsorgsfullt ihop den. Jag hade inte kunnat sluta tänka på dagen då jag fick mitt brev och vi var påväg hem. Mamma och pappa hade verkat så oroliga och senare på kvällen så släckte de alla lampor och drog ner persiennerna. Men jag hade ändå anat ett grönt ljus.
Jag skakade av mig tanken och la ner mina skor i väskan bredvid alla mina böcker.
Jag log mot Amigo som låg och sov på min matta bredvid mig.
"Snart åker vi" viskade jag och strök honom över ryggen.

Crystal
När jag vaknade på morgonen så sprang mamma och pappa runt i huset och hämtade saker de trodde att jag skulle ha med mig. Mamma kom in i mitt rum och jag satte mig upp.
"Bra, du är vaken. Okej, så hur många par strumpor behöver du?" frågade hon och höll ivrigt upp ett par vita.
"Mamma, ta det lugnt jag har packat.
"Åh, men tandborsten då?" frågade hon och höll upp den.
"Den måste jag ju använda idag..." suckade jag och reste mig och tog den ur hennes hand.
"Ja visst ja..." mumlade hon för sig själv och gick ut ur mitt rum igen. Jag skrattade tyst för mig själv när jag bäddade sängen. Amigo kastade en arg blick på mig och la sig och sov på mattan i stället. Jag drog på mig blusen och den går koftan och stoppade in det under kjolen. Mina grå knästrumpor låg på golvet och jag drog på mig de också, innan jag gick in till badrummet med tandborsten i handen.
"Okej, Crystal. Skynda dig nu, vi vill inte komma försent" sa pappa och tittade på mig.
Jag nickade och började borsta tänderna. Sedan så borstade jag mitt hår och gick på toa.
"Är du klar?" ropade mamma nerifrån. "Vi har packat dina saker och Amigo och pappa sitter i bilen och väntar."
"Kommer" ropade jag och sprang nerför trappan.
~
"Ha det så kul nu" log mamma medans pappa gav en utav tågvakterna mina väskor.
"Ja då" log jag och kramade om henne.
"Glöm inte att skicka brev. Om jag minns rätt så finns det låneugglor i astronomitornet." log pappa och jag nickade.
"Hej då" sa jag och gav honom en kram. Jag gick på tåget i sista sekund och vinkade tillsammans med alla andra barn åt mina föräldrar. Fast de vinkade såklart åt sina egna föräldrar.

Jag gick med vingliga ben i tåget som rörde sig fort som vinden. Amigo sov i min famn, han är inte den piggaste katten. Jag tittade i alla kupéer och insåg att ingen var ledig. Jag suckade när jag kom till den längst bak, det satt en flicka där, som läste en grymt tjock bok. Vem läser egentligen frivilligt?
Jag knackade i alla fall på och hon lyfte blicken från boken. Jag öppnade dörren och kikade in.
"Ursäkta, men allt annat är fullt. Kan jag sitta här?" frågade jag och hon nickade och återvände till sin bok. Jag satte mig ner och la Amigo bredvid mig.
"Så, vad läser du?" frågade jag och hon höll upp boken.
"Hogwarts historia. Det är faktiskt väldigt intressant. Visste du att Hogwarts förre rektor hette Dumbledore men dog för att Severus Snape dödade honom. Dumbledore var den näst mäktigaste trollkarlen efter Voldermort och..." började hon men jag avbröt henne.
"Snape gjorde ingenting elakt mot Dumbledore, de hade redan bestämt att han skulle dö." avbröt jag och tittade bort.
"Åh, eh, det står inte i boken, men..."
"Det behöver inte stå i boken, för Severus har sagt det till mig" sa jag snoffsigt.
"Är du hans barnbarn?" frågade hon och ögonen vidgades. Jag nickade stolt och hon började konstigt nog skratta.
"Som om det skulle vara något, jag är Lupins barnbarn." sa hon och stängde igen boken. Jag stelnade till.
"Lupin mobbade Severus, det vet du va?" frågade jag och hon log triumferande.
"Han förtjänade det." sa hon och jag skakade på huvudet.
"Hur barnslig får man va?" suckade jag och hon reste sig upp.
"Ursäkta mig, men det ar jag som satt här först och om du ska vara dryg så får du hitta en egen kupé." sa hon.

~Tayy
"Hur ska du kunna tvinga mig att göra det, det finns ingen annan kupé." sa hon och jag höjde på ena ögonbrynet.
"Du kanske hade tänkt på det innan du började bli dryg." sa jag enkelt och drog ner min väska.
"Vem är det som är dryg egentligen, jag frågade bara hur barnslig man får vara." sa hon och jag la ner boken.
"Vem är det som är barnslig nu. Men om inte du vill byta kupé har jag inget emot att flytta mig." sa jag och drog till mig väskan. "Vi syns väl på Hogwarts." sa jag kort och gick ut ur kupeen. Jag stängde dörren och började stadigt gå framåt i tågets korridor. Jag hörde hur folk pratade och hur de skrattade, vilket bra start till mitt år på Hogwarts. Jag såg några tjejer gå ut ur en kupé och gå in i en annan så jag gick dit.
Där inne satt en tjej med ljust långt lockigt hår och stora blåa ögon. Hon satt och läste i en upp och ner vänd tidning.
"Hej." sa jag till henne och hon tittade upp på mig. Hon hade ett par underliga glasögon på sig som var i regnbågens alla färger. Hon log mot mig och tog av sig glasögonen.
"Ditt huvud är fyllda med salta pumpabitar." log hon och jag stängde dörren till kupeen. Hon måste vara en Lovegood, jag har läst om deras släkte och det var faktiskt väldigt intressant.
"Tack så mycket." sa jag enkelt och satte mig ner mittemot henne.
"Vilken söt katt." sa hon och pekade på Lucy som hade lagt sig bredvid mig.
"Hon heter Lucy." svarade jag.
"Och du heter Taylor Tonks?" sa hon och jag nickade förvånat.
"Det står på din väska." log hon och jag tittade på min väska och skrattade till. "Jag heter Luna..."
"Lovegood, jag har läst om ditt släkte och er tidning. Det är väldigt roligt och ändå väldigt väldigt udda." log jag och hon nickade.
"Ja" sa hon instämmande och lugnt.
"Vad är det för glasögon?" frågade jag och hon tittade på glasögonen i sina händer.
"Det hjälper mig att se saker ingen annan kan se. Som vart Narglarna befinner sig och vad ditt huvud är gjort av." sa hon och jag nickade sakta på huvudet. "Du borde byta om till skoluniformen vi är snart framme." sa hon och jag nickade.
"Vart kan man byta om?" frågade jag och hon ställde sig upp och öppnade dörren till kupeen.
"Där borta finns det toaletter." sa hon och pekade rakt fram.
"Tack så mycket, jag lämnar mina saker och Lucy här om det är okej?" frågade jag och hon nickade. Jag tog med min uniform till toaletterna och bytte om till kläderna.

Crystal

Jag suckade och la upp benen på soffan.
"Varför förstör jag allt?" frågade jag mig själv och tog fram en tidning som låg på ett litet bord som satt fast i golvet. Jag öppnade den och läste titeln.
"Nya skolåren väntar" stod det och en kvinna log uppmuntrande på en bild. Jag suckade och vände blad. Det stod ingenting intressant förutom att skoluniformen på Hogwarts ändrats lite.


~

Dags att gå, tänkte jag och lyfte upp Amigo i famnen när tåget stannat. Människor rörde sig ivrigt utanför kupén och jag suckade. Jag kommer inte ens kunna öppna dörren förrän alla flyttat på sig. Och det kommer att ta ganska så lång tid. Jag satte mig trött ner igen och tittade ut genom fönstret, det var becksvart men man kunde se några elever som hade lyktor gå upp mot skolan.

När kön utanför äntligen lugnat sig så tog jag med Amigo ut. Jag krockade med några pojkar som sprang förbi.
"Se er för!" ropade jag efter de, men de bara skrattade.
"Håll tyst, förstaklassare" flinade en av de. Jag skakade på huvudet och gick mot utgången. Utanför så stod någon med en lykta och ropade.
"Förstaårselever hitåt! Förstaårselever!"
Jag gick sakta mot personen, tillsammans med några andra tjejer som fnittrade nervöst.

~Tayy
Jag och Luna splittrades ifrån varandra och jag gick med Lucy hår i famnen och väskan runt axeln.
"Förstaårselever!" ropade personen för sista gången.

Vi fick åka i små båtar och jag tittade upp på himlen, vad vackert. Vattnet var kolsvart och båten rodde av sig själv, jag kanske inte har upplevt så mycket av det, men jag visste att jag skulle älska det här. När vi kom fram och gick in till skolan och upp för trapporna så möttes vi av McGonagall, hon såg väldigt gammal ut nu. Hon tittade på oss allihop och log snällt.
"Okej, ni ska först och främst delas in i elevhem, sedan kan ni börja roa er med era nya klasskamrater." sa hon. "Välkommen till Hogwarts" fortsatte hon när porten öppnades och vi började gå in till stora salen. Folk började prata och det lät hur mycket som helst i salen.
"Herregud, vad vacker himlen är." viskade Luna som gick bredvid mig.
"Det är förtrollat, det är inte den riktiga himlen." svarade jag henne och hon tittade på mig.
"Hur vet du det?" frågade hon och jag ryckte på axlarna. "Läst om det. Dumbledore, en tidigare rektor på Hogwarts kom på iden. Det är en skyddbesvärjelse och ändå så väldigt vacker." log jag och hon nickade instämmande. Vi stannade framför lärarbordet och jag tittade mig omkring. Jag fick syn på Dan vid Slytherin bordet och Liam i Ravenclaw bordet.
McGonagall började läsa upp namn och jag lyssnade noggrant. Det var ungefär två personer innan mig som blev uppropade, så jag gick sakta upp och kände hur blickarna brändes i nacken. Jag tog ett djupt andetag innan jag vände mig om och satte mig ner.
"Hmh... huvudet på spets, väldigt smart men även mycket mycket smidig. Kan inreda onda planer på ett kick...hmh... vart kan jag sätta dig, du är ivrig och jag känner hur du kan göra stora dåd, kanske onda, men stora.. hmh..." hörde jag att han sa i mitt huvud. Jag hade läst att andra inte kunde höra det han sa till mig, vilket var bra. Men i slutändan då han bestämde vilket elevhem man skulle vara i hörde alla i salen vad han sa. "Slytherin!" sa han och jag lyfte bort hatten. Jag hade egentligen inget emot Slytherin, jag var ju helt enkelt dryg och elak, men jag hade hoppats på Ravenclaw.
Slytherin bordet jublade, väldigt mycket. Särskilt min brorsa. Jag kilade dit och satte mig bredvid honom och en prefekt.

Crystal

När vi kommit in i stora salen och ceremonin börjat så verkar alla ännu mer nervösa, om det nu är möjligt. Två tjejer gick upp på scenen. Efter en stund så var det flickan som jag suttit med i kupén, i alla fall en stund, tur. Hon gick nervöst upp mot scenen medans alla tittade på henne. Hatten var tyst en lång stund, men tillslut så ropade den SLYTHERIN! Hon tittade förvånat upp men log ändå. Några fler gick upp på scenen och till slut ropade de upp mitt namn. Jag gick självsäkert fram till pallen och fick hatten placerad på mitt huvud.
"Okej, här har vi en flicka som är skarp. Huvudet på skaft, det må jag säga" sa hatten och jag tittade ner i marken i väntan på att den skulle berätta vilket elevhem jag hamnar i.
"Okej, då måste det bli... Slytherin!" utropade den och Slytherin bordet jublade. Jag log för mig själv och gick bort och satte mig bredvid en kille som, faktiskt, var ganska söt. Han log mot mig och sedan dunkade han mig i ryggen.
"Äntligen några fler tjejer i vårt elevhem" sa han och jag nickade.