123 (Cimorelli ff SV)

Super!

Tack för taggningen, men jag läser redan så mycket xd

Jättebra! ♥

Jättebra

Tänk bara på att inte starta varje mening med "jag". Det blir snabbt långtråkigt då. *Bevakar*

Tack för alla de snälla kommentarerna och min handled mår mycket bättre så jag kan nu röra på fingrarna Här kommer kapitel 3

3. 12 veckor senare/Lisa

Jag satt längst bort från tavlan i klassrummet i hörnet vid fönstren. Läraren pratade men jag lyssnade inte, jag kunde inte tänka på något annat än när jag hittade kroppen, jag spelade upp det i mitt huvud hela tiden, inget annat, jag åt inget jag sov inte. Jag är den mest lättpåverkade i familjen, Kathrine fanns alltid där för mig, hon var hård som sten på utsidan men på insidan var hon mjuk.
Hon kände mig som ingen annan gjorde.
- Lisa, Lisa! Skrek min lärare Martin åt mig.
Jag kollade på honom i två sekunder sedan kollade jag ut genom fönstret igen.
Martin gick fram till mig och satte sig på knä.
- Om du mår dåligt så förstår jag, jag kan inte fatta att du kom tillbaka direkt men inte en enda lärare har fått ett ord ur dig och jag vet inte vad jag ska göra.
Jag gav honom en iskall blick och han fattade grejen, jag ville varken bli rörd eller sedd. Enda anledningen till att jag var där var för att jag skulle få ett hum om vad de pratade om och vad jag skulle göra.
Klockan ringde och jag gick ut ur klassrummet
- Lisa, kan du vänta lite, sa Martin till mig när jag var påväg att lämna klassrummet. Jag gick fram mot hans skrivbord där han satt och skrev något.
- Jag vill att du stannar hemma ett tag, så att du får grepp om dig själv och kom inte tillbaka förens du är ok att kunna göra något, det är vad Kathrine skulle ha velat, sa han och började skriva på pappret igen.
- Säg inte så, jag jag och knöt om min hand hårt.
Det var det första jag har sagt på fem dagar
- Tro inte att du vet vad hon skulle ha velat, jag är trött på att folk tror sig veta vad de döda vill.
- Du kände inte henne som jag gjorde och jag stannar i skolan och om du eller någon annan som knappt kände henne tror sig veta vad hon skulle ha velat så lovar jag att jag kommer att slå till dem.
Jag gick ut från klassrummet med bestämda steg och åkte hem direkt. På parkeringen stannade jag bilen och bröt ihop

Detta kapitel var också ganska deprimerande men jag hoppas att ni gillade det ändå

Super!

Tänk bara på att skriva - (-Lisa, Lisa! Skrek min lärare Martin åt mig.) eller ""("Lisa, Lisa!" Skrek min lärare Martin åt mig.) när någon pratar, det blir så mycket enklare att läsa få

Oj, det gick nog bort när jag kopierade in det får fixa det direkt

Jättebra!

superbra ny lsaer här ja. "Bevakar"