The Living Weapons

Sweet Nu har vi den som fixar fram pengarna

Jag har halvt om halvt tänkt ut två karaktärer, som kommer bli nedskrivna imorgon eftermiddag (ska uppenbarligen till någon butik imorgon ._.) ^^

Yeay!

Awesome, I'm making templates för om jag gör dem på dagarna så blir de för genomtänkta. *flails around weirdly*

OKidoki ^^ Låter bra. *random kommentar så att du kan posta din mall tidigare då den kommer bli klar... tidigare*

Namn: Jonna Lykke
Kön: Kvinnligt
Ålder: Cirka 19.
Sexuell orientering (?) : Pansexuell.
Intressen/hobbys/konstiga fetischer: Jonna tycker om att måla, tycker om kanji och gick på kung fu när hon var yngre.
Familj: Jonna har en storasyster som heter Miia och dessa två har flyttat ut från deras föräldrars hus. Deras föräldrar heter Roni och Maiken. Miia är cirka 26 och har en pojkvän vid namn Robin.
Etnicitet: Jonna är norsk, men hon är väl även dansk om man ska vara helt precis. Hon har gjort sitt bästa för att träna bort sin dialekt men det finns kvar.
Form av vapen och dess krafter: Jonna är en så kallad sigill-kämpe. Hon målar kanji på papper och skapar något som liknar kort. Ett par av dem syns på bilden nedan. Jonna måste dock använda sitt eget färska blod för att måla sina vapen och eftersom Jonna inte kan göra fel på dessa vapen så kommer de inte göra det de ska och därför så kan det ibland sluta med att hon tappar rätt mycket blod. Hon försöker även att använda visst papper och hon tycker att japanskt rispapper drar åt sig blodet bäst. Fast det som faktiskt ger hennes vapen makt är den japanska bläckpenseln hon hittade i en antikbutik.
Övrigt: Here's a picture:

She quite enjoys the power the weapons give her. Hennes pensel är i princip alltid i sitt fodral tillsammans med det bläckhorn hon brukar fylla med sitt blod när hon ska göra nya sigill.

Namn: Kaelan Mathers
Kön: Manligt
Ålder: Around 24
Sexuell orientering (?) : Kaelan vet inte riktigt, han har haft pojkvänner och flickvänner så antagligen bisexuell?
Intressen/hobbys/konstiga fetischer: Han är en så kallad hacker och började hacka från när han var rätt ung.
Familj: Kaelans familj pratar inte med honom längre, men Kaelans lilla familj är på honom och hans pappa och hans farmor. Hans farmor heter Pauleen och är cirka 80 år gammal, hans pappa heter Brett och är snart 50 år.
Etnicitet: Kaelan är från England och har en grov brittisk accent.
Form av vapen och dess krafter: Hans vapen är egentligen en mystisk app som alltid dyker upp på hans telefoner och den teknik han äger, den ger honom förmågan att kontrollera teknik vilket gör hans liv som hacker mycket lättare. Fast med sin nya app bestämde han sig för att försöka bli en hjälte istället för en skurk som han var innan... men det går sisådär.
Övrigt:
Trots hans färgglada förflutna med män och kvinnor är Kaelan faktiskt väldigt blyg och aningen antisocial. Han lever mycket genom Internet och det går perioder där han inte ens lämnar huset. En sådan period pågår och tar väl slut vid början av rollet.

I THINK THESE ARE GOOD ENOUGH.

AWESOME! (jag glömde lägga in utseende nu när jag tänker på det, men men XD)

Namn: Alice Sparrow
Kön: Kvinnligt
Ålder: 17
Sexuell orientering (?) : Hetero
Intressen/hobbys/konstiga fetischer: Hon älskar att skriva dikter och är en riktig bokmal, och på grund av hennes utseende betraktar killarna i hennes klass det som "sött" och "hett".
Familj: Mamma (Celine, jobbade som modell innan hon blev designer), pappa (Christopher, jobbar som bankdirektör), och lilla syster Simona. Inte så mycket mer att säga om den saken.
Etnicitet: Brittisk med en väldigt kraftig accent.
Form av vapen och dess krafter: En ring som hon fick av sin farmor innan hon dog som helt enkelt låter henne att lära sig saker/tekniker (även språk), även saker som inte skulle ha gått i teorin. (Hon upptäckte detta när hon tittade på Avatar: The last airbender med ringen på och kunde plötsligt bända elementen x3 Detta var för lite mer än fyra år sedan) Så, teoretiskt sett så skulle hon kunna lära sig att hacka ifall hon såg på Kaelan, men då hon inte har appen skulle hon aldrig kunna mäta sig i hans grad, även om hon skulle kunna vara till hjälp ibland.
Övrigt: (jag hade tänkt mig en simpel guldring, men låt oss säga att den är formad som den på bilden som blir det enklare x3)



Namn: Cilla Turner
Kön: Kvinnligt
Ålder: 21
Sexuell orientering (?) : Bisexuell
Intressen/hobbys/konstiga fetischer: Hon lyssnar mest på musik medan hon studerar gamla religioner, språk, mytologier och sådant. Historia är hennes ämne och hon jobbar även tillsammans med en professor på ett universitet samtidigt som hon tar nattkurser.
Familj: En storebror och en styvmor som tog hand om dem efter att deras pappa blev tagen på rehabilitering på grund av hans alkoholproblem. Deras styvmamma (Amanda) är bland de snällaste personer som Cilla och hennes bror (Adam) känner. De båda har dock flyttat hemifrån, från Amanda, nu.
Etnicitet: Amerikansk - Illinois
Form av vapen och dess krafter: Ett halsband/tatuering/Vad vapnet nu än har lust med som får henne att ändra form, om så inte utseende. Hon kan med andra ord allvarligt talat bli till gasform. Och, senare, när hon har lärt sig att koncentrera sig förmåga bättre, då det är en väldigt svår en, så kan hon även få andra saker att ändra form. Som vattnet i luften kan hon utvinna till riktigt vatten som går att dricka. (Hon har bara haft sina krafter i lite mer än två år)
Övrigt: Cilla har även ett sjätte sinne, typ. Hon kan drömma om scenarion som sedan blir sanna. Och, ibland så tycker hennes själ att det är en bra idé att ta en astral resa utan att fråga sinnet, så hennes kropp bara ramlar ihop. (Vilket är det som sker när hon kidnappas så att hon inte kan befria sig själv från kidnapparna).

But, more like this hair:

FINALLY!! I'M FUCKING DONE!

I'm going to start with 'em gettin' kidnapped! För det är enkelt. xD

--

Jonna drar en blodig hand genom sitt hår och flinar åt blodbadet som ligger framför henne, tänka sig att hennes lilla papperslappar skulle göra henne så glad. Men helvete vad det gör ont att behöva måla nya. Hon borde ha vant sig vid det här laget, men hon älskar dem. Hon skrattar till när hon lägger sin sista lapp på bröstet på polisen som fortfarande lever.
"Sayonara." Säger Jonna med en blink och när hon drar upp handen och hastigt backar undan börjar polisen skrika. Hon måste ju lämna överlevare om hon ska fortsätta ha såhär kul. Hon känner hastigt på jackan och känner till sin lättnad av penseln och bläckhornet i fodret. De är kvar, självklart att de är kvar. Hon sträcker på sig och vandrar iväg samtidigt som hon lämnar den skrikande plågade polisen bakom sig, hon mördar ju inte utan anledning, men polisen tycks tro det. Hon är inte en hänsynslös mördare, hon bara råkar ta lagen i egna händer och då tycks polisen tro att hon är skurken. Hon bara mördar inbrottstjuvar, mördare, våldtäktsmän, poliser, ibland några civila... nah, hon ser sig själv som rätt snäll.
"Jonna Lykke?" Säger plötsligt en mörk röst och Jonna vänder sig kvickt om och letar efter de icke-existerande lapparna. Helvete, hon skulle sparat några. Grejen är att personen... personerna som står runt henne verkar inte bry sig om vad hon precis gjort. De bara står där och väntar.
"Vem talar ni om?" Frågar Jonna förvirrat, försöker iallafall innan hon blir upplyft i jackan och hon känner ett stick i halsen som gör så hon känner sig konstig i hela kroppen. Det pirrar som om den somnar och hon känner ingenting längre. Hon hör rasslet i kedjor och hon kan se hennes armar vikas så hon antar att de sätter handklovar eller något på henne. Helvete, hon kommer hamna i fängelse, hur ska hon förklara det för syrran? Hon får en ögonbindel innan hon blir inkastad i någonting.

Kaelan sitter på sitt rum i mörkret och koncentrerar sig på de olika skärmarna. Han har sex bildskärmar, en egenbyggd dator för cirka 20 lax under skrivbordet och ett faktiskt egetbyggt tangentbord samt en egenbyggd mus med väldigt många knappar. Han är väldigt stolt över sin set-up. På de olika monitorerna finns det; En ritning över det närmaste fängelset samt namngedda celler, monitorn under den har en massa konton uppradade på en lista, rika människor som inte behöver pengarna, kriminella som inte borde ha dem, helt enkelt pengar som bara finns där för Kaelan att ta. Monitorn till höger om den andra har hans blogg, för självklart måste han ha en blogg. Bredvid hans blogg ligger ett dokument fullt med koder, ovan det finns ännu fler koder och den sista har för tillfället ett ansikte på sig. Ansiktet tillhör en av hans vänner som kallar sig Hax0r, smaklöst nog. Kaelan sitter huva och ett svart tygstycke framför munnen samt solglasögon. Han kallas "Anonymous" på nätet av de som följer honom, de anser honom vara en hjälte och Hax0r råkar vara en av de få som faktiskt talar med "Den store Anonymous" utan att leka galen.
"Herregud, du kommer fan bli upptäckt till slut snubben." Kaelan rycker på axlarna och lutar sig fram mot micken.
"Antagligen, men då är det bara för mig att sticka." Svarar han och rösten låter mycket mörkare för Hax0r än det gör för Kaelan.
"Sant, du har gjort det förr." Suckar Hax0r och himlar med ögonen. Det plingar på dörren och Kaelan rycker till. "Jisses, vem är det som vill dig något nu? Klockan är typ fyra på morgon hos dig ju." Fortsätter monitiorn och Kaelan reser sig långsamt från stolen. "Jag kommer strax, Hax." Säger Kaelan och tar med sig sin telefon till hallen för att öppna dörren. Han drar av sig sjalen och byter ut solglasögonen till sina riktiga glasögon och drar ned luvan innan han tittar ut genom titthålet. Det är hans... granne? Kostymen vittnar om det iallafall så Kaelan öppnar dörren.
"Här är han, det där är Kaelan Mathers." Säger hans granne och pekar på Kaelan som ser allmänt förvirrad ut innan grannen blir bortdragen från dörren och en svartklädd man tar hans plats. Kaelan försöker kvickt dra igen dörren och rusar in i lägenheten igen. Han drar instinktivt upp luvan igen när han kommer in i rummet.
"Anonymous? Vad händer?" Utbrister Hax0r från datorn.
"Jag vet inte, sorry, Hax0r jag måste dra." Säger Kaelan panikslaget och trycker fram hans datorer på appen och säger åt den att förstöra dem. Han hinner lyckligtvis trycka på knappen för att bli av med bevisen innan han blir fasttagen, känner ett stick i halsen och får en ögonbindel över ögonen. Han blir släpad ett tag innan han blir inkastad i något och han antar att det är ett fordon av något slag.

(( I had big trouble med att försöka lista ut vad jag skulle skriva. Hopefully it worked out. ))

(It did ^^ It's great! )

Cilla kände på halsbandet medan hon gick. Hon förstod sig inte på makten i det. Hennes krafter var... minst sagt imponerande. Hon hade fått halsbandet, eller vad det nu var i sin sanna form, att se ut som en väldigt gammal kruka från Egypten och visat den för professorn. Han hade blivit imponerad. Men han hade inte kunnat kontrollera krafterna i den, trots att hon hade lagt in några hieroglyfer som tydde om vad det var. Han hade testat, men misslyckats. Han hade gett tillbaka den till henne och sagt att hon skulle vara rädd om den innan hon blev anhållen och hon hade bara nickat, förvandlat den tillbaka till en tatuering så fort hon var utanför professorns kontor.
Cilla betraktade sig själv som utvald, mestadels för att hon hade drömt om det och betraktat föremålets energi i en astral resa. Den hade mer kraft än hon kunde komma åt i nuläget, vilket gjorde henne irriterat. Vilket som. Hon hade sina krafter och hon hade äntligen slutat för dagen, kvällskursen var över och hennes helg hade startat. Filmer i mörkret, musik och vin. Det var det hennes helg skulle bestå av, och hon längtade.
"Cilla Turner, var vänlig och följ med mig", sade någon och två personer tog tag i hennes armar och lyfte upp henne.
Hon armbågade den ena i revbenet och skulle just lösa upp sig själv i molekylär nivå när en av dem tryckte på två punkter. En precis under hennes rumpa, och en precis vid svanskotan. Och hennes själ flög ut.
"You've got to be kidding me!" skrek hon förbannat när hon såg männen bära hennes livlösa kropp till en skåpbil och kasta in den där efter att ha injicerat något i hennes hals. Hon hann skymta två andra personer innan de raskt stängde igen luckan, nickade till mot varandra.
"Nästa", sade de bara när de återförenades med de andra personerna som väntade på dem.


Alice såg på ringen på nattduksbordet. Hon vågade inte ha den när hon sov längre, inte efter den gången hon lärde sig hur man manipulerar mardrömmar. Det var en hemsk förmåga som hon ersatte med ett fotografiskt minne, som hon i sin tur ersatte med det ryska språket. Hon har bara ett viss rum med information i huvudet och det fotografiska minnet tog för mycket utrymme i hennes mentala hårddisk. Hon skulle givetvis kunna expandera det, men, på grund av allt hon visste så visste hon även vad som skulle ske ifall hon expanderade det. Hennes hjärna skulle överhettas och sedan skulle hon inte vara mer än en grillad korv. Död, vill säga.
Alice hade toppbetyg i skolan i allt och hon visste att hon skulle få ett stipendium, det var ett behagligt liv hon hade. Hon hade lärt sig att kontrollera sin gåva när lärarna hade börjat ana att något konstigt var på gång när hon plötsligt gick från att vara till medelmåttig till en vuxens intellekt. Hon hade flyttats upp en klass, och ifall hon hade velat hade hon klarat av hela universitet just nu. Men, vad fan, liksom? Varför skulle hon vara klar när hon inte ens var myndig, vad var det för ett liv?
Hon hörde ett lågt knarrande -- hennes personliga varningssystem -- och kastade av sig täcket, grep tag i ringen och siktade mot fönstret. När hon insåg ringens krafter var det första hon hade gjort att lära sig att skydda sig själv, och ringen.
Dock så spelade inte tekniken någon roll när man inte hade en kropp som kunde klara av smällarna. När hennes kropp kolliderade med fönstret så grep någon tag i hennes arm. Han hade använt hennes aningen klumpiga rörelser emot henne så att han ljudlöst hade ställt sig utanför hennes fönster. Eller så var han så bra...
Hon slog till honom i halsen och han ramlade ihop. Alice höll in ett skrik av smärta. Herregud, vad hon var klumpig och svag.
Den andra mannen, den som hade smugit sig uppför hennes trappa och ljudlöst närmast sig fönstret, grep nu tag i hennes hår. Hon skrek ut i smärta. En annan man kom också in i rummet och tog hand om hennes kropps underdel. Han höll henne i ett järngrepp. Mannen som tog hand om hennes överdel tog upp en spruta ur fickan och tryckte den genom hennes hud. Hon skrek till när hon kände ämnet spurtas in i blodet.
Hon tuppade av ganska snabbt, men det sista hon såg var hennes föräldrar och lillasyster som allihop skrek när männen tog henne genom fönstret och hoppade ner med henne slängd över axeln. De brydde sig inte om Alices familj.

(Hoppas det här duger? x3 I fortsättningen kommer jag inte skriva ur bådas synvinkel samtidigt, utan växla mellan dem lite då och då ^^)

(( Yep, it's awesome. Man orkar inte skriva hela tiden ur båda personernas perspektiv. xD It just doesn't work that way. D: I mean de upplever pretty much samma sak ändå. *meh* XD ))

Jonna återfår långsamt kontrollen över sin kropp, hon är förbannad, riktigt jävla förbannad! Ärligt talat, någon jävel hade landat på henne och hon har inte kunnat få av honom på hela den här förbanande tiden! Han ligger kvar ovanpå henne och den enda anledningen till varför hon ens kan känna det är för att när han landade på henne hörde hon honom dra efter andan, mumla något osammanhängande och hon fick hans hår i munnen, vilket hon inte kunnat ändra på själv. Tur för henne gjorde gravitationen det åt henne och han hade ramlat ned längre ned. Sedan hade hon hört flera personer slängas in i det hon tror är en skåpbil. Hon är även säker på att vid ett tillfälle så hör hon folk skrika men kunde inte satta fingret på vad de skrek. Bara att de inte stannat sedan dess. Helvete! Helvete! Hon hatar dem! Vilka de än är kommer de få betala dyrt för det här! Fast hon kan nästan röra sig igen, vilket känns ungefär som att hela hennes kropp pirrar och hon kan känna var främlingens huvud ligger, de ligger precis under hennes bröst och det känns väldigt, väldigt obehagligt men hon kan fortfarande inte göra något åt det. Så istället mumlar hon osammanhängande svordomar.

(Haha xD I know x))

Cilla hade svårt att se i mörkret. Hon kunde se, bara inte på samma vis. De var runt åtta personer, trodde hon, och det blev bara alltmer irriterande så hon gick tillbaka till taket av den mörka skåpbilen och såg till att memorera vägen istället nu när hon ändå inte kunde återvända till sin kropp - vilket sög. Det fanns sex män, varav en av dem låg medvetslös med de andra tonåringarna, eller väldigt unga vuxna, i skåpbilen. De fem männen hade varit lugna i början, tills de blev en man mindre när en ung modelliknande kvinna hade tagit ut en av dem. Då började de gripas av panik. Och, hon förstod varför, med tanke på att de var förföljda, vill säga. De svarta jeeparna var någon kilometer ifrån dem men knappade in på dem. Hon skulle gärna ha talar om det för dem (hell, hon ville gärna ha sin kropp oskadd), ifall de nu kunde höra henne, vill säga. Ingen av dem verkade ha ett sjätte sinne så hon hade gett upp hoppet om att kunna tala med dem utan låg bara på taket av bilen och betraktade stjärnorna medan de körde för snabbt och oförsiktigt. Kanske visste de att de var förföljda, efter allt. Vem vet, egentligen?
Hon visste bara att hon behövde se till att komma tillbaka till sin kropp eller kunna manipulera ringen utan att vara i sin kropp, vilket var... minst sagt svårt.
Cilla var fruktansvärt irriterad och övervägde starkt att försöka tränga sig in i någon annans kropp. Fast, det klart. Med en själ i redan blir det svårt, och sedan visste hon inte om hon skulle klara av att komma ur den kroppen eller inte. Inte värt risken. Ifall hon blev skadad så var det bara att omforma kroppen, det var ju inte svårt precis.
"De närmar sig, de närmar sig, akta så att de inte tar er. Lilla snigel, akta dig, akta dig", sjöng hon ut i natten i brist på något roligare.

Det smäller och hela fordonet hoppar till såpass att Kaelan faller till golvet Han känner inte att det gör ont, men han är säker på att det ska göra det. Vad drogade de med honom egentligen? Tog de hans telefon? Han minns inte det. Han hoppas att han har sin telefon någonstans. Det pirrar genom kroppen, den vaknar upp och Kaelan är fast besluten till att försöka väcka upp sig själv i förtid. Han försöker göra sitt bästa för att röra på sina lemmar som verkligen inte vill. När han försöker börjar det nästan göra ont i armar och ben istället. Fordonet hoppar till och han kan höra ett välkänt smattrande ljud av en mobil som slår i metall, alltså kan det mycket väl vara hans mobil som slår i golvet... precis som någon annans mobil. Appen kan hjälpa honom men då måste han få sin förbannade kropp att vakna upp. En våldsam sväng får honom slå rakt in i något bänkliknande och han känner faktiskt lite smärta. Tyvärr även i sina handleder och han stönar still av smärtan. Röstaktivering! Hans mobil har röstaktivering! Om det är hans mobil det vill säga, hans mun verkar fungera... nästan. Det dunsar till igen, vad i helvete är det som händer?