The vavmpire's plaan [PRS]

Jemima log tacksamt mot Ruby. men såg sedan ner i marken.
"förlåt jag måste vara helt hopplös " hon såg upp mot regnet & blixtarna
"förresten April du vet hur mycket rädd jag är för åska jag brukar alltid gömma mig under sängen"sa Jemima med en suck. En blixt slog ner bara några meter i från dem. Jemima ryckte till & blundade för att lugna ner sig själv.

April skrattade och la armen om henne.
- Du åskan och blixtrarna är inte farliga, sa April och log.
Hon kollade ner på sina skor och suckade.
- Dom här var vita när jag gick hemifrån och nu är dom alldeles förstörda, suckade April.

"Nej då du är inte hopplös. Visst du är rädd men du är den du är." Hon såg på April. "Du visste vi skulle campa och du tog de där ändå?" Hon suckade och började gå upp för en stig.
"varnade dig ju April. Du får inte en chans till."

"jag tog på mig mina svarta skor som tur var" hon såg på sina skor" Men de är också leriga"
Jemima log när hon såg att de var snart framme."nu är det bara drygt 10 minuter kvar till slottet...om vi inte går vilse igen vill säga.."

April suckade och började gå med rask steg.
- Kan vi snälla skynda på lite, fräste April.
Hon hade börjat frysa och ångrade att hon tog sin skinnjacka.

"April för guds skull" Hon vände sig om och såg sur ut.
"Vi skulle campa och du är inte rätt klädd. Sen skyller du på Jemi" Hon såg sur ut. "Förlåt det är bara att jag är trött. Men jag tror vi är framme snart." Hon började gå och tog åt höger som ledde till en brant stig.
"Den här vägen."

Jemima följde efter Ruby utan någon kommentar. Hon kände att det var på grund av henne att det blev så livliga konversationer. Jemima trampade snett & vrickade till foten. Hon stannade till & såg mot sin fot som gjorde så ont.

- Jag skulle för i helvetet inte på Jemi, fräste April argt och rättade tills sin jacka.
Hon stormade förbi Ruby.

"Vänta du kan gå vilse!" Hon ropade men det skulle nog inte höras tydligt.
Hon vände sig om. "Kom vi går vidare okej?" Hon log och hon tog senare av till en backe som gick ner. De skulle bara gå över istället för runt. Där nere så stod slottet och något lyste från slottet.
"Det ser så varmt ut"

Jemima haltade efter de andra hennes fot gjorde så ont när hon gick.
"kan vi gå lite saktare snälla? " frågade hon medans hon gick med smärtsamma steg mot dem.