(Prs) Rollspel och Alexandra Hagström

Jag suckade tyst och sträckte fram min hand också. Jag tog hennes hand

- Du har nog redan hört mitt namn men.. Ja, Jonathan Anderson.., sa jag.

- Julia Ross, sa jag tyst.
Jag skakade hans hand och drog mig lite åt sidan sen.

Jag släppte hennes hand och ställde mig sen ordentligt igen.

- Ni kan gå till era rum och ta avsked av era anhöriga, sa Mimmi.

Två män i vita dräkter kom fram till oss och ledde iväg oss.

Jag kollade på honom och kollade sen ner på mina händer.
Jag gick in i mitt rum och väntade på mina föräldrar men dom kom aldrig.

Jag blev ledd till två stora, bruna dörrar. Männen öppnade dom och puttade in mig i rummet.

Rummet var ganska fint inrett. Möbler, fönster och massa saker.

Jag ställde mig vid fönstret och väntade.

Jag började gråta och gömde ansiktet i händerna.

Lite senare öppnades dörrarna och hela min familj kom in i rummet. Andreas hoppade upp i min famn.

- Du är så modig Jonathan, tack! Du måste klara det, grät han i mitt öra.

Jag kramade om honom.

- Jag kommer tillbaks, oroa dig inte Andreas, sa jag tyst.

Jag kollade gråtandes ut genom fönstret.

Jag släppte ner Andreas och kramade om Cajsa.

- Du klarar det, jag är stolt över dig, grät hon.

Jag log och kramade om henne hårt.

Jag släppte ut mitt hår och lät vinden blåsa upp det i mitt ansiktet.