~Ett krossat hjärta i Slytherin~

Kapitel 5.

Alla satt vid frukostbordet och åt. Indra hade redan haft en dåligt start på dagen. Hon blängde på Draco och Michelle.

''Måste ni sitta här och kladda? Vi ÄTER faktiskt!'' Röt Indra till. De slutade.
''Haha, måste du vara så avundsjuk på oss hela tiden?'' Sa Michelle nochalant. Indra ställde sig upp.
''JAG, AVUNDSJUK. PÅ ER? Skulle inte tro det, lilla gumman. Jag och Draco är ju faktiskt bästa vänner, eller hur Draco?'' Snäste hon tillbaka och satte armarna i kors och tittade på honom.
''Alltså jag vet inte. Du och Christine har ju blivit väldigt tighta sista tiden, plus att du har varit ganska bitter de senaste dagarna...'' Sa han och kliade sig i bakhuvudet. Indra visste inte vad hon skulle säga. Hon frös.
''Pff! Jag behöver endå inte dig och din lilla patetiska tjej!'' Sa hon och kollade besvärat på Draco.
''Men vad bra då. Du har endå faktiskt inte endå inte riktigt betytt någonting för mig i alla fall. Jag blev vän med dig för att du var vän med Christine. Inte för att jag tyckte om dig! Du har alltid bara varit ivägen för mig. Alltid klängt på mig och wie vi är så bra vänner! Svaret är NEJ. Vi är inte vänner och har aldrig varit det och definitivt aldrig vara det!'' Röt Draco till som nu också hade ställt sig upp. Alla i stora salen stirrade på dem. Christine kollade inte på någon av dem. Hon kollade ned i backen.
''Jag blev vän med dig för att du var helt ensam, du hade ingen och du såg så ensam och''Christine hann inte avsluta sin mening.
''Så, ingen utav er har någonsin varit vän med mig på riktigt?'' Sa hon och flämtade till.
''Nej, precis. Seså, försvinn nu ditt kryp och kom aldrig tillbaka till någon av oss igen!'' Sa Draco och lät rikitgt arg.
''Ingen gillar dig, smutsskalle.'' Tillade Michelle efter och himlade med hennes ögon.

Mer!!!

Kommer mer när wifit är påfyllt, dvs 1 sep då jag kan andvända min dator igen eftersom fortsättningen finns på den! Så tyvärr är det ett tag dit men hoppas du överlever

Nej, jag är ledsen men du kanske förlorar en läsare, jag kommer att dö!

lite goda nyheter, har fått det påfyllt nu så mer kommer snart!

Ja!

Kapitel 6.

Indra tappade hakan och stirrade på dem, hon hade just förlorat henne två bästa vänner. Gråtklumpen växte fort och blev större och större. Tillslut kunde hon inte hålla den kvar. Hon skakade å huvudet och ögonen fylldes med tårar. Hon vände sig hastigt och vände sig om och sprang därifrån, ut ur stora salen. Hon sprang och sprang. Tills benen inte orkade bära henne. Hon hade hamnat i en gammal korridor, som ingen använde längre. Hon sjönk ned i ett dammigt hörn och bröt ihop ännu mer. Hon måste ha suttit där och gråtit i timmar.

När Indra hade dragit iväg hade Christine hotat Michelle efter lunchen, att göra någonting riktigt illa med henne om hon inte gick och letade rätt på Indra och sa förlåt. Michelle hade gått i 35 minuter och letat efter henne. Hon var nu på väg till korridoren där Indra satt.
Indra hade inte många tårar kvar.
''Fan att jag måste vara så jävla avundsjuk på Michelle, bara för att hon är tillsammans med Draco och inte jag. Om han bara fick veta hur länge jag har gillat honom...'' Fick hon fram mellan snyftningarna.
Michelle hade varit precis runt hörnet och hört detta. Hon hånflinade. Men bytte sedan till ett pokerface och gick fram till Indra.

''Förlåt för tidigare idag.'' Sa Michelle och kollade ner på Indra.
''Som om allt skulle bli bra nu eller? Dra här ifrån och prata inte med mig!'' Sa Indra och kollade ner i marken.
''Okej. Som du vill.'' Sa Michelle och gick därifrån och flinade.
Efter en halvtimme reste Indra sig upp. Hon borstade av dammet från manteln och började gå där ifrån. Hon hade vid detta laget tappat bort sig. Hon gick upp en trappa och stötte då på sina småbröder. Hon sprang fram till dem och gav de en stor kram. De stod där som två frågetecken och kollade på varandra. De lade sedan upp sina armar på henne och kramade om henne. Så här brukade hon aldrig göra, hon brukar för de mesta bara fnysa åt dem.
''Indra, vad har hänt?'' Frågade den ena brodern och kollade upp på henne lite småchockad.
Hon torkade sina tårar och släppte taget om dem.
''Ingenting. Men var inte ni vid frukosten?'' Sa hon och log mot dem och snörvlade.
''Nej, vi försov oss. Men någonting måste väl ha hänt?'' Frågade den andre brodern.
''Nej då. Jag insåg bara hur otroligt mycket jag älskar er. Även fast ni är mina små busiga bröder.'' Sa hon och log varmt dem och skrattade lite lätt.
''Okej, men vi älskar dig också.'' Sa den förste brodern och gav henne en kram och tittade lite lätt förstående på henne.
''Tack.'' Sa hon släppte taget om honom.
''Tyvärr så måste vi gå nu, vi har lektion om ett par minuter, vi syns sen!'' Sa dem och försvann ur sikte.

Snälla, skriv mer! Jag struntar i att du inte skrivit på länge, din ff är as grym!

Den var bra, den!