Forbiden Love

" vi var på middagen igår pappa skällde på mig för att enligt honom så uppförde jag mig inte som han ville " sa Isabella han ville att hon skulle prata med pojken och verkligen visa ett "intresse " för killen

Cyril såg förvånad ut.
"På vilket sätt uppförde du dig fel?" Frågade han. "Alltså, vad är det med rikt folk och regler?"
Han suckade tungt.

" pappa ville att jag skulle visa mitt intresse för pojken i familjen att jag skulle prata med honom och verka kär i honom " sa Isabella

Cyril skakade på huvudet.
"Det är just därför jag är glad över att jag inte hamnade i en rik familj." Mumlade han. "Ni rika har så konstiga normer och regler."
Cyril var inte från en rik familj, bevisligen, men han var inte direkt fattig heller. Han hade en ganska normal familj, med normala regler och normer.
"Kan du inte bara säga till din far att du vill kontrollera ditt eget liv? Gilla den du gillar, hata den du hatar, etcetera?" Frågade han.

" jag kan inte bara säga det till min far han vill att jag gifter mig med en som är rik " sa Isabella

Cyril fnös till.
"Din far är allt konstig. Man ska gifta sig för kärlek, inte för pengar." Sa han och lade armarna i kors. "Alltså... Jag vet inte mycket om kärlek egentligen, men min mor har lärt mig att kärlek är starkare än pengar."
Han sneglade mot Donatellos box.
"Jag tror det är därför jag föredrar hästar över människor." Sa han och försökte le. "Hästar bryr sig inte om pengar."

Isabella kramade Lukas
" jag skulle behöva en lång ridtur med min Lukas " sa Isabella hon sadlade Lukas hon log mot Cryrill

Cyril log mot Isabella.
"Vill du att jag ska följa med?" Frågade han artigt. "Jag kan ta ut Leonardo för en ridtur."
Han började klia sig i håret.
"Om du vill att jag kommer med alltså." Mumlade han lågt.

" ja gärna " sa Isabella hon log hon behövde någon hon kunde prata med·

Cyril log stort.
"Okej." Sa han kort och gick iväg.
Innan han hämtade sadeln till Leonardo så gick han fram till Donatello med en morot.
"Här är ditt godis, käre vän." Mumlade han och klappade Donatello på halsen. "Du får mat efter jag varit ut med Leonardo."
Han lämnade Donatello och gick till sadelkammaren. Han hämtade Leonardos sadel och började sadla sin andra kära häst.
"Känner du för en ridtur, käre vän?" Mumlade han när han satte fast sadeln ordentligt.
Han gick iväg och hämtade tränset. När han kom tillbaka så tränsade han Leonardo och var redo att gå.
Han vände sig mot Isabella.
"Är du redo?" Frågade han.