När du ser på mig

Jättebra!!

Jättebra!

Super!

Här får ni kapitel två. Hoppas ni orkar läsa trots att det blev lite långt

KAPITEL TVÅ: BALEN

Det var två dagar innan baldagen, och Lee vaknade bekymrad. Isac hade ännu inte frågat om hon ville gå på balen med honom. Ville han inte gå med henne? Skulle han gå med någon annan? Simone kanske? Eller Mathilda? Mathilda gick i Lees klass, och Lee gillade henne inte speciellt mycket. Kanske var det för att hon var Timothys storasyster eller för att hon varit kär i Isac.

Efter dagens dubbeltimme i trolldryckskonst kom Timothy fram till Lee. Han verkade ganska nervös över någonting.
"Lee, kan jag få prata med dig?", Lee och Isac stod kvar för att höra vad han tänkte säga. "Ensam?", tillade Tim och Isac försvann iväg med sina andra klasskompisar. Timothy tog ett djupt andetag. Han darrade på rösten.
"Vill du gå på balen med mig?" Lee öppnade munnen för att invända, men hann inte innan Tim talade igen. "Jag vet att du har Isac, men jag är mycket bättre än honom. Det ser du väl?" Han såg Lees min och suckade. "Han har inte ens frågat om du vill gå med honom, va?" Lee skakade på huvudet som svar.
"Gå med mig då", sade Tim. "Jag frågar dig här och nu om du vill gå på balen med mig, och jag gör det för att jag gillar dig, okej?" Tusen tankar gick runt i Lees huvud. Timothy hade rätt. Isac hade inte frågat henne, och Tim verkade faktiskt intresserad.
"Okej", sade hon. "Jag går med dig." Sedan vände hon om med en viss oro i magen.Hur skulle hon berätta det här för Isac? Han kanske skulle bli arg?

Lee mötte upp honom vid korridorens slut, där han väntat på henne.
"Vad ville han?", frågade Isac, "sa han något om Simone?" Lee suckade.
"Nej. Han sa inget om Simone, och om du verkligen vill veta så frågade han mig om jag ville gå på balen med honom, och jag tackade ja." Isac frustade till av skratt.
"Eller hur?", sade han ironiskt.
"Ja", svarade Lee med en klump i halsen. "Då kan ju du gå med Simone som du så gärna vill." Sedan rusade hon iväg genom korridoren med tårar i ögonen.
"Lee! Lee!", ropade Isac efter henne, men Lee ville inte höra. Hon ville inte att han skulle göra slut med henne.

---

Isac väntade vid korridorens ände på att Lees och Timothys samtal skulle ta slut. Han var väldigt nyfiken på vad de pratade om, och hoppades att det handlade om att Timothy var för nervös för att bjuda Simone på balen. Isac hoppades att Tim hade gått till Lee för att be om råd. När Lee kom tillbaka till honom verkade hon nedstämd, och när han frågade och hon och Timothy hade pratat om Simone så blev Lee ledsen och sprang iväg, men först berättade hon att hon skulle gå på balen med Timothy. Isac förstod inte. Vad hade han gjort för fel? Var Lee kär i Timothy eller var hon rädd att han var kär i Simone? Isac visste inte vad han skulle ta sig till. Han älskade Lee över allt annat.

Det tog över en halvtimme att söka reda på Lee, och när Isac väl hittade henne på trappan i klocktornet så bestämde han sig för att berätta allt han visste.
"Förlåt för att jag inte berättade allt", sade han tyst och satte sig bredvid Lee. Han tog hennes hand. "Jag älskar dig. Inte Simone."
"Varför... Varför pratar du alltid om henne då?", frågade Lee mellan hulkningarna.
"För att hon har varit ett stort problem för quidditchlaget på senaste." Han sänkte rösten. "Hon har haft det ganska jobbigt."
"Med vad?", frågade Lee.
"Hon är kär i Tim", viskade Isac tillbaka. "Säg det inte till någon. Jag tycker att de ska få lösa det problemet själva." Det blev tyst en stund. Sedan fortsatte Isac. Det sög till i magen när han sade vad han var tvungen att säga. "Så du gillar Tim?"
"Nej. Jag tackade bara ja för att du inte hade frågat mig. Jag trodde inte du ville gå med mig."
"Det är klart att jag ville", svarade Isac genast. "Men nu borde du gå med honom ändå, eller hur?"
"Ja", svarade Lee ärligt. "Jag kan vara med dig därinne i alla fall, men jag ska nog gå dit med honom och dansa två danser nu när jag har tackat ja."

---

Baldagen var kylig, och många av de flickor som bara tänkt ha en klänning på sig fick ha på sig vinterjackan över. Lee själv var finklädd i den röda klänning hon haft på Mathildas maskeradfest vid början av året och sin vinterkappa. Hon träffade Timothy i entréhallen, och kände hur svårt det var att motstå att berätta för honom att Simone gillade honom och att hon själv inte var intresserad, men hon lät bli. De skulle ha roligt ikväll, och hon tänkte inte på något vis förstöra det för honom. Därför log hon bara glatt och tog hans arm, medan hon såg Isac gå tillsammans med en svarthårig, ganska söt femteårselev mot ingången till stora salen.

Salen var väldekorerad med de vanliga tolv julgranarna och glittrande istappar som hängde från elevhemsflaggorna och lärarbordet. Valsmusik spelades och Lee tvekade inte. Hon kunde likaväl dansa de två danser hon skulle dansa med Timothy nu så att hon kunde vara med Isac sen. Timothy visade sig vara en okej dansare, men Isac hade bättre rytmkänsla. Trots det verkade Isac ha ganska stora problem med sin danspartner, som tydligen inte kunde dansa alls. Lee kunde inte låta bli att skratta när hon såg Isacs försök att räkna in takten medan flickan bara såg ner på sina skor som om hon inte visste vad fötterna höll på med.
"Vad skrattar du åt?", frågade Timothy.
"Inget", sade Lee. "Det var bara att Isacs danspartner..." Hon såg Tims ansiktsuttryck.
"Är du här med mig eller Isac?", frågade han surt. "Jag försöker berätta för dig att jag gillar dig hela tiden. Märker du inte det?" Sedan gav han henne en puss. En puss som både Simone och Isac såg.

---

Isac såg Lee och Timothy dansa. Han kände ett litet styng av svartsjuka, men han trodde inte att det egentligen var något mellan dem, för Lee såg ideligen åt Isacs håll. Isac själv var väldigt upptagen med att försöka hålla takten åt sig själv och flickan han dansade med, som sagt att hon hette Wen. Hon var lillasyster till en tjej i Isacs klass från Ravenclaw. Det var hon som nämnt för Isac att Wen var ledig, så han hade frågat henne. Det spelade ingen roll vem han gick med. Han ville ändå bara vara med Lee. Det var då han såg upp och såg pussen. Den var lätt, men Isac blev ändå irriterad. Vem hade tagit initiativet? Om det var Lee så var Isac väldigt besviken på henne.

---

Simone såg förbryllat hur Timothy pussade Lee. Hon kunde se att Lee inte var med på det hela, men hur kunde Tim göra något sådant? Han skulle inte gilla Lee. Han skulle gilla Simone. Hon ställde ifrån sig sin drink. Nu var det dags för henne att gå. Hon hade inte haft en särskilt rolig kväll, och med tanke på att hon inte ens blivit bjuden av någon, utan varit tvungen att gå själv, så behövde hon inte stanna för någon annans skull. Verkligen inte nu. Simone längtade bara till sin säng och till att den här dagen skulle ta slut.

---

Timothy ångrade sig inte. Inte ens när Lee flyttade sig ifrån honom.
"Tim, jag..." Hon hann inte avsluta meningen, för snart var Isac där. Han gick direkt på Timothy.
"Vad tror du du håller på med? Skaffa en egen tjej."
"Har du tänkt på att Lee kanske inte vill vara med dig? Du tar henne för givet."
"Det gör jag inte alls", svarade Isac, men Timothy kunde höra att Isac börjat bli osäker. "Kom så går vi ut och snackar om saken", sade Isac och drog sin trollstav. Timothy visste vad som var på gång, så han drog sin också.
"Sluta!", bad Lee, men kunde inte låta bli att följa med de ut.
"Ni behöver inte slåss!", sade hon när Timothy och Isac stod i den bitande kylan med trollstavarna riktade mot varandra. Ingen lyssnade.
"Expelliarmus!", skrek Isac, och Timothy svarade med en lätt viftning på trollstaven och ett enkelt "Protego".
"Lamslå!", sade Timothy lugnt. Samtidigt skrek Isac:
"Rictusempra!" Det var bara ett problem. Lee var i vägen.

---

Lee kunde inte stå och se på längre. Hon var tvungen att göra något, så hon ställde sig mellan pojkarna, men det var för sent. Lee själv blev träffad av båda besvärjelserna och kastades bakåt in i stenväggen bakom henne. Lee kunde se stjärnor och istappar som darrade osäkert över henne. Hon kunde höra någon ropa hennes namn, och sedan blev allt svart.

Super bra

Avskyr när avslutar precis när man håller andan av spänning. Man måste ju läsa vidare!

Oj oj oj, måste ha mer NU!:o

Men ghhuuuud vad bra!

Gaaahhhh vad spännande! Och det är olyckligt för alla; Simone är ledsen och svartsjuk, Tim och Isac bråkar och Lee... Ja, det vet vi ju.
Meeer tack! Måste veta vad som kommer hända! Tänk om Tim och Isac skadar varandra när inte Lee stoppar dem? (Så typiskt ändå, att Lee måste hindra dem från att döda varandra...)

Superbra! Bevakar helt klart!