Divergent[PRS Sanna1324567&Anne Potter]

Jag pustar ut.
"Tack..", säger jag och tittar på henne. "Jag är Samantha."

[Förlåt för kort..]

"Det var så lite", svarade jag med ett leende. "Jag heter Michelle."
Jag satte mig ner i skräddarställning med ryggen lutad mot tågvagnens vägg och tittade upp på Samantha.

Jag sneglar på Michelle. Varför bytte hon falang? Jag tittar ut på fälten vi passerar.

Jag vände snart blicken från Samantha och lät blicken glida mellan de andra noviserna, men egentligen så tänkte jag mer på hur livet i De Tappra skulle bli till skillnad mot det i De Lärda. Jag hade aldrig trivts särskilt mycket där, men jag hade i alla fall ett hem och en familj där. I De Tappra så hade jag ingenting.

En kille går förbi och puttar till mig.
"Ursäkta, det där var väl onödigt?", morrar jag. Han vänder sig om och flinar brett.
"En kaxig en, alltså? Jeff, Ben, kom."
Två killar närmar sig bakom honom. Jag granskar båda. Den ena är lång och muskulös, med brunt hår och blåa snälla ögon. Den andra har mörkbrunt hår, är lite kortare men har en allvarlig blick. Jag backar lite.

Jag ställer mig upp och går fram till Samantha. Jag lägger armarna i kors och höjer ett ögonbryn mot killarna. Mest troligt så skulle de inte göra någonting med en av ledarna i andra änden av vagnen utan vänta till initieringen då de kunde skada folk så mycket det ville, men jag antar att det är bättre att se till så att ingenting händer direkt.

Jag ler tacksamt mot Michelle. Killen flinar.
"Så du är hennes flickvän?", säger han och skrockar. Där flippar jag ur. Jag går bestämt fram till honom och ger honom en rejäl örfil.

Jag skrattar till och döljer min mun med ena handen när jag ser hans förvånade min, som sedan övergår till smärta och till sist ilska.

Killen trycker upp mig mot väggen, ger mig några slag i ansiktet. Blod är överallt omkring mig - på hans vita T-shirt, på min gula klänning.

Jag tar ett steg fram och ger honom ett välplacerat slag i ansiktet. Till min tillfredsställelse så ser jag hur hans börjar blöda näsblod. Känner jag mig själv så är det jag som kommer att få skulden - i alla fall så var det alltid jag som fick skulden hos De Lärda - men det hindrar mig inte alls.