Alexandra & Penelope - Flammande Bägaren

Jag skakar uppgivet på mitt huvud, Eric är den enda i världen som får kalla mig för Pene, men fortsätter sedan med att se på min vän.
- "Jodå, jag red in en ny häst, har varit i Frankrike och sedan har väl resten av sommaren liksom bara seglat förbi. Alldeles för fort tycker jag allt. Hihi." fnittrar jag fram. Jag lutar mig mot Eric så att verkligen ingen ska höra,
- "Men, jag fick ett brev i från-" min mening avbryts när kupédörren öppnas och mycket riktigt där står Erics gäng med följeslagare.

-Draco det var på tiden, sa jag och reste mig upp.
Draco suckar.
- Säg åt din tjej att sluta vara så jobbig, sa Draco och slog sig ner bredvid Pene.
Jag drog ner Pansy i mitt knä.
- Du får inte flörta med Draco får det sårar mig, sa jag sorgset.
Pansy la armarna om min nacke.
- Jag flörtar inte med Draco, sa Pansy och pussade mig.
- Bra, sa jag och rufsade om hennes hår.
- Pene vad var det som du skulle säga?frågade jag och kollade på henne.

Jag ser på Eric och hur lycklig han verkar vara med Pansy, trots att jag inte har en aning om vad han ser i henne. Eric är den där killen som alla killar vill vara och den där killen som alla tjejer vill ha. Vad hans er i Pansy kommer jag nog aldrig att förstå. Men så länge som han är glad så är jag glad. tänker jag och ger honom ett leende,
- "Inget, vi kan ta det en annan gång." Jag kan se hur Draco stirrar på Eric och sedan på mig, hans blickar vilar lite extra länge på mig känns det som. Till slut sätter han sig ner bredvid mig men lämnar ungefär en decimeters mellanrum mellan oss. Renblodsmani... tänker jag bara och skakar på huvudet. Jag vet att nu kommer de alla att börja prata om vad de har gjort i sommaren och jag erkänner för mig själv att jag njuter av varje sekund jag är i bakgrunden för att stå i centrum av all uppmärksamhet är helt klart inte min grej.

Jag knäpper upp min tjocka kappa, reser mig upp, tar av den och lägger den ovanpå min koffert. Jag har på mig ett par svarta jeans, ett svart, lite väl urringat linne, och en mörklila öppen blus. Allt valt av min modefixerade moder. Jisses, jag känner mig verkligen uttittad och uppsnofsad just nu... tänker jag medan en rosa färg täcker mina blyga små runda kinder.

Jag kollar på henne och flyttar sen bort Pansy från mitt knä.
- Om du säger så, sa jag och flinade.
Draco kollar på mig och ger mig en blick som betyder hur- kan -du- umgås- med-henne.
Jag suckade och slår till honom i bakhuvudet.
- Ge mig aldrig den blicken igen, sa jag argt och tonade upp mig framför honom.
Draco kollar på mig.
- Nej du kommer aldrig få den blicken igen, sa Draco tyst och kollade ner på sina skor.
Jag sjönk ner på sätet igen och la armen om Pansy.
- Pene kan vi prata lite utanför? frågade jag och reste mig upp och gick ut ur kupen.

Jag fnittrar lite när Draco blir nertryckt av Eric på det sättet. Eric behöver inte ens röra honom.
- "Pene kan vi prata lite utanför?" frågar han och jag ser frågande på honom,
- "Umh, visst." mumlar jag, lika blyg som alltid inför andra människor. Trots att jag känt dessa i några år nu. Jag reser mig upp från soffan.

Jag drar med henne åt sidan.
- Vad var det för brev som du fick? frågade jag.

Jag ser på Eric, jag har sett den blicken många gånger, han har bestämt sig för att veta så jag viker mig som alltid och berättar.
- "Det var från Cederic.." Jag rodnar lite lätt och ser på Eric, jag har haft en liten förälskelse i Cedric sen början av förra året. Men de flesta tjejerna är kära i honom, han är trots allt en av de snyggaste killarna på skolan. Så jag har ändå ingen chans. tänker jag och mitt tidigare leende blir lite snett av missmod.

- Okej, sa jag och kollar bort.
Jag kollar på henne sen och ler.
- Jag är glad för din skulle Pene, sa jag kramade henne.
- Jag måste berätta en sak, sa jag tyst.

Jag kramar Eric tillbaka, tacksam för att han är glad för mig. När jag lämnar kramen frågar jag,
- "Jasså, vad? Tell me tell me, jag är nyfiken." Jag fnittrar lite lätt och ser uppspelt på min bästa vän.

Jag kollar på henne och er sorgens ut.
- Det gäller våran vänskap, sa jag tyst.