Flumrollspel - öppet för alla

"Ditt dumma får!" utbrast Fransson och slog sig för pannan. "Det är inget vapen! Det är magisk såsslev!"
Med tre lätta slag på Baby-Face's huvud, tog den enorma björkgrenen istället skepnaden av en - ja, mycket riktigt en såsslev. I praktfullt ekträ, såg det dessutom ut som.
"Och om du inte var en sådan föraktfull hönapöna, så skulle jag mer än gärna bjuda dig på en skål med soppa!"
Med näsan högt i vädret - det vill säga drygt en och en halv meter från marken - la Herbert Fransson såssleven över axeln och gick förbi främlingen med stora kliv.

När Klemence till sin stora förtret bevittnade gubbens avsked slutade han genast upp med sina rop. Och hux flux hade mannen gått förbi honom utan att så mycket som ens genomföra första ronden i den för herr Rep tänkta fäktningsduellen.
"Soppa kan du vara själv!" Trots den sårade stoltheten hade han förhoppningsvis nu fått sista ordet. Men räckte det?
"Vänta! Vänta, din blåa gröngöling! Må det vara så att du är för feg för att korsa din soppslev med min käpp måntro?" Med vandringskäppen i högsta hugg på en armlängds avstånd studsade Klemence efter.

Utan förvarning snurrar Herbert Fransson runt på fläcken och slår soppsleven med sin fulla kraft - alltså väldigt löst - rätt på främlingens lilltå, samtidigt som han vrålar ut ett stridsrop så fruktansvärt att hans döda mormor säkert vänder sig i graven.
"ÄT SKINKA, DIN FÖRBASKADE ENHÖRNINGSBABIAN!!!"
Gång på gång matar han på sina fjuttiga slag på motståndarens lilltå, tills han blir helt röd i ansiktet och kollapsar på den skitiga marken.

För ett ögonblick sänker Klemence garden, och ett likartat öde går käppen till mötes då han när han tittar ner finner soppsleven på sin lilltå. Slagen upprepar sig gång på gång, och herr Rep har roat blicken fäst på gubbstrutten. Låt honom hållas tänker han ondskefullt och ser förtjust på när hans motståndare segar ner på marken.
"Ta och stoppa ner skinkan i din gräsliga soppa! Eller är det en SÅSSLEV du har där, kanske?!" Klemence förbereder sig på anfall - knogarna knäcks och lederna knakar när han stretchar, men vissa saker är nödvändiga. Som en galen enhörningsbabian (gubbstrutten kunde inte veta hur rätt han haft) slår han sig för bröstet och hoppar ner på marken bredvid främlingen.
"Den här potatisen vill han en käft att smälla, så ta dig i kragen och res dig!" Han tar ett extra hårt grepp om käppen. "Du ska veta att det här är stöldgods i bästa klass!"