Prs mellan Beben och Eminaux

Förvånansvärt tog Matt tag i min arm och han drar mig nu genom tåget.
Jag kollar bakåt mot den lilla flickan, stackarn hon måste blivit vettskrämd.

Efter att ha sprungit omkring genom tåget helt planlöst ett tag, utan att ha hittat de borttappade glasögonen, stannar Matt utanför sin kupé igen. Nu är mungiporna vinklade neråt istället, och han ger Mashia ett sorgset ögonkast.
"Det här var ju fruktansvärt olyckligt... jag förstår inte vart de kan ha tagit vä... men vänta lite!"
Han skiner upp igen. Med ett ansiktsuttryck som får en att tro att han kommit på världens bästa idé, drar han fram sin trollstav.
"Varför tänkte jag inte på det här förut?"
Han höjer staven och ropar: "Accio Mashias glasögon!"

Jag såg när Matt fick mina glasögon i handen.
"Tack" log jag.

Matt ler sitt största leende tillbaka och trycker på glasögonen på Mashias näsa.
"Nema problema! Jag är bara glad att jag kunde hjälpa till! Och det skulle ju vara fruktansvärt hemskt om du var tvungen att gå ett helt år på Hogwarts utan att se! Speciellt med tanke på alla trappor som finns..."
Han ryser till vid bara tanken, kliar sig lite på hakan och kommer plötsligt på en sak.
"Men... var är Kola någonstans?"

"Det är läsglasögon" skrattar jag och sätter dom på huvudet. "Vem är Kola?"

"Åh, jaha! Jamen då så!" säger Matt lite tafatt och fnissar flickaktigt. Då hade det ju inte varit så farligt med alla trapporna som han hade trott. Värre skulle det blivit på lektionerna!
"Kola är en av mina närmaste vänner, förstår du: en liten rosa råtta som.." Han klappar med handen på sitt huvud, "som inte är där hon brukar vara just nu. Åh, det var precis likadant förra året! Hon sprang bort på tåget, och det var rena turen att jag hittade henne - precis innan jag skulle gå av såg jag något rosa uppe på väskhyllan, och... ja, det slutade väl i alla fall. Men var kan hon ha tagit vägen nu? Det är frågan..."

"Men hon kanske kommer fram sen då" säger Mashia och kollar sig omkring. "Om hon gjorde det förra gången, men vi kan ju vända uppochner på hela tåget också"

Matt fnissade igen, och såg roat på Mashia.
"Jag tror inte tågkonduktören och de andra skulle tycka det var en särskilt bra idé. Men du har säkert rätt, hon kommer nog fram så småningom."
Och visst blev det så. När Matt hade alla sina saker uppradade och klara och det bara ärnågra minuter tills tåget skastanna, känner han hur något trillar ner på hans huvud.
"Jamen där är du ju, din lilla knäppgök! Det var då i sista minuten!"

Mashia fnittrar när den rosa råttan trillar ner på Matts huvud.
"Vad var det jag sa" säger hon.

------------------

Detta har inte med rollspelet att göra
Nu har jag fixat bilder på hur Mashia ser ut Så kolla min mall på förstasidan så vet du hur hon ser ut, typ *tummen upp*

"Då så! Då är det minsann dags att kliva av tåget!" sa Matt, aldrig sen med att konstatera det uppenbara. "Om du inte har något emot det, så gör jag gärna sällskap med dig till slottet!"