They rise again (Jessica Tonks)

Mitch skakar av sig Kelly när de når taket och vänder sig om mot Fay. De var inte ensamma däruppe, det var ett flertal som haft samma idé. En del kravlar upp från trapporna.
"D-de-de-de bet... De äter varandra!" Skriker en av de som kommit upp. Mitch svarar inte Fay till en början. Varför taket? Taket är högt upp, det är en position där man kan se mycket. Faktum är att man kan se det mesta av det som händer därnere från där de står. Vilket är att de som kommit ut blir nedbrottade av andra, blodet är överallt. Mitch bleknar.
"M-m-m-mitch?" Viskar Kelly och drar i Mitch. "V-vad ska... vad... vad är-"
"Jag vet inte." Svarar Mitch fortfarande vänd mot Fay samtidigt som ännu fler tar sin plats på taket. Kelly stirrar ut, ned på skolgården. Som förstenad.

Fay såg sig om på alla som kom och kände hur paniken började stiga i henne. De var inte fast på taket, det fanns trappor ner som ledde direkt till marken. Men sen då? Hon såg ut över skolgården, nu var det inte bara de där två lärarna, hon såg fler personer som såg likadana ut och döda kroppar på marken.
Fay drog ett lugnt andetag för att försöka lugna sig och tog Mitch hand och kramade hårt om den. "Vi måste härifrån, vi kan ta brandtrappan ner, ingen...sådana där verkar vara där" sa hon och såg mot trappan där några personer tog sig ner.

Mitch ser på trapporna, vad ska de göra efter det då? Mitch drar upp sin mobil och slår in numret som leder till pappa. Hon sätter telefonen mot örat. Om pappa är okej är säkert mamma det också. Då är det ingen fara, då är det bara att hitta mamma och pappa och så skulle det ordna sig. Signal efter signal innan ett hastigt svar.
"H-hallå? Michelle? Michelle är du där?" Ropar rösten frenetiskt i telefon. Pappas röst.
"Ja, ja, jag är här, Fay är också här." Svarar Mitch och sätter per automatik på högtalaren.
"Fay? Mitch? Är ni i säkerhet? Jag vet inte vad som händer, ingen vet, jag försökte ring apolisen men..." Mitch lyssnar på varje ord. Fast hon lägger också märke till de hemska gutturala ljuden i bakgrunden. Pappa fortsätter tala med dem.

(You can decide what he says... idgaf rly. xD)

Fay såg att Mitch slog in numret till deras pappa och böjde sig ner och försökte lyssna då hon satte på högtalaren. Hon lyssnade på sin pappas röst och kände sig något lugnad, deras föräldrar var okej i alla fall. Hon lyssnade vidare på hans ord.
"Ni är på skolan? Eller hur? Ni måste ta er i säkerhet! Försök ta er till vår sommarstuga, ni vet precis utanför stan? Ni borde kunna ta er dit snabbt, jag och mamma ska försöka ta oss dit". Fay tänkte, sommarstugan, skolan låg ganska långt vid utkanten så det var inte alltför långt borta. "Okej pappa" sa hon och hennes pappa suckade lättat då han hörde hennes röst med. "Håll ihop, tappa inte bort varandra! Ta hand om varandra och vi ses snart". Sedan stängde han av samtalet.
Fay såg på Mitch. "Kom syrran, vi måste göra som pappa säger" sa hon och började gå mot trapporna.

"Så vi ska bara lämna alla andra efter oss?" Frågar Mitch frågvist nog. Hon ser sig om på de andra. Kelly ser ut att kunna bryta ihop när som helst, det finns en del av Fays vänner häruppe... det tycktes bara som att de flesta hade mer panik än något annat. "Dessutom, hur du än ser på det så finns det styrka i nummer. En grupp av något slag skulle vara bra att ha med sig." Mitch ser på Kelly. "Kelly, hur hårt du än håller i min arm kommer det inte försvinna, inte den här gången." Säger Mitch och försöker skaka av sig Kelly, men det går inte så bra ändå.

Fay stelnade till, hon hade inte tänkt så förut. Hon kunde inte lämna alla bakom sig. Hon visste att några inte hade några föräldrar, att de knappt hade några som tog hand om dem, de hade ingenstans att gå.
"Okej då, men vi måste samla några snabbt, hämta några av dina vänner så hämtar jag några av mina" sa hon och skyndade sig iväg då hon fått syn på en av sina närmaste vänner Sandra. Hon förklarade för henne att de skulle ta sig utanför stan och hon tyckte det lät bra och följde tillbaka till trappan.

Mitch ser på Kelly.
"Vill du följa med?" Frågar hon Kelly som nickar frenetiskt. "Var är din bror?" Frågar Mitch och Kelly ser sig om, rädd såklart. Mitch spärrar upp ögonen.
"Var är han? Kelly, du måste ha sett honom, han är hög som ett hus!" Säger Mitch och ruskar om Kelly. Hon börjar se sig om på taket. Kelly rusar iväg, Mitch kommer strax efter.
"Matthew!?" Skriker och ropar Kelly. "Matthew!" Fortsätter hon, Mitch ropar hon också. Kellys bror är schysst, aningen nördig, men det passar honom. Han är i Fays ålder, men om Mitch inte minns helt fel går han i en annan klass än Fay.
"Jag hittade honom! Mitch! Jag hittade honom!" Ropar Kelly och studsar nästintill fram till henne med Matthew och en annan äldre pojke, men denne ser läskigare ut. Mörkare klädd, han bär solglasögon och har en cigarett i munnen.
"Vem?" Frågar Mitch förbryllat.
"Namnet är Gus, jag har en bil och antar att ni behöver transport." Säger den mörkklädde killen med en leende.
"Varför ler du? Hur kan du le?" Frågar Kelly nästan förnärmat.
"Ah, du vet, någon måste göra det." Fortsätter han och tar av Mitch hennes väska och slänger den över axeln. Mitch vill protestera men tystas av att Gus rufsar om hennes hår.
"Ta det coolt, tjejen, jag kommer inte stjäla något. Vi måste sticka till din syrra nu, eller hur?" Fortsätter han och drar med Matthew, som drar med Kelly som drar med Mitch. Allihopa går tillbaka till trappan.

(JAG KAN BARA TÄNKA PÅ GUS FRÅN THE FAULT IN OUR STARS :_: )

Fay funderade och fick syn på en till av sina vänner och fick till sig henne med så de var tre som stod och väntade vid trappan. Hon ville bara gå ner och ta sig till stugan, vänta där med sin familj tills någon ringde dem och sa att allt var över, att någon skämtade, eller att det var en övning.
Då kom Mitch tillbaka med sin bästa vän och hennes storebror, Matthew. Och en annan kille, Gus. Hon hade gillat Gus väldigt länge, de gick i samma klass och hon hade varit förälskad i honom i några år nu, men aldrig vågat säga något om det. De var vänner men hon trodde inte han tyckte något speciellt om henne.
"Kom nu, vi måste ta oss ner" sa hon och tog Mitch andra hand och drog ner dem alla tills de var på marken.

(I HAVEN'T SEEN THAT BUT GO WILD, THEN!)

"Och sedan till parkeringen." Flinar Gus och Mitch skulle gärna ha slagit till honom. Om han inte hade en poäng. Gus flinar och tar täten ned, av någon outgrundlig anledning tillåter Mitch honom fortfarande att bära på hans ryggsäck. Troligen för att hon är extremt lat... det faller sig naturligt liksom. Kelly hänger nu i sin bror istället som följer efter Gus ned, Mitch... bara går och bryr sig inte alls vem hon hamnar före eller efter... så länge alla är med det vill säga. Det är viktigare, för tillfället. Hur ser Gus bil ut? Är det som hans stil, mörk och läskig? Snarare mörk och fånig. Mitch tycker inte om de "tuffa" killarna. I spel är de ofta så dumma eller sliskiga. Det är jobbigt att spela med sådana. Mitch vill sitta hemma och spela sina spel nu istället. Det är roligare och det är spel. Inte... det kanske är ett spel? Ja, så måste det vara! Hon har bara spelat för mycket och drömmer... häftigt! Då kan han fortsätta vara i den här drömmen lite till, det är coolt ju!

(I HAVE SSEN THE MOVIE AND READ THE BOOK MY HEART HURTS NOW :_: )

Fay var strax bakom Gus och Matthew som hade Kelly med Mitch i sin hand. Bakom henne kom hennes två polare som plötsligt stannade upp. "Vi följer inte med, mitt hus är nära, vi tar oss dit" sa dem och Fay nickade. "Ta hand om er" sa hon innan de kom ner på marken och hennes vänner sprang iväg. De andra kom istället till en bil, den såg lite gammal och sliten ut men var mörkblå och såg ganska stor ut.
Fay släppte Mitchs hand och väntade på att Gus skulle låsa upp bilen. Om inte människor hade ätit på varandra hade hon varit överlycklig över att få prata och vara med Gus, men nu...Hon visste inte.