For a long time ago ... [PRS]

Jag börjar! Men MINST åtta meningar!

---

Freja spanar bort mot åkern. Där står far, som arbetar hårt med skörden. Freja släntar bort till honom.
"Behöver du hjälp?"
"Nejdå, jag klarar mig bra själv, gumman. Men jag tror att mor behöver hjälp med tvätten."
Freja nickar, och springer med sina bara fötter in i den pyttelilla stugan.
Mor står och tvättar hennes blus. Freja ler åt mor, och tänker på att det är nog bäst att hjälpa till.
"Jag går och hämtar mer tvätt", säger hon, och springer ut till Tor, som leker med Olivias kofta av ull.
"Tor, ge hit den där du!" Freja skrattar till när Tor ger henne koftan. Men han är ju bara två år, tänker Freja, och går in till mor för att lämna koftan.
När tvätten är klar går hon ut i byn. Mor har gett henne de sista pengar hon hade till att köpa mjölk och ost av mejerihandlaren. Freja kan inte låta bli att känna sig en aning stolt.
Väl framme vid mejerihandlarens bod kommer de där ungarna som brukar vara elaka mot Freja. Hon bestämmer sig för att gå någon annanstans innan de upptäcker henne, men det är försent.
"Har du pengar?" Den äldste av pojkgänget kommer fram till Freja, skräckinjagande och elakt slår han till henne i midjan så att hon tappar andan.
"Nej", flämtar hon, "nej."
"Lögnare!" vrålar han, och knuffar ner Freja i en lerpöl.

(tror aldrig jag skrivit ett så långt inlägg i ett rollspel tidigare xD)

"Ayla?" ropade mor. "Skulle du kunna hjälpa till med maten, är du snäll?"
Mor hade alltid en så vänlig röst, att jag inte blev det minsta irriterad. Dessutom ville jag göra något nyttigt, göra andra lyckliga.
Jag rusade snabbt in till mor, där jag fick se henne med en nästan färdig yllekofta i händerna. Hon höll en nål av ben i en av de.
"Naturligtvis, mor!" skrattade jag. "Du verkar nästan klar med koftan. Vilken är den till?"
Jag log mot mor för att visa min tacksamhet för vad hon gjorde för familjen.
"Ilse behöver en ny varm kofta", sade mor. "Den är till henne. Om du behöver något nytt är det bara att säga till!"
Jag skakade på huvudet.
"Nej, jag behöver inget för tillfället, men tack ändå. Det ser underbar ut."
Mor log varmt, men jag förstod att jag skulle gå vidare till matlagningen. Därför skuttade jag vidare till den stora stengrytan vid elden. Där låg i en tämligen stor hög några rötter, en stenskål med vatten och, tro det eller ej, några bitar färskt kött.
Jag tittade förvånat upp.
"Far din har lyckats få tag på det där idag", hördes mors röst. "Det blir en riktig festmåltid. Det är sällan vi får riktigt kött på bordet."
Jag log för mig själv, och började stycka köttet i mindre bitar.

(Det är inte det längsta jag har skrivit i nåt roll, men nästan!)

(haha, du skriver i förstaperson, imperfekt och jag tvärtom xD)

Freja ställer sig ursinnigt upp. Hon skulle aldrig våga säga något dräpande tillbaka, nej, hon vet att det är bäst att tiga.
"Ge mig pengarna, nu!" Pojken som står framför henne hotar med knytnäven, och hon har inget annat val änatt lämna över pengarna hon skulle ha till mjölken och osten, och springer det snabbaste hon kan hem igen.
"Var är mjölken?" frågar mor.
"Eh, mejerihandlaren hade stängt idag", ursäktar sig Freja, och springer ut igen för att slippa mer frågor om det lilla misstaget att gå dit själv.
Utanför huset möter hon Signe, som försöker lära Björn hur man kastar stenar mitt i prick på djur på längre distanser.
"Nej, du måste sikta", tjatar hon, "såhär!"
Hon missar med två meter. Freja skrattar till, och visar hur man gör.
Signe tittar inmponerat på henne.
"Hur gjorde du det där?" Hennes gröna ögon stirrar in i Frejas klarblå.
"Åh, jag har fyra år mer övning än du", skrattar hon, "då lär man sig bättre."
"Men varför är du blöt och lerig?" frågar Signe.
"Kom, ska jag ge dig ett tips på hur man kastar2, skyndar sig Freja att säga, och leder bort Signe mot hennes träningsplats.

Ayla får i uppgift att duka också. Nåja, det är inte mycket att duka, egentligen. Alla äter med fingrarna direkt ur grytan.
Hon ställer grytan på golvet, och ropar på resten av familjen. Alla kommer med det samma. De slår sig ned runt grytan och börjar hugga in. Köttet är mört, den bästa måltiden på flera månader. Iris stönar njutningsfullt.
"Lov och pris!" utropar Olga. "Tacka Gudarna för denna måltid!"
Alla instämmer, och tackar asagudarna. Ilse förstår inte vad de ber för, men det lär hon göra när hon blir äldre.
Ayla är vis hon, hon förstår.

(Är det okej om min karaktär typ jobbar hos dins familj eller något...?)

(Okej, men då får min karaktär vara ganska rik... Hehe, hon är ju fattig... Men det går bra!)

(Jag kan jobba gratis...)

(Oki!)