The Hunger Games ~ NightDragon & Winsah

Jag såg chockat omkring mig om någon ville ersätta mig. Det ville ingen. Jag drog ett djupt andetag och gick fram mot scenen. Blev jag vald skulle jag vinna. Jag började redan nu sätta upp en plan i huvudet, när killen ropades upp. Det blev min bror. Han är tolv år och liten. Ingen ersatte honom heller. Jag kramade hårt hand hand och såg ut över folkmassan. Jag såg våra förändrar. Mamma grät, och pappa med.

Jag såg runtomkring mig. Jag tänkte inte bli ersatt. Jag tänkte dö där inne stolt, jag tänkte möta döden. Jag hatade allt som hade med hungerspelen och göra, det var den sämsta uppfinningen i hela världen.
-Jag anmäler mig som frivillig för Em..., hörde jag.
-Nej, det gör du INTE! skrek jag.

"Jag anmäler sig som frivillig!" ropade en kille. Jag såg vem. Min kille, Tim. Nej, tänkte jag. Varför måste just min bror bytas ut av min pojkvän?
"Ingen annan som kan tänkas sig ersätta?" Alla var knäpptysta.
"Då så. Vi har årets spelare för Distrikt 9: Melanie Wood och Tim Watson!"

Han som viljat vara frivillig för mig gav mig en blick som sa: Du kommer att dö där inne. Jag struntade totalt i honom, och kollade rakt på Effie.
"Då så! Då har vi en manlig och en kvinnlig deltagare från distrikt 8. Emil Hupe och Sara Dem.

Jag och Tim gck ner för trappan ner till tåget till huvudstaden.
"Varför?" viskade jag.
"Två anledningar. Gissa vilka."
Såklart. Han ville rädda både min bror och mig. Såklart.