The Second World War [PRS]

Lee ~

"Se dig för!", mumlade jag när någon krockade in i mig.
Jag lyfte blicken och såg rakt in i en flickas bruna ögon. Jag hade sett henne några gånger under arbetet men aldrig riktigt lagt märke till hur bruna hennes ögon var. Jag vek undan med mitt enda öga och gick vidare. Snart skulle jag behöva infinna mig vid planteringen och dra upp rovor, och jag ville INTE komma för sent.

Mitt hjärta sjönk som en sten i bröstkorgen. "Se dig för"? Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men mer den det där iallafall.
Någon harklade sig bakom mig och jag skyndade vidare, här ville man inte bli sen - och om man blev det skulle man förmodligen aldrig bli det igen.

Jag svor när min nagel knäcktes. Rovan jag just dragit upp hade varit en jobbig en. Mina händer var täckta av jord och min rygg värkte efter alla piskrapp. Öronen dunkade av alla glåpord. Jag ville bara lägga mig ner och dö.

Jag slängde mig ner på halmhögen som tilldelats mig. Trots att jag visste hur tidigt jag skulle bli tvungen att gå upp nästa morgon - och jag började nästan gäspa bara av att tänka på det - ville mina ögon inte sluta sig. Ögonlocken bara for upp igen var gång jag lyckats tvinga ihop de. Som att para ihop två magneter med nordpolerna mot varandra.
Jag suckade och rullade över på rygg. Det skulle bli en lång dag imorgon.

Jag stapplade fram mot rummet där jag brukade sova. Men va.. Det låg någon i min säng!
"Jag sover här..", började jag och killen satte sig upp.
"Inte nu längre, Enöga."
Jag sa inte emot och gick ut. Kanske fanns där en ledig halmhög någonstans?

Ja minsann. Jag dansade ned på den och kände hur enorm min trötthet var. Sova... Mm... Så märkte jag vem som låg på halmhögen bredvid. Det var flickan jag stött ihop med imorse.

Oj, oj... Märkte inte att det var min tur...

Jag vaknade med ett ryck, någon hade lagt sig på halmhögen bredvid min och den lilla rörelse det hade orsakat var nog för att störa min lätta slummer. Jag sneglade på gestalten bredvid mig. Det var den enögda pojken igen.

Förlåt för jättekort och dåligt skrivet...