Det privataste rollet Ansdor någonsin sett!

Fullständigt namn: Annah Leonora Jackson
Kallas/smeknamn: Annah
Ålder: 12
Utseende: Kortklippt, blont hår, breda kinder och ler nästan alltid. Hon har klarblå ögon, och ögonbryn som sitter lite för högt upp. Hon ser allltid glad ut, även om hon gråter. Hon har en väldigt smal kropp, men är inte underviktig. Hon har en kort näsa, och korta naglar. Liknar Leslie i Bron Till Terabitia.

Intressen: Klättra i träd, vara ute i naturen, drakar och allt som har med vildmark att göra.
Bra på: Hon är en otrolig klättrare, kan lätt och smidigt ta sig fram genom trånga passage och annat, och överleva.
Dålig på: Hon har svårt för situationer när människor mår dåligt, är inte så bra på att ta ansvar över andra (men vill naturligtvis) och inse att ibland är saker omöjliga.
Personlighet: Glad, självsäker och tar alla risker, vilka de än är.
Familj/bakgrund: Hon har ingen familj alls. Hon bor i en grotta, för ingen vill ta hand om henne. Hon har levt ensam i hela sitt liv. Hon växte upp i samma grotta hon bor i nu, och har levt på fisk från sjön intill.
Övrigt: -

Winsah ska vi börja då?

Ok! Du får börja

Oki! Går det bra om jag rollar i tredjeperson?

---

Bara en gren till ... Annah hivade sig uppför den allra sista grenen, och såg ut över det otroliga, mäktiga landskapet. Ansdor är världens bästa plats, tänkte hon.
Hon tittade bort mot sin grotta. Fisken satt på sin pinne över elden, och allt var som det skulle vara. Hon klättrade med stor motvilja nerför det 30 meter höga trädet, och rusade in i grottan för att lyfta bort fisken från elden.

Ok!

---

Lou slängde över högra benet över Silwers rygg och började skritta. Den här dagen skulle de vara helt ensamma: de skulle ut i skogen, äta picknick och ha mysigt. Sedan skulle Lou öva på att hoppa över stockar i Ridspåret. Silwer gick över i trav och sedan i galopp. De galloperade in i skogen.

"Jävla eld!" svor Annah argt och högt.
Hon hade bränt sig på handen, och förstås tappade hon fisken rakt i elden. Och hon som var så hungrig! Men det kanske finns något sätt att rädda den t, det måste det ju finnas? Hon hämtade sin trähink, och gick ner till bäcken, för att ta vatten till att släcka elden med.
På vägen tillbaka såg hon en häst vid utkanten av skogen. Hon stannade inte upp för att beundra den vackra pälsen; hon hade viktigare saker att tänka på.

Skriv dååå jag har tråkigt Winsah

Jag lade picknick-korgen på gräset och bredde ut filten.
"Vad duktig du var", sa jag mjukt till Silwer och klappade hennes mjuka päls. Jag gav henne ett blodrött äpple och tog fram en macka.
"Ska jag hämta bär? Ja, det gör jag!" Jag lämnade Silwer i gläntan och hämtade några hallon. Jag hade näven full med bär när jag hörde en kvist knaka till. Jag vred mig snabbt om och såg på Silwer. Han såg oberörd ut, men jag gick ändå till honom.
"Det är lugnt, det var bara jag." Fast jag visste att det inte var jag: jag skulle känt det. Det var någon annan här.

Annah slängde vattnet på elden. Det fräste en liten stund, men sedan tystnade det. Hon var hungrig och trött och bestämde sig för att inte göra något mer. Hon hämtade en filt hon vävt av gräs, och lade sig på den. Vila behövdes.
Hon väcktes av en flicka, som stod böjd över henne. Hon hoppade till, och reste sig upp.
"Vem är du? Vad vill du? Hur kom du hit?" kastade hon ur sig.

"Frågan är vem DU är", sa jag. "Jag har inte sett dig i byn."

Annah skruvade skuldmedvetet på sig. Hela historien var ju lite pinsam.
"Ingen vill ta hand om mig", sa hon bara, och gick bort en stund.
Hon behövde ved. Eller så ville hon komma bort ett tag. Eller så var det inget alls. Hon visste inte riktigt själv. Men det var i alla fall säkert att hon inte ville prata mer om det.

Hon svarade och gick iväg.
"Vänta!" Ropade jag och sprang efter. "Menar du det?"