Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack var glad att hon sa att han skulle göra saker, då visste han lite hur han skulle göra. Han la armarna om henne och gled med händerna till hennes midja. Han kunde lite i alla fall, då några kvinnor ibland velat att han skulle göra något.
Han fortsatte kyssa henne och började också knäppa upp hennes kläder.

"Jag vet att jag ser hemsk ut, så förskräcks inte." sa hon varnande och började knäppa upp hans skjorta glad att han visste något. Ner från midjan och över det vänstra benet var hennes skinn förstört efter att farbrodern hällt hett vatten över henne. Hon visste att ingen annan ville ta i henne men de som Jack var tvungna. Hon saknade Maria långt där inne även om hon stängt av alla känslor i saknaden av henne.

Jack höjde lite på ögonbrynet. Han var redan rädd för henne så det gjorde nog inget. Han fick av henne klänningen och då han såg hennes ben sa han inget på en kort stund. "Hur, hur hände det där?" frågade han och lät medlidandes, det såg ut att göra ont, eller det hade nog gjort ont. Han fortsatte kyssa henne och drog henne försiktigt närmare sig.
Då hon knäppte upp hans skjorta såg han ner, han var inte mycket att komma med, inga muskler, bara skinn och ben med lite kött i mellan.

Sabinas ögonbryn rynkades hotfullt, det var inget som angick honom. Hon gillade inte medlidandet i hans ton, det var ett trick från honom att låtsas att han brydde sig. Hon visste hur män var, hennes farbror och kusin var lika innan de slog till.
"Min farbror brukade leka med mig." sa hon bara kort och ordet leka lät inte som något som barn gör utan det som skedde med vuxna.
Hon höjde handen som för att slå honom men besinnade sig och tog undan brickan innan de fortsatte. Han hade inte mycket att komma med, såg så mager ut som aldrig det.
Hon drog ner dem på sängen, hungrigt men utan känslor, hon var som kall.

Jack bleknade och tystnade genast, han hade varit genuint sorgsen för hennes stund i några sekunder tills nu. Han sa inget om det hon berättade utan bara fortsatte röra vid henne och kysste försiktigt henne längs halsen och fick av sig byxorna. Han var tvungen att göra det bästa utav situationen.

De fortsatte, inte för att Sabina visste hur det kändes för Jack och inte brydde hon sig heller. Hon kände inget men krävde en hel del av honom. Hon var egentligen varken hård eller något, mestadels likgiltig och kall. Men att styra någon annan njöt hon av, ha någon i sitt våld som måste lyda henne.

Jack gjorde det bästa han kunde, försökte behaga henne, kyssa och röra henne som hon ville. Och han sa inget utan bara gjorde det. Inte med motvilja, mest rädsla för att hon skulle göra illa honom.
Men tillslut var det över, han låg tyst vid henne i sängen och undrade om han skulle gå, eller om han skulle stanna. Han hade inte känt så mycket eller, bara rädsla.

Sabina låg tyst ett långt tag, nu lugnad och tillfreds i sinnet. Så gott det gick, hon behövde detta för att orka leva.
"Tack." sa hon och gav honom en hel guldpeng. Den bittra sorgen och smärtan syntes nu enbart i hennes ögon och hon pekade på maten.
"Ta med dig den ut, ät upp allt och säg sedan till din husmor att jag uppskattade maten." sa hon kort. Det var hennes aviga sätt att vara snäll och hon hade ingen mataptit men han verkade utsvulten.

Jack sneglade lätt på henne, kvinnan han inte ens visste namnet på. Hennes ansikte var vackert, men de kalla ögonen förstörde allt.
Han tänkte precis fråga om hon ville ha honom till något mer då hon gav honom pengen. Han gjorde stora ögon, han hade aldrig ens hållit i sådana pengar. Han nickade snabbt och tog sig upp och klädde sig innan han tog brickan. "Jag ska det miss, tack för pengen miss" sa han och bugade lätt innan han gick ut och stängde dörren. Han åt där som hon sagt, han var faktiskt hungrig då han bara fick ett mål om dagen, mest rester från middagarna.

Sabina såg efter honom och nickade. Det vanliga tungsinnet drog snart över henne, det som mannen kunde undvara ett tag. Hon satte sig i fönstret och såg ut, såg mörkret falla över landskapet. Hon skulle ta mannen nästa dag med, kanske. Hon hatade då det blev mörkt, hon hatade tungsinnet, det hon kunde dölja med ett fasansfullt yttre under dagen.