PRS(HP_Maja)

Elenore såg en stund på kvinnan och sedan mot det hon pratat om och nickade sakta. "Om jag uppehåller säljaren så tar du det?". Hon rörde sig sedan mot ståndet. Hon hade stulit förut, och använt en liknande taktik. Hon ställde sig nära säljaren och började le mot honom och prata. "Vad kostar äpplena? Och tomaterna?" frågade hon för att få honom att titta mot henne.

Tiffany norpade lätt till sig brödet och osten när försäljaren var upptagen. Först tänkte hon springa med både brödet och osten, men sen kom den där himla känslan: skuldkänslan. Hon vände sig mot kvinnan som fortfarande pratade med försäljaren. Tänk om hon hade en familj som alla skulle dö om hon gick. Kanske var inte kvinnan som de andra, kanske var hon snäll och omtänksam. Men kanske inte. Medan kriget i Tiffany utkämpade sig avslutade kvinnan samtalet med försäljaren och gick mot Tiffany.

Elenore såg i ögonvrån hur kvinnan lyckats ta brödet och osten och tackade försäljaren för hjälpen och gick sedan mot henne. Försäljaren vände sig till nästa kund.
Elenore såg på kvinnan och sedan hungrigt på brödet, men hon kunde inte äta sin halva nu, hon var tvungen att dela hemma. "Jag har en kniv att dela med" sa hon lågt och drog fram en rostig liten sak som knappt förtjänades att kallas kniv.

(Känner mig jobbig nu men, snälla ta inte 'över' min karaktär, även om du bara skrev att Elenore gick mot kvinnan så tog du ändå över lite^^)

(Förlåt. Vissa tycker det är okej, andra inte. Ska skärpa mig)

Tiffany kollade ned på kniven.
"Du delar, jag väljer", mumlade hon.

(Ledsen att det blev kort)

(Det är okej, folk är ju olika )

Elenore nickade sakta och försökte dela osten och brödet så jämt som det gick på mitten, bitarna blev någorlunda lika stora och hon stoppade ner kniven igen.

Tiffany valde en bit av varje. Kvinnan hade verkligen delat jämt.
"Tjuvar! Tjuvar!", hörde hon någon ropa och kollade åt det hållet rösten kommit ifrån. Det var försäljaren som de hade rånat som skrek. Han hade ett finger höjt mot den och Tiffany insåg att han visste vilka det var som hade bestulit honom.
"Spring", sa hon till kvinnan.

Elenore tog de bitarna som var kvar och stoppade dem snabbt innanför kappan, i en ficka. Hon hörde sedan försäljaren och stelnade till. Hon hörde knappt kvinnans ord för hon sprang redan, hon hade inte råd att förlora den här maten, eller bli arresterad. Hon sprang och sprang och kollade snabbt bakåt för att se att den andra kvinnan klarat sig.

Tiffany var bars några steg bakom den andra kvinnan. Det betydde att om hon bad dem att dela på sig skulle gatupoliserna följa efter henne. Hon vad också dömd om poliserna tog upp sina vapen.
"Vänster", ropade hon. Nu fick hon bara hoppas på att kvinnan kunde klättra och att gatupoliserna inte kunde det.

Elenore såg snabbt framåt igen, nu var hennes hem och familj inte långt borta, men om hon tog sig ditt kunde poliserna kanske följa efter och då var de alla dömda. Så istället gjorde hon som kvinnan sa och svängde till vänster.

I den gränden de kom in i hade Tiffany luren många poliser, men också nästan åkt fast när poliserna hade kunnat klättra på väggen. Hon satte upp foten på en tegelsten som stack ut lite extra mycket och hävde sig steg för steg upp till första våningen. Sen vände hon sig och kollade ned på den andra kvinnan.