Prs delete. och FT

Jag vände mig om.
"Klassen är verkligen förskräcklig" sa jag och kollade in i hans ögon. "Ska jag ge dig ett tips? Var inte dig själv" jag svalde "jag har försökt med blev mobbad för det"

"Ska vi börja med gympasalen?" Sa jag för att byta samtalsämne.

Han ryckte bara på axlarna. "Visst." mumlade han, sänkte blicken och svalde hårt.

Jag och Josh började gå mot skolans lilla gympasal.
"Var flyttade du ifrån?" Frågade jag för att bryta den pinsamma tysnaden

Han suckade lågt, ville inte prata om det. "Äh, det var inget speciellt ställe. Bara en liten byhåla." sa han, ryckte på axlarna. "Jag fick lite problem med skolan och sånt, så pappa och mamma beslöt sig för att flytta. För mitt eget bästa." mumlade han.

"Okej" sa jag enkelt och öppnade dörren till gympasalen.
Jag höll upp den och han gick in.
"Där är tjejernas och när killarnas" sa jag och pekade åt de håll där omklädningsrummerna låg.

Han kollade åt de hållen hon pekade mot, nickade. "Okej." sa han tyst, suckade lågt.

Det var redan slut på dagen och Erika väntade rastlöst på hennes mamma vid parkeringen. Hon tittade runt så ingen var där och sen började hon sjunga.
Say something, I'm giving up on you
I'll be the one, if you want me to
Anywhere I would've followed you
Say something, I'm giving up on you

hon mumlade men sen började hon sjunga högre

And I am feeling so small
It was over my head
I know nothing at all

And I will stumble and fall
I'm still learning to love
Just starting to crawl

Say something, I'm giving up ...

Han var påväg mot busshållplatsen när han hörde någon sjunga igenom musiken från hörlurarna. Han såg sig omkring, såg Erika. Ett leende spred sig på läpparna då han såg henne, gick fram till henne. "Hej." sa han, tog ut ena hörluran ur örat.

Hon tystnade. Och kände hur rodnaden spred sig över ansiktet.
"Väntar på mamma, och dör av pinsamhet" sa hon utan att vända på sig.

Han skrattade lågt. "Och varför dör du av pinsamhet?" frågade han, flinade stort. Han korsade armarna över bröstet, kollade på henne.