How much can you love a moon?

det är jättebra!!!! fortsätt snälla du skriver magiskt och det är superkul att du skriver ur allas persvektiv!

Det är precis som Goggo säger ^^ Du skriver jättebra och beskriver jättefint, också är det roligt att läsa. Så keep on writing! :'

Harry-Potter-Bokslukaren

Jag brukar inte läsa så många ff's, men den här... JAG DÖR DEN ÄR SÅ BRA! *-*♥

JAJAJAJAJAJAAAAAAA!!! En till ff av dig!, *kastar mig över kapitlet som en jagvetintevad*

Låter väldigt spännande Harry-Potter-Bokslukaren!! Jag skulle jättegärna vilja läsa men just nu är det väldigt mycket i skolan eftersom det är sista rushet nu
Men till sommaren kanske jag får tid till att läsa! Men en väldigt spännande ship! Larry... har aldrig tänkt dem som ett par men..jag gillar det ♥ hihihi lycka till med skrivandet!

Harry-Potter-Bokslukaren; du har talang! Det är helt grymt, kommer det inte mer snart så dör jag!

SUPER!
KÄNN DIG SÅÅÅÅ BEVAKAD!

Jag ser gärna att du fortsätter
(vill ha mera! >.<

I första kapitlet skrev jag ju de rätta replikerna, Det var inte så kul, så jag gör inte det nu

Kapitel 2. Grimmaldiplan nummer 12.

Jag kramade om mamma om och om igen. Hon verkade inte ge sig.
”Mamma, det är inte farligt, Ron, Harry, Sirius, och hela familjen Weasley, och välutbildade aurorer kommer ju vara där!” sade jag för hundrade gången.
”Hermione, för det första”, sade mamma, ”så får du åka. För det andra: Vad är en auror?”
”Skyddsmagiker”, förklarade jag snabbt, och gick sedan i väg från mugglarområdet. Jag vandrade runt på gatorna, och kastade en blick på Hannahs hus, min gamla vän. Jag hade egentligen ingen bästis när jag gick i mugglarskolan, jag var för det mesta ensam. Kallades för pluggis, och kanin med tanke på mina framtänder. Nu hade jag ju krympt dem, hehe…
Jag tog ett djupt andetag, och sträckte fram staven. Den lilafärgade Nattbussen åkte i rasande fart mot mig, och jag ramlade nästan bakåt av den plötsliga överraskningen.
”Välkommen till Nattbussen…”
”Jaja, kan du släppa in mig?” frågade jag otåligt, och betalade mannen 11 siklar.
Och så bar det i väg.

---

”Ginny, har du sett till min trollstav?” ropade mamma.
”Nej, men jag såg Fred och George gå iväg med en pinne”, ropade jag till svar, och fnissade.
”De där…”, fnös mamma, och gick upp till tvillingarnas rum. ”Och Ginny, kan du vara så snäll att skala potatisen åt mig?”
Jag nickade, och gick fram till diskbänken. Jag gillade egentligen inte mugglar-verktyg, det går ju fortare med magi. Varför, tänkte jag, varför måste ministeriet göra allt så svårt för omyndiga?
”Och vad gör du, syrran?” hördes Freds röst i mitt öra.
”Mamma letar efter er”, sade jag, och log.
”Vi är faktiskt smartare än så”, sade George, och log. ”Har du hört talas om ’magi’?”
”Äh, lägg av, ni vet att jag inte är myndig”, mumlade jag generat, och fortsatte skala potatisen.
Fred och George började vissla på ”du-kan-inte-ta-mig-melodin”, och jag blev till sist så arg att jag kastade en handfull med potatisskal på de båda.
Och så var kriget igång.

---

”Pappa, jag går ut ett slag!” ropade jag, och gick sakta ut ur huset.
Det var vackert därute. Det fanns inte ett enda moln på himlen, och solen sken klart. Jag hade på mig hängselbyxor, och en T-skirt under.
Jag gick ner till sjön. Ån glittrade vackert, och trädet med de radiostyrda plommonen blåste glatt i vinden. Jag kastade i en kastanjenöt i vattnet, och njöt.
Sen kom jag att tänka på Hogwarts. Jag skulle börja mitt fjärde år, och det var lite nervöst. Jag kom ganska bra överrens med Ginevra Weasley, flickan i huset lite längre bort, men annars kallades jag konstig. Vissa sade till och med ”stolliga Lovegood”! De anar inte… Jag kände hur en smygsprutt surrade i örat, och skakade av mig den. Jag var glad, och nyfiken på deet nya Hogwarts-året.

---

Jag kastade en sista blick på Moody, och gick sakta in i huset, som just uppenbarade sig. Det var skrämmande, och jag hörde ett avlägset ljud från någon tavla. Inte var det trevligt därinne direkt.
”Hallå?” frågade jag tyst, och dörren till ett rum öppnades. Där stod flera jag kände, mrs Weasley, Sirius, Tonks, Moody, Lupin, mr Weasley, och en hel hop till.
Sirius reste sig upp. Han närmade sig mig, och kramade om mig. Jag kramade tillbaka, och blev genast gladare.
”Harry, Ron och Hermione är däruppe, du kan gå till de”, sade mrs Weasley glatt, och jag protesterade inte.
Trots att jag hade varit arg på mina vänner en lång tid nu, kändes det bra att se dem igen. Jag öppnade dörren, och fick en Hermione som kastade sig över mig.
”Harry, vad hände med dementorerna?” frågade hon ängsligt.
”Äh, låt honom komma in”, sade Ron, och drog undan Hermione.
Jag andades in, och började berätta.

-----------------------------------------------

Bara så att ni vet, jag kommer skriva längre sedan, men inte just nu

Supeeeeeeeeeeeeeerrrrr!