Mitt första rollspel

Jag anlände till Kings cross med Sirius familj,eftersom min vart alldeles för lata. Igen. Samma visa varje år. De gjorde sitt hejdå-vi-ses-vid-jul snack och jag stod tyst vid sidan. Destiny, Sirius flickvän, vinkade åt oss sedan försvann hon in på tåget. Jag bestämde mig för att hitta en egen kupé så att jag skulle få vara ifred och smet tyst iväg.

Efter en lång ramsa tysta svordomar, och en ännu längre ramsa tvättnings-förtrollningar hade jag fortfarande inte lyckats göra något åt den lilla incidenten, som jag inte aaaalls var inblandad i. Men det var väl bara att smyga iväg och lämna städningen till någon annan...
Och jag menar efter femtioelva "Har du nu kollat så att alla böckerna ligger i kofferten?" "Är du säker på att du tog med tillräckligt många klädesombyten?"-kommentarer från världens tjatigaste mamma skulle väl vem som helst vara lite tjurig, och råka spruta ut saft över halva kupén. Så döm mig inte föööör hårt när ni blir arga över den stora fläcken utspilld juice på tågsätet bredvid mitt. Som, liksom förra året - och året före det - var tomt. Ingen ville väl sitta med den där konstiga tjejen... Vad-hon-nu-hette.