När jag ser på dig

bevakar!

KAPITEL ETT: SORTERINGSCEREMONI

Lee satte sig nervöst på kanten av den trebenta pallen och kände en hatt tryckas ner över sitt hår. Hatten behövde inte tänka särskilt länge.
"HUFFLEPUFF!", ropade den ut över salen. Lee log lättat. Hon var glad att hon hade hamnat i ett elevhem överhuvudtaget. Hon reste sig från pallen och gick och satte sig vid Hufflepuffs bord. Näst att bli sorterad efter henne var en pojke med fluffigt, brunt hår och mörkblå ögon. Lee kunde inte låta bli att stirra på honom. Hon visste inte vad det var som gjorde henne så attraherad till honom direkt.
"HUFFLEPUFF!" Pojken gick mot Lees bord och satte sig bredvid henne. Först tittade han bara på henne en lång stund, och hennes hjärta verkade hoppa över ett par slag. Han sträckte fram högerhanden mot Lee för att skaka hennes, men hon kunde inte ta den. Hon var alldeles för uppfylld av tanken att han faktiskt satt bredvid henne. Han sänkte förvånat sin hand.
"Jag heter Isac. Vad heter du?"
"Lee." Det blev tyst ett par sekunder.
"Heter du Lee? Är inte det ett..."
"Ett pojknamn, jo", svarade hon tyst.

---

När Isac satte sig på pallen var han mycket nervös. Han blickade ut över salen som var full av folk, och alla tittade på honom.
"HUFFLEPUFF!", ropade hatten ut. Applåder kom genast till svar, och Isac fick äntligen lämna sin plats framför alla elever. Han satte sig bredvid en mycket söt flicka med långt, lockigt hår och hjärtformat ansikte. Han ångrade sig genast, för flickan stirrade bara oavbrutet på honom. Det fick Isac att känna sig ännu mer obekväm än han gjort inför hela skolans elever några sekunder tidigare. Om han presenterade sig så kanske hon skulle sluta? Isac sträckte fram handen mot henne, men flickan bara fortsatte att stirra och tog aldrig hans hand. Isac sänkte sin, och kände hur stämningen var mer än spänd.
"Ehm... Jag heter Isac. Vad heter du?"
"Lee." Motvilligt reagerade Isac på vad flickan sagt. Han hade bara känt en person med namnet Lee förut och det hade varit en pojke. Det här var väl ändå ingen pojke? Det såg inte ut som en. Skulle han fråga om det, eller var det okänsligt?
"Heter du Lee? Är inte det ett...", flickan avbröt Isac, fortfarande med blicken fixerad på honom.
"Ett pojknamn, jo", svarade flickan en aning bittert. Isac gillade henne inte. Faktiskt var han en aning rädd för henne.

---

SEX ÅR SENARE

---

Isac tyckte inte längre att Lee var jobbig, trots att det hade tagit ett tag att vänja sig vid henne. Hon hade åtminstone slutat stirra vid det här laget och övergått till att titta på honom när hon trodde att han inte såg. Det gjorde inte Isac någonting. Han antog att Lee bara var en sådan person som tittade på folk mer ingående än andra gjorde. Lee och Isac var nu goda vänner, och de kom mycket bra överrens. Lee kunde alltid få Isac på bättre humör om han hade en dålig dag, och han verkade ha samma effekt på henne.

---

Lee hade så småningom lärt sig att sluta titta på Isac. Iallafall så att han såg det, men hon kunde inte låta bli att titta på honom i smyg. Mycket hade hänt på sex år, men Lee och Isac hade förblivit vänner. Lees känslor för Isac hade aldrig vacklat. Varje gång hon såg på honom kändes det som när hon sett honom vid sorteringsceremonin som elvaåring. Men hur skulle hon berätta att hon älskade honom? Tiden då de skulle träffas varje dag var snart över. Det behövde göras, och hon hade bara ett år på sig.

Hoppas ni gillade det

Azum♥

Love it. Just love it.

något jag undrar över bara, om andra person är jag form, tredje person är hon form, vad är då första person?

Första person är jag-form, andra person är du-form och tredje person är han/hon/det-form

Jag läser! Super!

Jag läser, det här verkar vara underbart!

Jag läser!

Toppen!

För övrigt, såg att du skrivit att du skulle försöka hålla ner kapitlen. Jag gillar att du skriver långa kapitel, så skär inte ner för mycket!