The Island(Wolf)

William drog ner under vattenytan. Det var kallt, iskallt, men det var nog tur att han var där under, för i nästa sekund exploderade planet. Tryckvågen gick genom luften och vattnet. Den tryckte William en bra bit ifrån planet och tryckte även luften ur hans lungor. Tillslut började äntligen flyttvästen fungera, han flöt uppåt och sekunder senare söp han in luft och hostade ut vattnet. Hans ögon var slutna, han orkade knappt öppna dem, allt gjorde ont och det ringde i öronen.

Colin fortsätter att sjunka. Eller kanske han stiger? Det är omöjligt att avgöra. Han har ingen aning om vad som är upp och ner. Han känner sig döv och blind efter explosionen och han kan inte andas. Han ser bubblor stiga upp från hans mun och smälta samman med himlen samtidigt som han svimmar.

William svimmade han med, mer eller mindre. Han såg inget, men hörde, vågorna, och höga plask. Han kände hur han flöt och med hjälp av vågorna åkte han längre och längre bort. Plötsligt kände han hur han slog i något. Med ansträngning öppnade han ögonen, han var på en strand, var det civilisation? Han orkade inte tänka mer innan han svimmade på riktigt nu.

Solen får honom att vakna. När han slår upp ögonen bländar den honom och tvingar honom att kisa. Han ligger i vatten. Vågor som rullar in mot stranden tvingar honom tillbaka och drar honom framåt när vattnet glider undan. Han ligger på rygg. Det är varmt, han är törstig och yr. Colin lyfter upp sin högra hand och skuggar ögonen medan han med hjälp av vänster hand häver sig upp och kravlar högre upp på stranden. Sanden är vit och fastnar på hans blöta kropp. Allting snurrar och han tvingas kräkas upp det han ätit på planet. Planet… Kraschen. Det känns så overkligt.

William vaknade till igen en stund senare. Det kändes någorlunda bättre nu, han kunde åtminstone andas ordentligt nu och det surrade inte i öronen. Han drog sig sakta längre upp, bort från vattnet, utan att märka Colin än.
"Snälla...Det här är bara en ond dröm" sa han högt för sig själv med hes röst av allt vatten han svalt.

I Colins undermedvetna hör han någon prata, men han är för trött för att svara. Det är så skönt att bara sova…

William drog sig upp en bit med och märkte inte ens Colin som bara låg några få meter ifrån honom. Han slöt ögonen och sa högt en sista gång "Någon här? Snälla...". Han tystnade sedan och andades långsammare och tyngre.

När personen pratar igen var frågan riktad mot någon. Alltså har han inte märkt Colin ännu. Han tar ett skälvande andetag och öppnar ögonen. En ung man i hans egen ålder sitter bara några meter ifrån Colin och stirrar ut på havet. ”Jag är här…”, säger Colin med en svag, knappt hörbar röst och väntar på en reaktion.

William ryckte till då han hörde rösten. Han vände huvudet och fick syn på den unga mannen vid honom. "Är du från planet?" undrade han svagt och försökte dra sig närmare.

Colin nickar matt och blinkar upprepat för att få bort sanden i hans öga. Han darrar lätt på rösten när han pratar. "Finns det någon annan h-här...?" undrar han och kravlar också närmare.