Internatet.

Daryl tittade förvånat på henne, hon såg ut som om hon aldrig hade pratat med en människa, som om de var farliga, Daryl ryckte på axlarna och tog ner den sista boken ifrån hyllan och gick sedan där ifrån utan att tänka mer på det. Han la böckerna på lånebordet och gick sedan där ifrån utan att märka att han glömde en av böckerna. Han gick ut ur biblioteket och upp till sitt rum, han låste upp dörren och gick sedan in. Han satte upp tavlor på väggarna och gjorde ett altare till sin syster på byrån, han tittade på hennes bild och suckade, det hade nästan gått två år sedan hon dog. Han såg på det blonda håret och stora leendet, hon kunde irritera honom till vansinne, han hade hatat det, men nu saknade han det. Han slog sig ner på stolen och tappade upp ett glas whisky.

Samantha såg efter honom men sjönk sedan åter ner i boken. Egentligen hade de inte fått läxor, men hon läste på ändå. Det var när hon packat ner böckerna i skolväskan och skulle bege sig mot hennes sista lektion för dagen som hon såg boken. Hon stannade upp, den nya killen? Han som tilltalat henne? Han hade glömt den, skulle hon? Tveksamt tog hon boken, såg sig om som att hon var rädd att någon skulle upptäcka henne och stoppade ner den i skolväskan bland de övriga böckerna. Väskan var ofta överfull med böcker och brukade tynga ned henne.
Då lektionen var slut hade det redan mörknat och nu stod hon utanför killens dörr, hon hade stått där säkert över en kvart i tvekan innan hon äntligen knackat på och gjorde sig beredd på att fly, backade bak ett par steg, han var säkert inte inne.

Daryl tittade ut genom fönstret, han såg hur solen gick ner och hur det började mörkna, han var inte säker på hur länge han hade suttit där, det var hans andra glas det visste han. Daryl stannade upp mitt i en rörelse när det knackade på dörren när det knackade, han tvekade en stund, skulle han öppna? Det var säkert någon av hans grannar som ville hälsa honom välkommen, som var nyfiken på honom och allt sådant, han suckade och reste sig upp. Han stannade vid dörren, först tänkte han strunta i det men sedan öppnade han, det fanns ingen anledning att han skulle vara otrevlig, inte fören människor störde honom på riktig. Han tittade rakt fram och såg att det var tjejen ifrån biblioteket, han lutade sig emot dörrkarmen och tittade på henne.

Samantha stirrade på honom i vad som kändes en evighet men som bara var några sekunder innan hon öppnar den överfyllda väskan och letar. Hon finner hans bok och ger den till honom utan ett ord och på darrande hand. Hon mötte inte hans blick men hade den heller inte sänkt, något mellanting. Han kunde väl bara ta boken och sen var allt bra? Varför hade hon inte bara låtit boken ligga? Han skulle finna den så småningom, eller de på biblioteket.
Med en snabb blick studerar hon hela han så snabbt och skyggt hon brukar studera folk då de inte skulle se henne.

Daryl tar emot boken.
"Tack" sa han och studerade henne, hon verkade inte vara den pratsamma typen, kanske kan hon inte prata? Han såg tveksamt på henne.
"Du vet hur man pratar va?" sa han skeptiskt och tittade på henne, om hon inte kunde göra det ville han inte säga något för att hon skulle ta illa upp. Han log roat när hon granskade honom, han var bra på att upptäcka sådant, men hon verkade tro att han inte skulle se något.
"Daryl by the way" sa han och log.

Samantha var bara tyst i hopp att han skulle stänga dörren och låta henne gå. Ett tack hade räckt, det var ändå mer bekräftelse än den hon brukade få. Inte enslärarna tog notis om henne, bara såg sig om och prickade i att hon var där under uppropet, vissa trodde väl som han att hon var stum.
Dock nickade hon ljudlöst åt hans fråga, prata det kunde hon. Oftast pratade hon mest för sig själv inne i sitt eget rum, annars var hon tyst.
Då han presenterade sig stelnade hon till, en presentation krävde något tillbaka.
Samantha såg plågad ut och försökte få fram ord men de stockade sig i halsen på henne tills hon knappt ljudlöst fick fram sitt namn.
"Samantha." hon var förvånad att hon gjort det, bara ett ord som knappt hördes men ändå.

Daryl skrattade roat.
"Jag började nämligen tro att du inte kunde det" sa han och nickade sedan "Trevligt att träffas Sam, om det är okej att jag säger Sam?" sa han undrande och log. Kanske pratade han med henne för att hon inte tilltalat honom som alla andra, många försökte impa på honom, eller så skällde de på honom, de brukade aldrig bara stirra tyst på honom.

För första gången på år rörde något i hennes ansikte som kunde urskilja som ett leende och ögonen verkade inte vara så förskrämda längre. Om han fick kalla henne Sam? Klart han fick det, aldrig förr hade hon fått ett smeknamn. Ett namn som om hon var en människa en människa att kanske uppmärksamma.
Det stora i det hela fick orden att stockas i hennes hals åter fast hon ville tala och det glimtade till av iver som snabbt dämpades i hennes ögon.
Dock nickade hon till svar och höjde blicken så att hennes ögon mötte hans.

Daryl höjde ett ögonbryn, det verkade som om ingen talat med den här kvinnan innan, som om ingen hade sett henne. Hennes föräldrar måste väl åtminstone pratat med henne?
Han var förvånad över att hon mötte hans blick, det var en början.
"Du kan komma in om du vill" sa han och klev åt sidan så hon kunde komma in. Han var inte säker på varför han bjudit in henne, kanske för att han hade varit uttråkad och behövt någon att prata med eller bara för att se henne växa.

Samantha stirrade åter på honom med de stora förskrämda ögonen, komma in till honom? Hon såg sig om men korridoren var tom, var detta ett skämt?
Fast varför skulle någon skämta med henne eller mot henne? Det fanns andra man skämtade om, henne märkte man bara inte av.
Nervöst rättade hon till huvan som var dragen över huvudet, som för att ge tid. Hade någon gjort detta förr? Vad ville han? Fast hon hade läxor att göra, fast skulle sanningen fram hade hon inte det, hon bara läste innan.
Hon verkade begå en inre kamp innan hon nickade som svar och nervöst klev in.
Hon stannade en bit in i rummet och var osäker på om hon kunde ställa ner den tunga väskan eller ej. En snabb blick for över rummet, den som hon vanligen gjorde över människor. Rummet var väl ganska alldagligt? Eller hon visste inte hon hade bara sitt och jämföra med. Dock såg hon ett slags altare? Eller? En söt blond flicka, fanns det en bild på där. Vem var det?