The Reapers are the Angels [PRS]

((I like it but I refuse to start.))

((I won't either))

(Trådskaparen får börja, det är en regel jag kommit på )

((You give me no choice.))
Azalea tittar slött mot kakelväggen tvärs över rummet och undrar spontant vad hon håller på med. Det är inte första gången och lär inte vara den sista.
Inlåst på en skoltoalett av alla ställen. Vilket liv. Liv är ju visserligen den största välsignelse man kan få nuförtiden, men Azalea undrar svävande om det inte vore mysigare att hjärndött leta efter männsikor att äta med större delen av befolkningen.
Åtminstone luktar hennes nya boplats inte illa.

När infektionen gick från skrattretande spekulationer till ett faktum hade Azalea först rusat runt i panik med resten av skolan och tryckt upp näsan mot fönstret för att studera den annalkande folkmassan. Det tog inte lång tid att inse att det inte var vilken folkmassa som helst, vanligtvis promenerar man inte runt med huden full av bettformade hål.
Azalea hade då tillsammans med en grupp människor gjort det enda logiska och låst in sig på första bästa plats.
Men, som man säger, "Curiosity killed the cat", ganska bokstavligt den här gången, och hon är numera ensam. Hon undrar när det kommer vara hennes tur.