PRS (Fairy Tale)

Okej Kan du börja då?

Leona
Pang pang
Leona vaknade av två snabba ljud som uppfattades av hennes öron som högljudda. Ljuden hade väckt henne runt tre på natten och det var inte förän hon sömndrucket gick upp ur sin säng hon uppfattade att ljuden kom från hennes lilla fönster. Med vad som var för den trötta flickan i femtonårsåldern väldigt mödosamt, öppnade hon fönstret och tittade ut på den blöta gatan. Från sitt rum i den lilla lägenheten såg hon hur gatlycktornas ljus reflekterades på den blöta asfalten, men såg ingen person som hade orsakat smällarna. Det kanske var en dröm, tänkte Leona ,med en lång suck stängde hon fönstret igen och drog för de blå gardinerna som ramade in det lilla fönstret. Med sakta steg gick hon till sängen och kröp in under täcket. Efter ungefär tre minuter somnade den brunhåriga flickan och drömde bara bra drömmar.
Drömmar som skulle varit mardrömmar om hon visste vem som orsakat ljudet, mens hand som kastat stenen.

Lizzie vaknade tidigt. Hon gick upp, klädde på sig och åt frukost. Hennes mamma, Miranda, gav henne en snabb kram och hon gick iväg till skolan. Det regnade, och Lizzie drog upp huvan på sin grå tröja. Efter fem minuter var hon framme. Nästan inga var på den öde skolgården. Lizzie gick mot den stora dörren. Några killar i hennes klass blockerade den. En person, närmare bestämt Alex, höll ut en arm och hon stannade.
"Vad vill du?", frågade Lizzie men hon visste svaret innan hon frågade.
"Vill du gå ut med mig?", frågade han och de andra flinade. Hon gav honom en irriterad blick och trängde sig förbi honom. Han hade frågat det minst en gång i veckan sedan Lizzie sedan börjat i klassen, alltså för ungefär tre veckor sedan. Hon ställde sig utanför dörren till sitt klassrum och väntade.
"Hej, Liz!", hördes en röst bakom henne. Hon vände sig om och där stod Linnéa, en kompis från hennes klass.
"Hej", svarade hon lite frånvarande. Linnéa tog upp en bok ur sin ryggsäck, satte sig ner och började läsa. Lizzie fiskade upp sin mobil ur fickan och började spela något tråkigt, meningslöst spel.

Leona
Leona vaknade klockan sju som vanligt och gjorde sig iordning. De blå jeansen som satt runt hennes ben, matchade med den tröjan hon hade på sig. Tröjan var vit med en blå rosett på, hon gillade den väldigt mycket.

När hon gick till köket var både hennes mamma och pappa redan på jobbet så hon fick som vanligt fixa sin egen frukost. Hon åt inte så mycket. Det enda hon fick i magen var en macka och en halv tallrik med gröt, mer ville hon inte äta. Efter den lilla frukosten gick hon till badrummet för att borsta tänderna och sminka sig. Hon hade inte så våldsamt mycket smink som de andra i klassen, men inte tillräckligt lite för att säga att hon inte hade något alls på sig. Det enda som fick ta plats på hennes ansikte var lite concealer under ögonen där hennes mörka ringar lyste, runt hennes näsa och på några andra ställen där hon hade födelsemärken eller finnar. Lite mascara hade hon också, men annars så var hennes fransar långa och täta. Hon log mot sin spegelbild och gick ut i den lilla hallen där hennes mammas olika skor tog den mesta platsen. Var man inte försiktig kunde man snubbla över något par platåskorsom låg och skräpade. Snabbt satte hon på sig sina smutsiga vita sneakers och gick sedan ut till busshållplatsen.

Bussen var en aning tidig idag, men det var bara bra så hon slapp vänta i regnet som smattrade mot den aldeles blöta asfalten. Den gula skolbussen var som vanligt proppfull av elever och Leona tog den sista lediga platsen bredvid en kille som hon visste gick i femman. Hon suckade när hon tänkte på att helgen var över och att hon var tvungen att gå tillbaka till sin stökiga klass igen. 9C känd för sitt höljudda prat och för sin alldeles för snälla lärare. Annie var en väldigt bra lärare enligt Leona, men hon var alldeles för snäll. Hon var glad att hon inte hade 9As mentor, Mats. Han kunde skälla på en för att man sa prosit, eller till och med ge dig kvarsittning för att du hade kepsen bak-och-fram utomhus. Leona hade gått i sin klass från sexårs och det var bara hon och Eric som har gått i klassen enda sen dess. De har sett de flesta komma och gå, men de har aldrig riktigt varit vänner. Han är den tysta och blyga typen som bara pratar när han blir tilltalad, och hon är den pratglada personen som är allt annat än blyg.

Bussen hade äntligen stannat vid skolan och Leona klampade ut på den tråkiga skolgården följd av massa andra elever. Sakta gick hon mot klassdörren men när hon väl kom dit kunde hon inte gå in. Alex och hans vänner hade blockat dörren. Leona kände hur hennes hjärta krossades när hon hörde Alex fråga ut den nya tjejen. Hon var ju kär i Alex..

Lizzie
Det ringde in. Lizzie gick in i klassrummet och satte sig på en plats långt bak. Hon drog fram skissblocket och en penna ur väskan och började skissa. Bilden föreställde en flicka utan ögon. Annie, klassens mentor kom in i rummet. Hon harklade sig och pratade oavbrutet om något tråkigt. Lizzie lyssnade inte.
"...och så ska vi ha oförberett prov på geografi!", sade Anne glatt och några stönade.

(förlåt för kort, hinner inte skriva mer nu)

Leona
Medan hon muttrande gick förbi Alex och hans vänner tänkte hon på hur mycket hon hatade den nya tjejen. Usch.
Nemen Leona! Sa hon till sig själv. Du får inte hata någon. Nej! Hon försökte bli av med tankarna, men det liksom gick inte. Hur hon en försökte.

"Tjena kexet står du här och smular" var det som avbröt hennes hattankar om den nya tjejen. Den bekanta rösten kom bakifrån och Leona behövde inte ens vända sig om för att veta vem det var.
"Tja, sovit gott?" Svarade Leona och vände sig om. Framför henne stod en spinkig, blond kille med skinnjacka och storlog. Det var Alexander som log som en sol åt Leona.

Det var faktiskt lite irriterande att ha två som hette Alexander i klassen, den ena kallades Alex eller Alexander E, och den andra kallades Xander eller Alexander N ibland kallade Leona Xander för Nexon, för att retas.
"Tjaa" svarade han med ett busit leende på läpparna "det går lite dåligt när den enda man tänker på är du"
"Äsch" svarade Leona och slog Xander lätt på axeln. Hon fattade inte riktigt att han inte skämtade med henne. "Sluta med dina fåniga raggningsförsök, så går vi in i klassrummet istället" sa hon och drog med honom mot klassrummet.
"Vänta" sa han och drog tillbaka "mina saker är i skåpet, vi har väl geografi nu va?" Xander gick och öppnade sitt skåp och tog ut den gigantiska Atlasen som Anni gett klassen, hans penskrin och en skrivbok. Just då ringde det in och Leona och Xander gick som alltid bredvid varandra in i klassrummet.

Det var geografi och Leona satt drömmande och tänkte på Alex. Alex' svarta, lockiga hår fladdrade i vinden, hans snygga läppar öppnades och hon förberede sig på att höra hans vackra stämma säga...
"Leona!?" Men det var inte hans vackra stämma som hon hoppats. Det var Annies. "Jaa" mumlade Leona sömndrucket. "Du dreglar" sa Annie med en gnutta skratt i rösten som hon förgäves försökte hålla nere. Det var inte av Annies ord hon vaknade, det var av alla andras gapskratt hon väcktes ur sina tankar om Alex. Hon ryckte till och torkade fort munnen med tröjärmen.
"Ursäkta" mumlade hon till Annie, som log vänligt och svarade "Det gör inget, det är ett oförberett prov" Annie lade ett papper på hennes bänk och Leona började skriva för fullt.

Lizzie
Lizzie skrattade inte med de andra. Vad var det som var så roligt egentligen? Att Leona dreglade? Lizzie hade alltid gillat Leona, även om de inte pratat. Då Annie lade ett papper på hennes bänk väcktes hon ur tankarna och började skriva. Efter tio minuter hade hon knappt skrivit en halv sida och ena hörnet på pappret var nerklottrat. Lizzie skrev lite mer. Tiden gick.
"Fem minuter kvar!", ropade Annie till slut. De sista minuterna gick fort. När det ringde ut och Annie hade samlat in proven rafsade Lizzie snabbt ihop sina saker och gick ut ur klassrummet. Hon gick till sitt skåp och låste in sina saker; nästa lektion var inte förrän om tjugo minuter. Lizzie gick ut på skolgården och satte sig på en bänk. Hon fick en plötslig lust att stanna tiden, och det gjorde hon också. En basketboll som någon hade skjutit upp mot en korg hade stannat mitt i luften; och ingen rörde sig. Bara Lizzie. Första gången hon stannade tiden var förrförra året. Hon var bara tretton år och hon trodde att hon var galen. Men det var inte så. När Lizzie var fjorton vågade hon experimentera lite, och hon lärde sig snabbt hur det fungerade. Inget mer än hon själv visste att hon kunde stanna tiden; om hon berättade för någon skulle de säkert skicka henne till ett mentalsjukhus.
Lizzie suckade och återgick till att normal tid.

(Ska vi göra så att Leona inte blev fryst? Jag skriver så)
Leona
En suck av lättnad lämnade Leona när Annie med ett varmt leende tog in hennes test. Hon hade lätt gjort klart alla frågorna eftersom hon och hennes pappa pluggat hårt inför provet. Det ringde ut och Leona och Xander gick sakta ur klassrummet. De var de sista eleverna som lämnade klassrummet och när det väl skedde hände det något högst märkvärdigt. Helt plötsligt stannade Xander upp och slutade mitt i en mening.
"Hallå, Xander" Leona vinkade framför hans ansikte men intenting hände. " Hallå det är inte kul längre" hon klappade framför hans ansikte men Xander blinkade inte ens. Hon tittade runt i rummet och märkte att både klockan och Annie stannat. "Vad konstigt." Mumlade hon och började gå ut. När hon väl var vid fönstret utanför klassrummet såg hon något som till och med var konstigare än det andra, Lizzie var den enda som rörde sig på skolgården. Hon satt på en träbänk med fötterna korsade och kollade ut på fotbollsplanen och på basketplanen. Helt plötsligt började alla röra på sig och Leona skyndade sig ut till Lizzie.
"Vafan var det där!?" D-Du sta-stannade ti-tiden" stammade Leona förvånat. "Varför var inte jag fryst!?" "Varför?!"

(okej )

Lizzie stirrade på Leona. Hon stannade tiden igen.
"Jag vet inte", sade hon. "Men du verkar ta detta normalt? H-har du också krafter?"

Leona
Hon satte sig motvilligt bredvid Lizzie på bänken och tittade bakom henne.

"N-n-n-ne-ne-nej, v-vad få-få-får d-d-di-dig att t-tro d-det" stammade hon, bet sig i läppen och snurrade nervöst med en brun hårslinga. Hon tittade var som helst utom på Lizzie. Hon visste varför Lizzie misstänkte det men hon bara frågade. Det var det första som kom i hennes tankar.