PRS - Måntass & Mily

((Anastasia ska predika för folket, kanske kan Lee vara där? Det skulle kunna vara en början. ))

( ja kanske )

((Eller någonting annat. Du väljer ^^ ))

Lee såg på sin häst han log lukten av häst var underbar han sadlade sin häst han skulle ta en ridtur till stan han hade hört någonting om att prinsessan skulle komma· Han suckade kungafamiljen kunde väll ändå dela med sig lite åt bönderna just nu hade många knappt råd att ha huset kvar·

Anastasia granska noggrant klänningen som låg på hennes säng framför henne.
Den var vacker, lång och slank med en elegant draperad kjol.
Den var axelbandslös, men hade ett lätt vackert ljust skynke som man kunde hänga över ena axeln, eller vira runt klänningen.
Den hade även ett vacker broderat mönster i silvertråd som föreställde en klassisk sjungande näktergal som satt graciöst på en gren som hade sin vårblomster utslagen.
Hon drog på munnen och strök med ena handen övertyget.
Anastasia bytte om och såg sig själv i spegeln.
Hon hade aldrig tyckt om de märkliga klänningarna eller de flotta smyckena, hon trivdes inte med pastellfärgerna och avskydde hur allting var förfinat till högsta grad, så att de nästan hade förlorat sitt praktiska syfte. Hon avskydde reflektionen i spegeln, så mycket. Hon önskade att den bara kunde försvinna, och hon var nära att riva sönder klänningen när två små lätta knackningar hördes mot den stora dörren.
Anastasia öppnade irriterat dörren men stängde den snabbt igen innan personen som stod utanför hann komma in.
Det var en av pigorna, men inte vilken som helst. Utan den som skulle dra i hennes hår och sätta upp det på konstiga sätt.
Två små knackningar hördes igen.
"Hallå?" Frågade pigan undrande och knackade igen.
"Jag klarar utmärkt med utsläppt hår så låt mig vara. Jag ska bara sätta på mig mitt silverhalsband och sedan kommer jag ned."
Sa hon bitskt medan hon lyssnade efter steg som antydde att pigan gått.
Hon gick, och Anastasia drog en sucka av lättnad.

Lee satt snart på hästryggen och red mot stan han red på stigen som ledde mot stan här utanför stan bodde det bara fattiga och bönder en sån som han men många bönder hade fått lov att sälja allt de äger och har för att betala de höga skatterna· Lee såg på husen de var gjorda av trä och såg ut att förfalla vilken minut son hellst· Lee suckade om bönderna hade pengar skulle de kunna driva gårdarna bättre de skulle slippa få lov att avliva flera djur de skulle slippa se familjen svälta· Lee rättade till den slitna kragen på de mycket slitna skjortan han såg ner på sina damiga slitna byxor han suckade han skulle aldrig bli gift

((Försök att inte glömma kommatecken ))

Anastasia drog lydigt fram silverhalsbandet ur sin byrålåda och såg på det med oberörd blick.
Den var vacker, blänkte och gnistrade i taklampan, även om ljuset som lyste från den var mycket svagt.
Smycket hade en vacker vårblomma hängandes i ett av bladen, och de vackra bladen av noggrant slipade.
Den mittersta punkten av blomman var en rubinröd ädelsten som var i storleken av hennes tumnagel.
Hon satte på sig den och drog nervöst handen genom håret.
Det var dags, hon skulle hålla sitt tal inför folket. Hon skulle stå där, mitt framför alla och diktera ur testamentet som lovade kärlek, fred och rikedomar.
Hon skulle ljuga dem rakt i ansiktet, och hon hade inte fått säga till om någonting.
Hon hatade det.

Lee kom in i staden han såg på de marknadstånd som fanns han suckade tänk att de fortsatte försöka sälja någåt· Ingen i
byn hade knappt råd med det höga priset de satte på varorna· Han satte av och ledde sin häst genom marknaden
" ledsen pollen men har inte råd " sa Lee han visste vad hon ville ha ett äpple han hade knappt råd med någon mat alls efter att ha betalt skatt·

Anastasia satte i sina matchande örhängen och drog på sig ett par enkla men eleganta ballerina skor med silverspännen och klev ut ur sin sovsal.
Hon kastade en snabb blick på sitt rum, och kunde inte låta bli att sucka av missnöje åt det hennes ögon vilade på.
Hon stängde försiktigt dörren och började ta sig fram genom de lyxigt dekorerade korridorerna.
Hon rätade på ryggen och började gå snabbare, hon kunde inte rå för att varje gång hon gick igenom de ändlösa gångarna så kändes det som om någon följde efter henne, som om någon såg på henne.
Hon svalde och gick ännu lite fortare tills hon kom fram till kronsalen, salen där man krönade den blivande kungen eller drottningen till just kung eller drottning.
Hon ryste och skulle precis vända om och rusa tillbaka då hon hörde hur någon ropade på henne.

Lee suckade han ledde hästen till ett område med gräs hon började beta han själv satte sig med ryggen mot ett träd han skulle nog inte leva länge till hans hälsa var dålig och hans häst skulle dö före honom· Om det inte blev en förändring snart