PRS med Sorgfågel

Jag suckar. Det är tredje gången Cendra har sitt namn på flera av lotterna. Jag tar henne i handen och går till pappa. Cendra sätter sig mitt emot honom och jag borstar hennes hår. Dom två småpratar medan jag sitter tyst och lyssnar.

Jag svarade inte någon. Jag stod bara där och tittade in i spegeln. Den här gången kunde jag bli vald, den här gången kunde vara den sista. Jag hade sett Hungerspelen på tv varje år, hur skulle jag någonsin överleva något sånt? Aldrig!

Jag sitter i mina egna tankar länge.
"Kom, vi går nu" säger Cendra och tar mig i handen igen.
Sakta men säkert går vi ner till torget för slåttret.
Hur kan regimen tycka om det här? Hur kan tributer tycka om det här?

Efter att ha tyckt i mig en smörgås och ett glas mjölk började jag med darriga ben gå iväg till torget. Väl framme syntes massor av barn och ungdomar som vanligt sprang oroligt runt. Jag suckade medlidande och ställde mig i en kö.

Jag lämnade Cendra när hon tagit sitt blodprov.
"Nästa!" Säger fredsväktaren framför mig högt.
Jag går fram utan problem. Jag är van nu. När jag är färdig går jag snabbt och ställer mig framför scenen.

" Nästa!" Säger han högt. Jag går snabbt fram och sträcker fram min hand, han tar den och sticker in nålen i fingret, sen pressade han mitt finger mot ett papper.
" Nästa!" Säger han igen.
Jag drog till mig min hand och gick till alla anda killar.

Det tar inte lång tid innan allt börjar. Jag kan allt som hon ska säga och lyssnar inte ens. Jag är mer orolig för att det ska vara Cendra.

Jag står rak i ryggen och lyssnar på henne. Jag himlar med ögonen. Detta hade jag hört 1 000 gånger minst. Jag tittade fort på alla tjejer. Lika nervösa som killarna.

När hon börjar att dra lotterna ångrar jag att jag lyssnat. Namnet hon ropar ut är mitt namn. Clarissa Harbill.

En tystnad sprids, en tjej i min ålder smyger sig chockat fram till scenen, kvinnan sträcker ner handen och drar försiktigt upp flickan. Jag svalde hårt, det är ju hon! Hon som jag brukade se på jobbet.
" En stor applåd till Clarissa Harbill " kvittrade kvinnan.
Inte en enda applåderade, jag suckade och sträckte upp min hand och strax efter gjorde alla andra samma sak.
" Och nu till pojkarna!" Sa hon och vinglade fram till skålen.