Barnens liv på Hogwarts.

Det ska jag göra i nästa kapitel. Kul att du läser

Jättebra! Klart jag bevakar och läser

Tack för alla fina kommentarer!
Kapitel 3, Sovsalens hemligheter.
Jag låg och flämtade i trappan.
-Vad gör du, skrek jag. Då stack han med sin osnlighetsmantel på. Jag gick upp till sovsalen och tänkte på vad som hade hänt. Varför hade det blivit så här redan första dagen? De flesta råkade aldrig ut för sånt här, hur kunde jag göra det redan första dagen?
-Lily, är du här? Vad hände? ropade James.
-Jag berättar senare, viskade jag. Nu skulle jag bara njuta av Hogwarts och inte tänka mer på det läskiga som hade hänt i trappan. En bra grej med Hogwarts var att man inte behövde lägga sig tidigt.
Mamma och pappa var inte heller så stränga med sovtider, så vi var vana. Jag satte mig och pratade med mina kusiner Rose och Hugo. - Gillar ni Hogwarts? frågade jag - Det är jättecoolt, sa Rose. - Verkligen, sa Hugo. Till slut blev jag trött och gick och la mig. Nästa morgon vaknade jag av att Rose skrek...

Jättebra!

bra

Bra!!!

Kapitel 4, Skriket.
-Varför skriker du, Rose, frågade jag. - Mitt halsband är borta! skrek hon. -Jag tror tyvärr att Albus också är borta, sa jag. Va!!!! skrek hon. Det går inte! Hogwarts är det säkraste stället i hela trollkarlsvärlden… För dig ja , men inte för mig, tänkte jag. …och hur skulle han bara kunna försvinna sådär? avslutade Rose meningen. -Du, Rose, sa jag. --Jag blev överfallen i trappan när jag var på väg upp här igår av nån med osynlighetsmantel. Det kan finnas ett samband. - Lily, har du blivit överfallen redan första dagen? frågade hon. -Ja, men berätta inget för mina föräldrar. Eller för dina, tillade jag. De skvallrar säkert bara. -Vi har frukost nu, sa Rose. Vi får lösa det här i kväll. Ok, sa jag.

Spännande!

Bra!

super