Syrets tid - År 3000

Hon tog ett hår tag om hennes arm och hon tog upp en penna och tryckte på den och de teleporterades till hennes kontor.
"Jag är en dektektiv." Hon såg på henne och medan hon skuttade fram till ett skåp och tog fram en skolåda och rotade i den och drog fram en mask och såg på den innan hon gick fram.
"Vi kan göra så här. Du smuglar lite saker till mig. Ger mig lite pengar och du får mina masker. Sen en sak till att du ska mer masker av mig."Hon såg ledsen ut. "Du ska bli min vän."

Halo stönade när knäna vek sig och smällde mot golvet.
"Åh fy fan, du kunde väl ha sagt till innan... Jag hatar teleportering..."
Det kvinnan sa nådde fram till henne genom en tjock vägg av illamående.
"Smuggla? Åt DIG? Vad får dig att tro att jag ska göra det?"
Sedan kopplade det som vampyren sagt sist.
"VÄN? Du vill att jag ska bli din VÄN?"
Hon kravlade sig upp på fötter, vilket inte var det lättaste med fängslade händer, med blicken fäst på masken.
"Och vad i hela världen får dig att tro att jag är intresserad av vänskap? Med en snut dessutom?"

"Jag trode du var van vid det. Det är så jag för flyttas offtas innan teleporteringen uppfanns."Hon log mjukt. "Smuggla blod så jag slipper jaga och jag är en dektetiv. Kan ge dig tillstånd samt ringa dig om du kommer få problem om du llandar och polisen är där."
Med en suck satte hon sig i den stora antika skinsoffan.
"Jag är född 1602. Ja på syrets tid."Hon såg ner och klapade på soffan.
"Kom snälla Halo"

Hon tittade skeptiskt på Arida.
"Tillstånd. Du skulle ge mig tillstånd att fortsätta min smuggelverksamhet - om jag inkluderar mat till dig?"
Halo tog några försiktiga steg mot soffan men stannade på ett tryggt avstånd.
"Skojar du? 1602? När syre fanns överallt? När det växte träd i stora sådana där... Skogar?"
Hon fnös till bakom den gröna masken.
"Du får ursäkta mina frågor men det låter lite sjukt."

"Japp och du får min månads ranson av masker om du gör det med. Ingår liksom i jobbet."Hon skrattade och drog fram en nyckel och låste upp handklovarna.
"Ja skogar och jag var typ... kunglig"Hon lade huvudet på sned med ett svagt lende.
"Skogar överallt och det var underbart att känna en doft natt regn i skog."

Okej, det erbjudandet var faktiskt frestande.
Hon gnuggade handlederna och satte sig försiktigt på soffans armstöd, så långt bort från kvinnan... vampyren... kungligheten? hon kunde komma.
Ett sorgset uttryck drog över hennes ansikte.
"Hm. Det är alltså ingen myt, det där med regnskogar. Önskar att jag hade fått uppleva det."

Ett skratt kom ut från henne och hon log och räckte över masken. "Ett år."Hon såg på henne med en allvalig blick.
"Nja kanske inte på 1600 talet. Det fanns träd men de fattiga var hungriga jämt. Det fanns sällan mat till dem. " Hon log sorgset."Så är vi överens?" Hon log stort."Jag vill inte döda dig. Jag har varit ensam i ungefär 1300 år och har inga vänner just nu.så snälla?"

Hon lade armarna i kors över bröstet och tog inte emot masken.
"Om du var kunglig, så hoppas jag verkligen att du delade med dig av det du hade till så många som möjligt, om folk svalt.
Och jag erkänner att ditt erbjudande låter frestande. Men jag måste få fundera på saken, det är ingen enkel sak du ber om. Jag måste skaffa kontakter, muta kontakterna, försäkra mig om att dom är pålitliga, hitta en källa..."
Hon sköt upp masken i pannan.
"Angående vänskap. Om jag kan lita på dig, så visst. Men det är lite svårt att bestämma såhär på rak arm."

"Jag har många kontakter."Hon såg ner."Nä jag delade inte av maten. Jag var arrogant och korkad då."Hon såg på henne och viftade med masken. "Det är en ett års mask. Det är till dig. Våran vännskaps gåva!" Hon sog ner. "Jag andas ju inte."Hon såg sedan sig om och reste sig.
"Vill du se en sak som du aldrig har sett förut?"

Hon höjde på ögonbrynen, men lät kommentaren om maten passera. I stället fokuserade hon på masken.
"Ett år? Nu måste du verkligen skämta. Har du ens någon aning om vad en sådan är värd?"
Hon skakade på huvudet.
"Det är så mycket jag har sett den senaste halvtimmen som jag aldrig hade kunnat tro att jag någonsin skulle få se. Så en sak till kan knappast skada."