The rich man's daughter(PRS)

Mona vaknade då något kittlade henne i ansiktet. Hon slog upp ögonen och skakade lätt på huvudet och en fjäril flög iväg. Förvirrat såg hon sig omkring, det första hon märkte var att hon var ute i skogen, det verkade vara tidig morgon och hon såg först inget annat än träd och gräs. Det andra hon märkte var att hennes händer var fastbundna och att hon hade en munkavel. Sedan märkte hon kvinnan som sov en bit bort.
Plötsligt mindes hon kvällen innan. Mona såg skrämt på kvinnan och försökte ta sig loss, repen satt inte så hårt att det gjorde ont men de satt tillräckligt för att hon inte skulle kunna komma loss.

Hilde vaknade strax efter och satte sig tvärt upp, såg sig om som på sin vakt innan hon slappnade av något och såg på kvinnan. Hon kom fram till henne och la fingret över läpparna och såg frågande på henne om hon skulle vara tyst. Hilde var beväpnad och skulle lätt kunna skada henne om hon ville.

Mona såg på kvinnan som nu vaknat och hon slutade genast med sina försök att komma loss. Hon nickade sakta då hon sa åt henne att vara tyst. Men hon antog att hon kunde skrika hur mycket hon ville ute i skogen utan att någon skulle höra.

Hilde lossade hennes handleder och även munkavle då hon visste hur obekvämt och förnedrande det kändes att ha det.
"Fryser du? Är du hungrig?" frågar hon slutligen med mörk röst, en röst som var ovan att tala.

Mona gned tyst sina handleder och satte sig upp lite mer. Hon visste inte vad hon skulle göra, hon kände sig så rädd över vad kvinnan skulle göra med henne. Hon nickade sakta till de båda frågorna. "Ja..." mumlade hon tyst, hon hade en ljus och svag röst.

Hilde kastade åt henne säcken med kläder som hon tagit ur kvinnans garderob och såg på kvinnan som nu endast var fast om midjan men så att hon kunde röra sig ungefär som en hund i koppel.
Hon började ordna med eld och mat.
"Jag vill inte göra dig illa sammarbetar du så kanske det ordnar sig." sa Hilde men med en rynka mellan ögonbrynen, hon hatade denna sortens jobb.

Mona tog emot säcken och öppnade den och tog fram det som verkade bäst. Ett par skor, en gråblå klänning i lite mer grovt tyg och en mantel. Hon började få på sig det då kvinnan talade. "Men vad ska du göra med mig då?" frågade hon och väntade spänt p åsvaret.

Hilde såg på kvinnan men svarade inte då hon inte visste svaret hon hade bara fått sina order och blivit lovad en börs med silverpenningar som lön. Då hon väntar på att gröten skall koka klart pillar hon frånvarande på jacket i pannan, det hade gjort ont då hon fått kniven rakt där.

Mona fick tillslut på sig allt och satt med hängande huvud med ryggen mot trädet. Hon insåg nu att hon skulle missa att träffa sin far, konstigt nog kändes det värre än att hon var kidnappad. Då insåg hon. "Är det här för min far?" undrade hon. "Ska ni utpressa honom?".

Hilde såg upp något frånvarande och nickade långsamt.
"Troligen, jag ska inte göra något, jag har fått i uppdrag att kidnappa dig, och jag var tämligen bra på det." suckade uppgivet hon och gav kvinnan en skål med gröt och en slev.