An Unknown Task

(( AlexZz nejj då det är okej, jag är van att spela den enda killen x''D ))

Fox slog händerna för pannan då en blixtrande huvudvärk kom över honom sekunden efter att han fått upp ögonen. Bilder av en alldeles för livlig fest och en soffa som kastades i poolen återspeglade gårdagen i hans minne. Men det var det enda som han kunde minnas. Killarna hade velat fira Marks födelsedag och de hade till och med lyckats få huset helt paparazzi-fritt. Fox hade som vanligt tagit för mycket och däckat någonstans.
Han sträckte sig efter dynan som han trodde att var några centimeter ifrån hans huvud med händerna. Fast det enda som han kunde känna var något som kändes som en matta, bara att vassare, som gräs.
Han öppnade krampaktigt ögonen och blinkade till flertal gånger av ljuset. Han var utomhus, himlen var klarblå och solen sken högt uppe på himlen. Hade killarna dragit ut honom?
Han gav ifrån sig ett äckligt stön då han kände hur magen försökte stöta bort det som han fått i sig dagen innan. Han var inte ens säker på ifall han fortfarande levde.
"Fan!" Han satte sig upp som om ett skott hade hörts och tittade sig omkring. De skulle ha en spelning på eftermiddagen, varför hade ingen hämtat honom? Runtomkring honom fanns inget annat än gräs, gräs och ännu mer gräs. Bakom honom fanns det en skog och framför honom fortsatte grässlätten.
"Var fan är jag?" mumlade han för sig själv och gnuggade sig i ögonen. Han sov fortfarande, det var nog bara en dröm. Eller?

(Älskar folks mallar :´) Jag pallar aldrig att göra någon lång, sorry xD)

Idun gick genom skogen i någon som var mer eller mindre en drömsk promenad. Hon var på väg hem till lägenheten från jobbet i byns matvaruaffär. Hon fick kvällsjobb som ingen annan ville ha då hon gick i skolan på dagen. Sakta visslade på en melodi från midsommardansen tidigare dansade hon sakta genom skogen med halvslutna ögon. Hon hade väl sett ut som en älva med andra kläder och mindre av det svarta sminket runt ögonen. Hon hade musik i öronen så hon varken hörde eller såg något. Det hördes dock på hennes visslande och nynnande att det var folkmusik och skogen kände hon väl, här hade hon gått otaliga gånger.
Det är först efter en stund hon känner att något är fel, skogens ljud hade upphört och det kändes mer öppet. Sakta öppnade hon ögonen och såg sig förundrat om. En äng? Var tusan fanns det en äng där hon bodde? På stående fot vände hon sig halvt om då hon kände sig betraktad, eller mer att hon inte var själv och såg en kille runt hennes ålder. En fasligt bekant kille och sakta höjs hennes ögonbryn. Någon av de som fanns i tidningar som hon sålt i affären. Ett band? Men vad tusan gjorde han på en äng här? En äng hon inte visste existerade.

Talia gormade högt då hon vaknade bland en massa, säkert mer än en halv meter långa grässtrån. En dröm? Kanske. I vilket fall som helst satte sig Talia upp och gnuggade sig i ögonen. Hon kunde inte se mer än klarblå himmel, och lite längre bort ett par trädtoppar. Med ett tyst stön reste hon sig upp, borstade av de nu grönfläckiga pösiga mjukisbyxorna. Gräset kittlade hennes armar i rörelsen. Hon vände upp blicken mot skogen. Träden var mörkt gröna, tallar och granar, lite längre bort syntes ett och annat lövträd. Efter någon minut märkte Talia också de två ungdomar där borta.
Rätta mig om jag har fel men det där är väll Fox... Vad han nu heter?, tänkte hon spydigt medan hon började gå över den stora ängen mot dem.
I tankarna spelade gårdagen upp som i en film. Hon hade gått upp på morgonen, gått till skolan, gått hem, träffat Jonte... Gått hem någon timme senare. Somnat efter middagen... Ja, beslutade hon, detta är en dröm. Men - borde hon då inte vakna upp?
Talia suckade och himlade med ögonen, precis i tid för att komma fram till de andra ungdomarna.

Arielle sätter sig upp och granskar sig själv illa kvickt. Klarade hon sig? Var tog hennes skateboard vägen? Gick det såpass dåligt? Arielle drar ett par kvistar ur det bruna håret, var föll hon? Plötsligt ser hon sig om och såpass chockad att hon lägger sig rakt ned igen. Hon kan gå med på att hon ramlade och troligen tumlade genom en buske eller något sådant men knappast att det gömde sig en hel äng. Det kan inte vara fysiskt möjligt att en äng gömde sig bakom buskarna vid hennes uppfart. Hon är helt säker på att det funnits ett annat hus där. Arielle sätter sig upp igen och känner hur hennes mössa åker av. Hon har sin mössa kvar! Hon kanske har hjärnskakning! Ja, det är därför. Fast hon kanske ligger i koma, nej, nej, inte i koma. Hon reser sig upp och tar upp sin mössa från marken och drar den över håret. Hon ser sig om och lägger märke till de andra personerna längre bort. Arielle är inte ensam!
"Åh tacka gudarna." Mumlar Arielle och tar några steg närmare killen hon är bakom. Hon känner igen honom, varför känner hon igen honom? Åh! "Du är Fox Carson, du är med i bandet Expectations." Säger Arielle, men inte direkt beundrande tyvärr. Hon är mer för jazz och de gamla tiderna.

Fox fokuserar blicken på tjejen som sagt hans namn då de alla tre verkade ha närmat sig honom. Om det här var en dröm kunde han inte klaga, de alla såg inte dumma ut heller. Kanske var det ett spratt från killarna efter att han hade limmat fast deras instrument på taket av turnébussen förra veckan.
Han stönade högt och lät sig falla tillbaka ner till marken, huvudvärken tog livet av honom och solens starka sken fick hans hud att brännas.
"Det här är inget roligt skämt", sa han och kände hur spykänslan gick genom honom. "Ett tips, drick inte shots efter att haft dricktävling."
"Och ja, jag är Fox Carson. Har killarna skickat er? I så fall måste jag göra er besvikna, jag orkar inte med brudar den här tiden på morgonen. Förresten kan någon berätta vart vi är? Min manager tar livet av mig om jag inte dyker upp till spelningen."
Han gav var och en av dem en blick då han mödosamt satte sig upp igen och rättade till kepsen på huvudet.

"Åh." sa Idun med en ton av igenkänning, då hon visste vem han var, eller ja hört talas om honom. Men de andra kände hon inte igen och inte platsen heller. Hur han hamnat här fattade hon inte, var det hans bandmedlemmar som dragit med honom till Norge efter en fest? Snacka om vilda fester de borde ha. Än höll hon tyst, hennes engelska var väl bra och hon förstod mycket men hon skulle bryta på norska vilket i hennes öron lät hemskt.
"Det var väl idiotiskt att dricka alls då, prova med cola nästa gång du må tro att det hjälper." sa hon då hon inte kunde låta bli att vara lite sarkastisk sen gillade hon inte hans tal om brudar som om de var någon handelsvara.
Hon vände sig om mot de andra två tjejerna, de hade hon inte heller sett förr men att de kom hit verkade mer rimligt då de kunde vara på besök, inte att han var här.

"Aha! Lika odräglig som jag trodde." Arielle småler när hon säger det, om han tar illa upp är det hans problem. "Tyvärr, såvitt jag vet misslyckades jag på skateboarden och hamnade här." Hon rätar på sig igen då hon stått böjd över honom och drar lite i sina armband på högra armen då de trasslat till sig. Hon kanske borde ha haft hjälm ändå. Något glimmar till på hennes vänstra arm och hon drar upp sin ärm. "Titta, en klocka." Muttrar hon förvånat och slår lite på den samtidigt som hon vänder sig om och går några steg bort. Hon brukar inte bära klockor, var kom den här ifrån? Usch, vad i hela friden är det här för något? Hin är dumpad någonstans, hon floppade skateboarding och nu har hon ett armbandsur. Hon har aldrig sett det förut, var kom det ifrån? Skrämmande. Får hon behålla det?

Talia himlade med ögonen och lät en fot vila på Fox smalben. "Jag är inte vilken 'brud' som helst! Vart hände med att ha respekt för tjejer?" sade hon ogillande och lät en del av sin vikt tynga ner foten, så att killens smalben trycktes ner mot marken. Om hon fortsatte skulle hans ben knäckas, något Talia inte direkt tyckt illa om, men om hon tänkte efter vore väl det inte det smartaste. Hon kunde ju gripas för misshandel eller något. Inget hon inte varit med om förr dock... "Vart är vi? Jag skulle ju till Jonte idag!!" klagade hon sedan, med riktigt Stockholms-accent. Tro det eller ej, men Talia hade faktiskt toppbetyg i engelska. Detta hördes inte så bra, med tanke på hennes uttal, som återspeglade Talias ursprung tydligt. Hon såg på de andra två flickorna och log vagt. "Hej?" sade hon prövande.

"Aj vad fan gör du!" Fox hoppade upp på fötter och gned sitt ömmande smalben. Om han började halta nu skulle hon inte få se solen på en mycket lång tid. "Jäkla psykfall du eller?"
Han skakade misstroget på huvudet men tog för säkerhetsskull ett steg bort från henne innan han vände blicken mot flickan med mössa på huvudet. "Trevligt att träffa dig också. Det är inte mitt fel att jag lyckades i livet."
"Och vad skulle det vara för roligt med att inte dricka alkohol?"fortsatte han bistert och rättade till sina kläder. Han hatade det här. Varför hade ingen hittat honom än? Vart var hans mobil ens?
Med en suck började han vända in och ut på sina byxfickor då ett kuvert föll ur ena fickan och landade nätt på marken framför honom.

(Ska vi köra en viss ordning så det inte blir fel när vi skriver? xD)