Tvillingarna Black invaderar Hogwarts (Marodör-fic)

Men vad... Det här är ju awesome! Är jag en fin mugglis...

Nejnejnejnej, det var ju visst bra syrsan! c:

Jajajajaja, Peter är kanske så i dina ögon...

Åh, så bra ♥

Bra skrivet, läser!!

NJOMNJOMNOM KANELBULLAR ♥

Jag älskar kapitlet lika mycket som kanelbullarna!!
Jättebra, det är inte alls tråkigt!

Tack för alla era underbara kommentarer! Ni är bäst! ♥
Det här kapitlet tog av någon anledning lite längre tid att skriva, och jag vet inte om jag blev sådär jättenöjd, men men. Man ska inte klaga…
Och jag är glad över att ni gillar kanelbullarna Nästa gång kanske jag kan bjuda på kladdkaka också?


Kapitel 3: Piskande pilträd och läraren med gaffel-allergi.

James, Peter och – till Astras stora glädje – Remus hamnar också de i Gryffindor. Efter att den sista förstaårseleven (Wanda Yates) till slut blivit insorterad i Hufflepuff, reser sig rektorn – Professor Dumbledore – från sin stol och håller upp händerna. Salen tystnar snabbt.
”Först vill jag välkomna såväl gamla som nya elever till skolan”, säger Dumbledore och tecknar mot havet av elever. ”Välkomna! Innan vi får hugga in på vår utsökta festmåltid, måste jag tyvärr – på order av våra kära vaktmästare, Mr Filch, och även vår älskade skolsköterska, Madam Pomfrey – ta upp lite regler. På skolgården har det i år planterats ett nytt träd – ett pilträd – alldeles i närheten av sjön. Detta pilträd är något lättretligt, och jag har därför blivit ombedd att varna alla er som är måna om att hålla era liv och kroppsdelar i säkert skick från att gå i närheten av detta träd. Sedan vill jag även påminna om att Förbjudna Skogen är exakt lika förbjuden som alltid. Vår skola har självfallet mer regler än två, men om jag skulle lista upp dem allihopa skulle de ta oss hela kvällen, och det tvivlar jag på att vi skulle stå ut med. Därför önskar jag er nu istället en mycket smaklig måltid!”
Dumbledore sätter sig ner igen, och Astra sliter uppmärksamheten från rektorn och vänder huvudet mot bordet framför henne, som nu är fullt av olika maträtter. Hon har inte insett hur hungrig hon är förrän nu, och därför börjar hon snabbt lassa upp potatisar på sitt fat.
”-man får väl inte gå med i Quidditchlaget förrän man går i tvåan?” Sirius och James, som sitter bredvid henne, är fullt upptagna med att diskutera skolans Quidditchlag, och märker inte ens när Astra snor skålen med korvgryta som står rakt framför näsan på dem.
”Tror inte det”, säger Sirius. ”Hey, Astra!”
Astra tittar upp från sin silvertallrik. ”Ja, vad?”
”Vet du varför ettor inte får gå med i Quidditchlaget? Du har ju läst på om alla skolans regler, du borde veta.”
Astra rycker på axlarna. ”Man har ju kvastflygning i ettan istället”, säger hon. ”Jag antar att de tycker att man borde ha lärt sig grunderna i att flyga först, innan de låter en vara med i uttagningarna för lagen.”
”Låter ganska logiskt”, säger James.
”Låter ganska tråkigt”, muttrar Sirius. ”Jag kan ju redan grunderna. Vem är lärare i kvastflygning egentligen?” Sirius spejar bort mot lärarbordet, som om han förväntar sig att en liten, lysande pil ska dyka upp över rätt professor.
”Professor Lowell”, säger en andraårsflicka med blont hår. ”Han som sitter där på kanten.” Hon pekar på en man med ljust yvigt hår, som samtalar glatt med professorn bredvid.
”Hm…” säger Sirius fundersamt och granskar Lowell.
”Han ser inte alltför tråkig ut”, säger Astra och ler uppmuntrande, men Sirius verkar fortfarande något skeptisk. Professor Lowell, som nu slutat samtala, sträcker sig istället efter sin gaffel och då händer något underligt. Professorn hinner inte hålla i gaffeln ens en sekund, innan han släpper den som om den har bränt honom.
”Stackars liten”, skrattar James. ”Gaffeln bet honom.”
Sirius flinar. ”Eller så kanske han har gaffel-allergi.”
Astra himlar med ögonen åt de två pojkarna, och bestämmer sig istället för att lyssna på Remus, som sitter och diskuterar böcker med en rödhårig flicka på andra sidan bordet.

Middagen flyter på, och innan Astra vet ordet av har de ätit upp efterrätten och följer nu efter gryffindorprefekten (Arthur Weasley, kommer Astra ihåg att han heter) genom Hogwarts långa korridorer. De klättrar upp för ännu en trappa, och kommer sedan fram till ett porträtt, föreställande en tjock dam, som för tillfället sitter och kammar sitt lockiga hår med en hårborste.
”Det här är ingången till Gryffindors sällskapsrum”, säger Weasley. ”Just nu är lösenordet ”grindylogg”, men det ändras med jämna mellanrum, så det gäller att ni håller koll!”
Porträttet svänger upp och avslöjar ett hål, som leder in till ett stort sällskapsrum, fullt av soffor och fåtöljer. Allting är dekorerat i rött och guld, och Astra blir återigen påmind om hur besviken hennes mor kommer bli, när hon får veta att båda hennes barn hamnat i fel elevhem.
”Flickor till höger, pojkar till vänster”, säger Weasley, och pekar mot två trappor som leder upp till sovsalarna. Astra beklagar sig inte särskilt mycket över att behöva lämna Sirius, utan hojtar istället snabbt ”god natt” och försvinner uppför trapporna. Väl där lägger hon genast beslag på en av de två sängarna som står närmast de stora fönstrena.
”Ursäkta?” Astra tittar upp och får syn den rödhåriga flickan som Remus talat med under middagen. Så här på nära håll lägger Astra märke till att hon har otroligt gröna ögon. ”Är det där din katt?”
Hon pekar på en vit-grå pälsboll – som Astra snabbt känner igen som Calypso, den snart ett år gamla katten som Astra fick i födelsedagspresent förra året – som ligger hopkurad på vad Astra gissar måste vara den rödhåriga flickans säng.
”Åh, eh.” Astra hoppar upp på fötter och börjar genast försöka flytta Calypso till sin egen säng – något som visar sig vara allt annat än enkelt, då den något ilskna katten verkar tycka att den har det väldigt bra där den är. ”Ja, det är det. Sorry.”
Astra lyckas lyfta upp den motvilliga katten i famnen, och bär bort henne till fönstret istället, där Calypso snabbt hoppar ur hennes grepp och sätter sig på fönsterbrädan.
”Det gör inget”, säger den rödhåriga flickan. ”Den är jättesöt, även om den försökte riva mig när jag ville schasa bort den…”
”Hon är lite sur av sig”, förklarar Astra. ”Hon heter Calypso, för övrigt, och jag är Astra. Astra Black.” Hon sträcker fram handen mot den rödhåriga flickan, som fattar den med ett leende.
”Lily”, svarar hon. ”Lily Evans.”


All kritik uppskattas fortfarande, så säg till om ni lägger märke till något skumt

Jääääättebraaaaaaaa ♥

Majaluna - Han var lärare på Dolders tid.

the marauder - AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!

Jätterbra!