Impossible

Eller tvärt om

Åh, så glad jag blir ♥ Ska försöka hosta upp ett till kapitel imorgon ;3

Se till att det inte är något slem på, det blir nog så svårt att läsa xP

Ny läsare här! Du skriver riktigt bra! Tycker det är intressant att Azoura var mugglare innan, jag har nog aldrig sett någon skriva något liknande tidigare. Läser och bevakar definitivt!

Nejdå xD



Åhåhåhå ♥

Hoppas att många fler vill bevaka!

Haha ja, med tanke på att det tredje kapitlet kommer här! (utan slem)

När Azoura vaknade nästan morgon var det av Lily som försiktigt ruskade om henne. Hon blinkade sömnigt och vände den suddiga blicken mot Lily.
”Vaerefråganom?” gäpade hon.
”Lektioner, Az, och frukost.” svarade Mary som satt upp sitt mörka hår i en hög hästsvans och betraktade sin spegelbild i en blank vas, fylld med bleka röda blommor som Az märkte stod på varje nattduksbord. Märkligt att hon inte lagt märke till dem. Hon brukade lägga märke till saker. Men nu när hon tänkte på det så förstod hon inte hur kofferten kommit upp. Buren fanns där, men ugglan saknades.
”Var är Indira?” undrade hon och tittade sig omkring.
”Din uggla? I Uggletornet, såklart.” Det var en ny tjej. Hon hade en rödblond nyans på håret, och presenterade sig själv som Tessie. Bredvid henne stod ännu en tjej, brunhårig, som presenterade sig som Manda. Azoura nickade, men tjöt sedan till. Hon förstod inte hur det gått till, men plötsligt så hängde hon uppochned. Hon viftade med armarna medan täcket rasade ner och hamnade på golvet.
”Vad i helvete?” svor hon. Mary vek sig dubbel av skratt. Lily såg irriterad ut.
”Det där var faktiskt inte schysst, Mary.” Lily riktade sin stav mot Azoura, och med en duns landade hon i sängen igen. Azoura reste sig upp, något omtumlad och grävde i sin väska efter klädnaden, muttrandes något ohörbart. Mary hämtade sig och torkade en tår. Hon hade väldigt lätt för att skratta, noterade Azoura.
”Vi får skynda oss så vi hinner äta frukost innan lektionen. Vi har” Hon kikade ner på schemat. ”trolldryckskonst klockan halv nio, så bäst ni sätter fart.” Lily, som sett lite irriterad ut över Marys angrepp mot Azoura, som om det varit mot henne som besvärjelsen varit riktad, såg genast mycket gladare ut.

Tio minuter senare satt de tillsammans nere i Stora Salen och åt. Lily skrattade åt något Mary berättade när ett väldigt flaxande hördes. Azoura tittade upp. En svärm av bruna, svarta och vita färger kom insusandes, tydliga mot det nu ljust blåa taket.
”Posten!” förtydligade Mary. Inte långt efter det så landade Indira bredvid Az’s tallrik och välte omkull ett fat med bacon. Hon stal lite bröd från hennes tallrik, doppade näbben i Azouras bägare innan hon strök huvudet mot Azouras utsträckta hand och flög iväg. Lily fnös. Azoura vände huvudet mot Lily och undrade om den rödhåriga flickan ogillade ugglor, men upptäckte att de hade fått sällskap.
Potter och Black kom sida vid sida gåendes mot dem. Bakom pojkarna gick ytterligare två killar, som inte såg lika bekväma ut vid alla blickar de fick.
”Tjena Evans! Sovit gott?” hälsade James när han glatt slog sig ned bredvid henne. Lily flyttade sig så nära Manda, som satt på hennes vänstra sida, som det gick.
Azoura var så upptagen att betrakta James oupphörliga flörtande att hon inte märkte när någon slog sig ner bredvid henne, ovanligt nära. Hon flyttade sig automatiskt längre bort, för att ge mer plats. Sirius flinade och hon blängde lite på honom när hon kom ihåg vad Lily sagt om honom.
'Potter och Black är dessutom uppblåsta som…'
”Vaknat på fel sida av sängen?” frågade han med ett brett leende. Mary la sig i diskussionen med ett lika brett flin.
”Snarare uppochned.” sa hon. Sirius höll upp handflatan mot henne och hon klappade till den. Azoura himlade med ögonen.
”Så lustig du kan vara då, Mary.” Mary flinade bredare, vilket förvånade Az att det faktiskt gick.
”Jag vet.” Lily vände sig plötsligt mot Azoura och Mary.
”Färdiga?” frågade hon.
”Vänta lite Lily. Du vet att vi får gå till Hogsmeade nästa helg, eller hur? Vill du...” Potter hann inte längre innan Lily avbröt honom.
”Nej.”
”Jag hann ju inte ens säga klart!” utbrast han.
”Jag vet redan vad du skulle säga.” svarade hon och gav honom en irriterad blick. Potter flinade.
”Om du nu vet det så bra, bevisa det! Säg det ordagrant om du nu vet allt så bra!” Lily suckade och förvrängde rösten.
”’Vill du följa med mig till Hogesmeade... ‘” började hon, men avbröt sig snabbt och insåg vad hon nyss sagt.
”Ja tack, det vore trevligt.” flinade James och Sirius frustade till av skratt bredvid Azoura. Lily såg ilsken ut.
”Mary, Azoura, jag går nu.” Hon reste sig upp och började gå mot dörrarna. Azoura skyndade sig att trycka i sig den sista tuggan av mackan, samlade ihop sina saker och skyndade efter Lily. De hörde Potter ropa efter dem.
”Vi möts vid entréhallen på lördag då!” Lily rynkade ihop ansiktet i en grimas.
”Han är så…”
”Uppblåst? Dum? Fjantig? Ursnygg?” sa Mary hjälpsamt. Lily skakade på huvudet.
”Idioisk tänkte jag säga. Idiotisk, mallig och barnslig.” Mary himlade med ögonen bakom Lilys rygg.
”Och du är kräsen som få.” muttrade hon, men aktade sig för att inte säga det högt nog så att Lily skulle höra det.

Lektionerna visade sig vara intressantare än vad hon någonsin föreställt sig. Lily visade sig vara en fenomenal trolldrycksframställare, och läraren, professor Snigelhorn verkade ha ett gott öga för henne, för det fanns ingen annan han öste så mycket berömd över. Lily gick därifrån, alldeles mörkröd av kinderna av allt beröm.
När det kom till förvandlingskonst däremot, var Azoura överlägset bäst. Kvinnan med den strama håruppsättningen, professorn McGonagall berömde Azouras fina svep med handleden och att hon nästan alltid lyckades uttala orden perfekt. När hon gick därifrån kände hon sig nöjd över att Gryffindor var 10 poäng rikare.
Läxorna var något hon däremot inte tyckte om lika mycket. Mary försäkrade henne att det här bara var början, och det slutade med att Lily bestämde att de skulle börja med dem nu med detsamma, så var läxorna avklarade.
Två timmar senare sträckte Azoura på sig med en gäspning. Hon sköt bort pergamentet framför sig.
”Nu orkar jag inte mer. Jag har bara den från Binns kvar, och den orkar jag verkligen inte ta tag i nu.” Lily tittade upp på sin precis färdigskrivna uppsats.
”Kämpa på Azoura. Det har bara börjat.” sa hon med vis röst och Azoura böjde sig stönande ner över böckerna igen.

Dagarna rullade förbi. Fredagskvällen innan lördagen då de fick lämna skolan petade Mary retsamt till Lily i sidan.
”Har du bestämt dig? Tänker du hålla vad du sa och gå med James?”
”Nej.” sa Lily frånvarande. ”Jag tänkte gå med Severus.” Hennes fick en tydlig reaktion hos Mary. Flickan pressade ihop läpparna till ett vitt streck och såg ogillande ut. Lily tittade upp och märkte det.
”Jag kan gå med er förstås, det var bara det att han frågade mig, jag tänkte inte. Ska jag avboka?”
”Lily, umgås du fortfarande med Snape?” Lily tittade upp och hennes kinder blossade.
”Är det därför du ser irriterad ut? Jag trodde det var för att jag dissade er.”
”Dels det! Du sätter honom framför oss! Och sedan gillar jag inte honom Lily. Han känns inte helt frisk.” Lily lyfte händerna som för att försvara både sig själv och killen Azoura inte visste vem det var.
”Jag tänkte inte på det! Och det är inget fel på honom, han är frisk!” Mary fnös.
”Har du sett någon ha så flottigt hår någonsin förut?” James Potter kom gåendes nedför trappan, med sitt lilla gäng hack i häl, lagom i tid för att höra det sista i Marys mening.
”Pratar ni om Snape?” Mary såg förvånad ut.
”Hur visste du?” Potter log ett bländande leende.
”Inte så svårt. Jag hörde flottigt och hår nämnas i samma mening.” Mary skrattade, men Lily såg irriterad ut.
”Jag går och lägger mig.” sa hon kort och reste sig upp från fåtöljen hon satt i. Halvvägs upp i trappan hejdade Potter henne genom att ropa till henne.
”Hur blir det med Hogesmeade nu då, Evans?” Hon vände sig om.
”Jag ska gå med Severus.” förkunnade hon innan hennes blick sökte sig mot Mary och Azoura.
”Om vi inte skulle gå förstås” började hon men Mary log sockersött.
”Nej, gå du med din älskade Snivellus.” Sirius skrattade till, ett skällande skratt, men Lily vände sig om och stormade uppför trappan. Azoura kände sig skuldmedveten.
”Jag går och lägger mig.” mumlade hon, men Mary hörde henne inte, redan indragen i en livlig diskussion med killarna.
Uppe i rummet hade Lily lagt sig redan. Det var släckt, och Azoura vågade inte tända. Hon klädde tyst av sig och kröp ner i sängen. Precis innan hon somnade hörde hon Lilys besvikna kalla röst.
"Tack för stödet, Azoura."

Mer :_:

Awesome!!!!

Yay, ett till kapitel! Jag vet att jag redan sagt det här, men du skriver superbra! Jag gillar hur du skriver karaktärerna - speciellt Lily. Hon är precis som jag föreställer mig att hon ska vara. Och sen gillar jag Mary också, hon är väldigt rolig. Skriv mer!