På havets botten.

Hon hörde något från dörren och hon drog sig till britsen igen och hon blev alldeles varm av svett. Varför var hon inlåst igentligen? Hn såg ingen journal och hon svalde hårt.
"Snälla hjälp" viskade hon.

Han öppnade dörren med ett gnisslande.
"Hallå?", sa han mjukt och sökte efter rörelse i skuggorna.
"Hallå?", upprepade han.

Hon hörde en röst men hon förståd inte vad han sa och hon drog ihop sig medan hon såg in i väggen. Hon var kall och blöt medan hon darrade och snart hostade hon till igen. Hon förståd inte vad mannen sa eller var det en man?
"Vem där?"

(De talar olika språk först)

En röst på ett okänt språk ropade ut i mörkret. Han förstod inte, men det var han van vid. Han följde varifrån ljudet kommit ifrån och såg en flicka, blöt och darrande, ihopkrupen mot väggen. Patienten.

Hon kände personen komma allt närmare och hon gnydde till medan hon lade armarna om sig och borrade ansiktet i knäna.
"Snälla låt mig få gå!"Hon såg upp och ljuset tändes. Hon såg genast bort och hon ville inte visa tårarna.

Han skakade på huvudet när han såg den bräckliga flickans rödgråtna ansikte i skenet från lampan han just tänt. Hennes röda, lockiga hår blänkte i ljuset och de gröna ögonen tittade bort när han kom in. Han visste att hon inte skulle förstå vad han sa, men han vinkade åt henne att komma, försiktigt och vänligt, till en början.

Hon såg på honom och gled ner från bitsen men vacklade till och sjönk ner. Benen var svaga och hon tg sig upp igen. Sakta gick hon fram till honom och tog tag i hans arm för att hålla sig uppe. Hon darrade fortfarnde och hon såg upp på mannen.

Han såg rakt in i hennes gröna ögon och tittade genast bort. En känsla, förbjuden att känna, bubblade upp inom honom men han tryckte ner den. Han tog ett fast tag om henne och lyfte upp henne på britsen igen. Han såg på henne igen, men vara snabbt, innan han plockade upp det hemska instrumentet han skulle använda för att operera.

Hon såg på honom och rodnade stort när han lyffte upp henne igen men hon såg vad han plockade med så började hon gny. Satte sig upp och såg sedan sig om för att hitta en utväg.
"Nej du får inte!" Hon såg på hans ryggtavla medan hon kände sig spyfärdig.

Han såg på hennes skräckslagna ansikte och lyfte tortyrinstrumentet.
"Det är nödvändigt", mumlade han och började operationen.