PRS :D

Oh! Vem kommer

Jag var nästan framme nu, skogen stod och svajade där, så majestätiskt pampig. Jag såg upp på de högresta ekarna. Det här var minsann något, inte alls såna fjuttiga som vi hade hemmavid. Nu hade löven börjat krasa under fötterna igen vilket för mig var ett mycket trivsamt ljud. Jag tyckte verkligen om det.

När jag gått i vad som kändes som flera timmar hörde jag något. Röster. Det var skrik, men inte såna hesa vrålanden som människor gav ifrån sig, nej det här var något annat. Det var lent och utan att ens tänka mig för följde jag rösten för nu var jag säker.
Den som ropade var en alv.

-Var är du, då? undrade jag tyst för mig själv. Att prata med sig själv var en sak jag upptäckt var mycket givande. Att jag gjort det var ännu en sak som fått de andra hobbitarna att se mig som smått sinnesrubbad.
-Nej! Kom tillbaka!
Jag spratt till och duckade för händelsen att någon skulle anfalla mig. Då insåg jag att orden hade släppts lösa ur samma mun som jag hört förut. Jag var nära nu. Precis som jag tänkte den tanken föll solen på mitt ansikte. Jag hade kommit ut i en stor glänta. I mitten av den stod en ek. Vilken ek, den var nästan som den jag suttit vid förra dagen, innan jag gav mig av. Jag kunde höra fåglar kvittra från den och en bit bredvid den stod nåt uppfluget. Nej. Det var inget nåt. Det var en någon.
En alv.

Om du tycker att jag kan förbättra mitt skrivande på något sätt, kan du väl berätta det för mig, tack?

2 apr, 2014 09:41

Nej, du skriver bra Säg till om du tycker att jag ska göra det x3

Jag sprang i cirklar efter Lime i kanske 5 minuter tills jag hoppade på honom och fick fast honom i det lilla smala bandet jag hade knytit runt halsen på honom, just för sånahär situationer.
- Ugh, jag fick dig! Sade jag stolt när jag äntligen hade fått fast honom. Jag såg mig omkring i gläntan och fick syn på en liten rödhårig varelse som nästan såg ut som ett litet barn, men inte ett alv barn iallafall, det var ett som var hundra procent säkert.

Den hade lockigt, kort, rött hår, hår på fötterna och inga skor och den var jätte kort. Mysko, tänkte jag. Jag såg skrämt på varelsen och började springa igen, den här gången inte efter någon utan ifrån någon.., eller något. Lime bräkte oroligt där han sprang vid sidan om mig. Jag önskade med hela mitt hjärta att den där varelsen inte skulle följa efter oss. Tänk om den var farlig? Eller tänk om den inte alls var farlig och kom hit som en vän? Tusen tankar flög omkring i min hjärna.
Till sist stannade jag och lutade mig mot ett träd och flåsade andfått. Jag hade sprungit snabbare än jag någonsin hade gjort förut och trots det hade jag inte hunnit alls långt. Den skulle säkert hinna ifatt mig på noll tid.

3 apr, 2014 17:54

Den här tråden behövs inte då personen som ena personen som rollar har tagit bort sig... eller förresten, någon annan kanske vill ta över mallen?

Saga Lovegood kanske?

6 apr, 2014 10:42

6 apr, 2014 10:49

Jag skriver väl en kortis då Och en grej som jag och Trillus bestämde var att vi skulle försöka skriva lite längre inlägg är det okej för dig om vi fortsätter så?


Alven såg skärrat på mig. Jag log vänligt mot henne för att visa att jag var vän, inte fiende. Min mor hade lärt mig att alltid göra så mot främlingar. Alven såg ut precis som jag föreställt mig de. Perfekta drag, långt vacker hår och en slank kropp. Nära alven sprang ett djur runt. En lama tror jag.
-Jag är din vän, sa jag lugnt och fortsatte le. Vad heter du?
Frågan var enkel, en inledningsfråga, för artighetens skull. Men inom mig brann jag av nyfikenhet.

6 apr, 2014 11:24

6 apr, 2014 11:35

6 apr, 2014 11:41

6 apr, 2014 14:22

Jag var väldigt glad över att ha fått kontakt med alven, även rösten hade låtit som jag föreställt mig. Men av någon anledning kändes inte detta som en vanlig alv. Jag visste inte så bra, inte hade jag träffat någon som henne förut. Men jag drogs till henne, som om vi var ämnade för varandra.
Struntprat.
Jag visste ju inte ens vad hon hette.

Trots det fortsatte tanken gnaga mig i bakhuvudet när jag tog ytterligare ett par bestämda steg framåt. Bestämda, men fortfarande försiktiga. Nu ryggade hon inte tillbaka. Jag lade märke till ytterligare en detalj hos alven nu. Den bar svärd. Jag hade inte sett det förut, håret hade täckt det. Tänk om den ville lura mig i någon sorts fälla? Jag var så frustrerad. Jag som trott att jag visste någonting om världen.
Världen utanför Floure. Utanför hemma.


Ska de dra iväg om ett par inlägg eller

6 apr, 2014 15:31

6 apr, 2014 20:47