Lucius och baletten

3. Samtalet.
Lucius bestämde sig för att ringa nu. Vad var numret nu igen? Just det, det stod i tidningen. Han tittade efter och slog in numret. 5656561212.
"Göran Turesson"
"Hej, jag heter Lucius Malfoy"
"Den onda snubben i Harry Potter-böckerna?"
Lucius ryggade till. Visserligen var han ond, men visste mugglarna om att Harry Potter fanns? Han väntade en stund innan han svarade.
"Jag skulle vilja dansa balett."
"Ja men visst, vill du komma till det stora danshuset på tisdag? Jag tar emot lite olika folk som vill lära sig dit varje tisdag."
"Jag kommer jättegärna" sa Lucius. "Hejdå!"
Sen lade han på. Han suckade. Han var känd som den onde. Den onde snubben i Harry Potter-böckerna. Han grät en skvätt. NEJ, inte gråta!!! Han ville ta ett snack med den där Harry Potter. Han ställde sig vid spisen.
"Jag vill tala med Harry Potter!"
Harry kom fram i spisen. Han tittade kyligt på Lucius.
"Vad vill du?" spottade han fram.
"Visste du" sa Lucius. "Visste du att mugglarna vet att du är en trollkarl?"
Harry skakade på huvudet.
"Nej, det visste jag inte, hur vet du det?"
"Därför att jag pratade med min balettlärare..."
"BALETT?" sa Harry. "Balett?" Han började gapskratta.
"Sluta med det där! Sluta Potter!" skrek Lucius. "Cru... nej, just det, jag får inte. Tur för dig."
"Tack så mycket" sa Harry, fortfarande vrålande av skratt. "Oj, jag hör Lily gråta..."
"Lily?"
"Mitt barn" sa Harry. "Hejdå!"
Harry försvann. Lucius satte sig vid köksbordet. Det var inte fånigt med balett, det var kul! Han grät igen. Balett är fint, gulligt och de där rosa klänningarna var så fina! Han skulle genast köpa en sån klänning när det var dags. Han längtade dit.

Meeeer

Åh,det ärså roligt och bra!

4. Klänningen.
Lucius var i en affär för danskläder. Han skulle köpa en balettdräkt. Det här hade han längtat efter. DE DÄR KLÄNNINGARNA VAR JU SÅ OTROLIGT SÖTA!!!
Han gick mot avdelningen där det stod "Balett". Han tittade på klänningarna. Vad var det här??? Det stod ju "Kvinnodräkt" på den!!! Lucius blev rasande. Det här skulle han tala med ägaren om!
Han gick mot disken. Mannen som stod där bakom pratade i en felleton. Han såg stressad ut när Lucius kom. Han sa i luren:
"Vi får prata senare, hejdå! Puss!"
Han lade på och tittade på Lucius.
"Vad vill du då?"
"JAG HAR ETT KLAGOMÅL!" skrek Lucius. "NI MUGG... Ja, eh... DU KAN VÄL INTE MENA ATT DE ROSA BALETTKLÄNNINGARNA ÄR TILL FÖR KVINNOR?"
"Jo" sa mannen och fnissade. "Det är kvinnokläder."
"Åhhh!" stönade Lucius. "Jag ville ju ha en sån! Jag ska nämligen dansa balett..."
"Det finns manliga balettkläder" sa mannen snabbt.
"JAG VILL INTE HA DET!" vrålade Lucius så högt att massor med människor stirrade på honom. Han började gråta. "Jag ville ju ha en sån!" snyftade han.
"Lugn!" sa mannen panikslaget. "Du kan väl ta en sån då, men det kommer inte vara till nytta."
"Tack!" sa Lucius och kramade om mannen. "Du är den bästa mugg... människan i världen!"
Sen sprang han glatt till balettavdelningen för att hämta dräkten.

Lucius var arg. Han hade precis kommit hem och försökte nu ta på sig dräkten. MEN DET FUNKADE INTE! Den var för trång! Han skrek och tjöt och grät så mycket att Draco fick lugna ner honom ganska rejält.
"Så...så" sa han hela tiden. "Pappa, det kommer att ordna sig."
"Men,... jag..." sa Lucius snyftande. "JAG VILLE HA DEN!!!"
"Lugn nu" sa Draco. "Du borde nog prata med en psykolog om det här. Det kan hjälpa."
"Tror du att den här... cykellogen kan hjälpa mig med klänningen?" sa Lucius.
"Nej" sa Draco. "En psykolog kan man prata med om sina problem, och då kan det kännas bättre! Vill du det?"
"Vart bor den här cykellogen då?" frågade Lucius.
"Han bor inte där han arbetar!" sa Draco. "Du får gå till London, där finns det psykologer."
"Jag ska" sa Lucius. "Jag ska prata med en cykellog."

Meeeer

Skriv mer

Haha, awesome kapitel!

Mer!

Så skoj! Läser.

5. "Cykellogen".
Lucius väntade spänt utanför psykologernas kontor. En kvinna kom fram till honom.
"Har ni bokat tid, mr..."
"Malfoy", fyllde Lucius i. "Nej, men hur gör man det?"
"Skriv o´på det här papperet", log kvinnan, och gav honom en blankett.
Lucius tittade på det en gång. En gång till. Han fattade ingenting.
"VAD ÄR DET FÖR CYKELLOGER SOM GER OBEGRIPLIGA PAPPER?", vrålade han rakt i ansiktet på kvinnan.
"Ursäkta?", sade hon förvånat.
"JAG MENAR ATT NI FÅR JU... BARA GE MIG EN TID!"
"Jag ska se vad jag kan göra", sade kvinnan uppskrämt, och gick i väg.
Efter en stund kom hon tillbaka.
"Mr Malfoy, en psykolog väntar på er. Första dörren till höger."
"Jaa!", ropade Lucius glatt. "Cykellog!"
Han skuttade glatt upp ur stolen, och traskade in på psykologens kontor.

"Vad är det som för er hit, mr Mafloy?", frågade psykologen.
"JAG HETER LUCIUS", morrade Lucius. "Jag är här för att min balettklänning inte passar."
Psykologen såg en aning misstänksam ut.
"Ja men vad då då?", sade Lucius irriterat. "Jag ville ju dansa balett... och... och... DEN PASSADE INTE!"
Han började gråta så att tårarna sprutade. Psykologen tröstade honom så gott han kunde (med mindre resultat än han hade väntat sig).
"JAG VILL DANSA BALETT!" tjöt Lucius, och snöt sig i psykologens ärm. "Snälla cykellog, hjälp mig!"

En timme senare var Lucius - till viss mån - glad igen. Psykologen hade sagt att han skulle försöka igen, och igen, och igen, och igen... men då hade Lucius dragit fram sin trollstav, och förhäxat honom. Då blev Lucius glad igen. Så nu gick han runt på stan, väldigt nöjd med sig själv.
Han gick hem till lägenheten, och fann Draco vid köksbordet, som satt och åt äpple och löste Sudoku.
"Jag har varit hos cykellogen nu", sade Lucius glatt.
"Och...?", frågade Draco.
"Jag förhäxade honom!", vrålade Lucius glatt. "Visst var jag duktig?"
Draco suckade. Det här skulle ta lååång tid.

---

Jag har inte skrivit på ett tag, så hoppas att det här var okej!