The choosen one(PRS Dragon Fantasy)

Lia for upp då männen kom, hon skrek och bönande då de skiljde henne från hennes far och kämpade emot. De män som kämpade emot för mycket sköts på fläcken.
Lia snyftade tillslut bara och lät männen dra iväg med henne och de andra kvinnorna.

Mark var en av dem som höll reda på kvinnorna, skriket bekom honom inte längre det var som han var blind och döv för allt och alla. Det var det enklaste sättet att överleva, det enklaste sättet att leva utan att bli galen.

Lia höll sig tätt intill sin mor nu och höll hennes hand som när hon var en liten flicka. "Mor, vad är det här för människor?" snyftade hon men fick inget svar.
Hon såg på männen runt dem, vilka var dem och varför gjorde de såhär? Hon tog sig fram till en av dem(Mark). "Varför gör ni så här! Varför dödar ni oss?!".

Mark stirrade på kvinnan, mycket vacker var hon det erkände han. Men han svarade inte han heller, att säga något, visa medkänsla gjorde det hela värre.
De knuffade fram kvinnorna som en flock kor till slakt och det var ju vad det var, slakt.

Lia knuffades snart bakåt igen av de andra männen och hon gick med nerböjt huvud. Tillslut kom det fram till vad som verkade vara en gammal stad, hon hörde män ropa och, till och med en del som skrattade.
De fick komma igenom en port och Lia hade nästan kommit in då en man plötsligt tog tag i henne, han såg hungrigt på henne. "Snälla! Kan vi inte bara behålla en? Det är så ensamt här med bara män..." bad han de andra männen.

Mark slog kallt undan mannens hand och knuffade undan honom.
"Håll tassarna borta du vet vad som händer annars." sa han kort men mannen drog sig undan, Mark förde med sig respekt och han gillade inte mannen. Det bästa för dessa kvinnor var att brännas, brännas och dö direkt.

Lia stirrade bara på männen och fortsatte snabbt gå efter de andra. Tillslut kom det till ett stort torg där fler män stod. En grupp på omkring tre män tog en varsin kvinna och började föra iväg henne. Lia skrek igen då de skiljde henne från hennes mor och hon drogs åt ett annat håll.

Mark ställde sig vid Johannes en bit bak och studerade det hela. Nu skulle underhållningen ske som vissa tyckte. För Mark var det bara en påminnelse om hans systers död, ett helvette på jorden. Att alltid se detta, lukten av bränt kött, skriken.

Lia kämpade ännu vildare än förut för att komma loss och till sin mor. "Mark! Johannes!" ropade en av männen som höll fast henne och försökte dra med sig henne.
Johannes suckade djupt och kom fram och började hjälpa till att dra med kvinnan.

Mark följde tyst vännen och gjorde lika, tog tag om kvinnans arm. Hans ansikte liksom de andras var som en otydbar mask.
"Kämpa inte emot, det kommer vara över innan du vet ordet av." fick han ur sig till kvinnan, varför brydde han sig ens?